Den sista platsen vi besöker på Husarens väg är nr 3, Vanserum 2:24. Här fanns hus på ofri grund fram till 1950-talet. Den förste ägaren är troligen båtsmannen Anders Arfwidsson Lustig, följd av sonen Jonas Andersson Lustig, ”Lustijon”, och därefter Jonas dotter Tilda Jonsson, som helt följdriktigt kallades ”Lustijontilda”.
Av de gamla husen på platsen finns bara ett uthus i sten kvar. Huset och marken omkring köpte lantbrukaren Allan Johansson på 1980-talet av Vanserum by. Han renoverade stenhuset i gammal stil och byggde intill ett bostadshus åt sig och hustrun Ingrid, när sonen Hans övertog gården i Vanserum. Idag bor Ingrid ensam kvar i huset sedan Allan gick bort år 2000.
Tack vare Målar-Gustavs beskrivning kan vi ändå få en bild av det ursprungliga huset. Men för en gångs skull tycks den gode Gustav har tagit fel på namn: han talar om en John Larsson, men enligt husförhörslängderna finns ingen med det namnet på Vanserums malm. I det här hörnet på malmen finns det dock tre andra Larsson. Lustijons hustru Anna Saras första man Erik, som bodde på samma plats eller i en stuga intill till sin död 1860. På samma sida i husförhörslängden, vilket tyder på närboende och/eller släktskap på malmen, finns också Olof Larsson och Carl Larsson.
Kanske är det detta som förvillat Målar-Gustav och så har Jonas Andersson blivit John Larsson i Gustavs anteckningar. Men som vanligt behåller vi Gustavs stavning och rättar heller inte namnet i hans beskrivning. Så här berättar han:
”På plats nummer nio bodde John Larsson (Lustigjon). Han var jordbruksarbetare och hade en ko. Där fanns en låg, fin stuga med två rum, förstuga och visthusbod i ena ändan. I stora rummet var rundpanel och, så som alltid vanligt på den här tiden, en stor stenspis med bakugn. Vidare fanns det där fähus och brygghus helt av sten, samt en liten timmerlada.
Larsson och hans hustru hade två flickor som hette Emma och Matilda. Emma var gift med Karl Gustavsson, som förut är omtalad (se del 6 i vår serie). Tilda, som hon alltid fick heta, reste till Amerika men kom hem efter några månader, hon var och såg huru mycket klockan var.”
Hur det var med den saken får vi låta vara osagt, för i kyrkböckerna står det att Tilda var tre år i Amerika, 1892-95, inte bara några månader.
Ingrid Johansson, platsens nuvarande ägare, berättar följande om Tilda:
”Hon fick en dotter som hette Greta och som vuxen flyttade till Bergkvara. Gretas son Olle var ofta på sommarlovet hos mormor Tilda och lekte då gärna med jämnåriga barn i Bäck. Han var snäll och glad som sin mormor.
För att återgå till Tilda var hon en trind, gladlynt och rolig gumma. Hon gick omkring i byarna Vanserum och Bäck framför allt för att få en kopp kaffe eller en matbit och helst en matbit med sig hem. När hon kom in i köket på gården sjöng hon gärna för barnen, som gärna lyssnade till Tildas sång. Hon berättade också gärna historier som inte alltid var rumsrena och sångerna var många gånger lite vemodiga.
Hur överlevde hon? Först och främst på ”allmosor” från bönderna, men hon hade också några höns och en ko som huserade i det lilla uthuset som fortfarande står kvar på tomten. Efter Tildas död såldes den lilla stugan som sommarstuga till Strandtorp eller Borgehage i Räpplinge. Tilda var också duktig på att tillverka s.k. sticktäcken samt även att sticka strumpor o.d.
Under den ”alerta” tiden begav hon sig så långt som till Åkerby för att sälja lotter för Kalmar läns hemslöjd. Fick hon 25 öre för varje såld lott?
Vi på 2000-talet borde ta lärdom av Tilda. Det berättas att hon kokade sitt ägg tillsammans med kaffet i kitteln. Hon sparade både energi och vatten!!!”
Målar-Gustavs berättelse ger oss mer förklaringar till hur Tilda överlevde:
”Hon tvättade och lagade kläder åt drängarna på 1920- 30 talet tog hon 25 öre för tvättning och strykning av en skjorta.
Tilda gick i gårdarna och hjälpte till med varjehanda och var skicklig med vävning, spinning, stickning och mästare på täckstickning.
Tilda kunde även stämma blod och så var det folk som trodde att hon kunde trolla. En gång hände sig för en som bodde på Norra Bäcks malm att hans ko blev sjuk och då trodde han Tilda hade trollat. Han skärde av spånar av Tildas brunkroksstång och gav kon. Om det gjorde någon nytta vet jag ej – men inte tror jag att den lilla godmodiga Lustijontilda var någon trollpacka inte.
Lustijontilda bodde i stugan så länge hon orkade, men var de sista åren på Runstens Ålderdomshem.
Efter Tildas bortgång såldes husen på auktion och Einar Karlsson (dvs Husaren, se del 6) ropade in dem. Så sålde han stugan till en sommargäst, vilken flyttade stugan till Köpingsklint. Ladan rev Einar kull och det enda som finns kvar är stenhuset.”
Tildas bostadshus, som alltså flyttades, stod i vinkel med stenhuset utmed muren. I stenhuset finns en stor öppen spis.
Gustav Larsson har skrivit mer om Lustijontilda i Runsten, en öländsk sockenbok, sid 344. Tilda Jonsson dog 1950 och blev 82 år.
Källor: Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar;
Vi fortsätter längs Husarens väg och stannar vid det hus vars tidigare ägare har gett vägen dess namn. Det är Husarens väg 6, Vanserum 14:1 (tidigare Rosenlund 1:1). Här bodde husaren vid Kungliga Smålands Husarregemente i Eksjö, Einar Karlsson, född 1892 i Runsten, död 1976.
Einar hade fått huset av sin far, Karl Gustavsson, som i sin tur fått det av sina fosterföräldrar Anna Mårtensdotter och Isak Larsson, husets första ägare.
Om Anna Mårtensdotter vet vi att hon var född 1797 och gift två gånger, andra gången med den 27 år yngre (!) Isak Larsson. Då var Anna 47 år. Av naturliga skäl hade de inga barn tillsammans men två fostersöner, av vilka en var Karl från Gärdslösa.
Gustav Larsson berättar så här om platsen Rosenlund:
”Denna plats har ej skiftat ägare så ofta. Einar Karlssons far Karl Gustavsson var född 1854 – reste till Tyskland 1869 och kom hem igen 1878.
När så Karl Gustavsson kom hem fick han genom gåva denna plats av den han var uppfödd hos. Sedan gifte han sig med John Larssons (Lustijons) Emma, de hade två barn, Einar och Edla. Karl Gustavsson blev byggnadssnickare och jordbruket fick i huvudsak hustrun sköta – de hade egen häst och ett par kor.”
Gustav Larsson skriver att Karl for till Tyskland, men i kyrkböckerna står det att han under några år flyttade till Kalmar. Men många åkte till Tyskland utan att överhuvudtaget tala om något för prästen. Prästen skulle nämligen avråda ungdomarna från utvandring till främmande land, så hade svenska myndigheter bestämt.
På så sätt försvann många pojkar spårlöst. Flickorna spårades däremot så småningom när de skulle gifta sig i Tyskland och behövde ett prästintyg hemifrån.
Om Karl var i Tyskland eller Kalmar vet vi inte, men 1878 är han i alla fall tillbaka på Öland, gifter sig med Runstensflickan Emma Eriksdotter och bosätter sig på Rosenlund i huset han fått av sina fosterföräldrar. De får sex barn, men bara dotter Edla och sonen Einar lever till vuxen ålder.
Den stilige husaren Einar Karlsson.
Och då är vi framme vid husaren själv, Einar Karlsson, som i 17-årsåldern blev husar i Eksjö. Vi lånar åter Målar-Gustavs anteckningar från 1970-talet och behåller hans stavning:
”Einar var född 1892 – han blev husar 1909 och var husar i tre år med en avlöning av 20 öre om dagen. Nu är Einar en av de sista som ännu är i livet av Smålands Husarer. Själv så säger Einar att husarmötena var den trevligaste dagen han hade för året.
Efter slutat militärtjänst var Einar med sin far och snickrade men började senare hos Byggnadsfirman Bröderna Olsson i Färjestaden där han sedan var anställd i fyrtiofem år.
1918 inköpte Einar platsen av föräldrarna – ingick senare äktenskap med Olga från Mörbylånga. Einar och Olga har ej haft några barn men haft flera fosterpojkar. Einars far var hjälpsam med jordbruket så länge krafterna stod bid.
Fastän Einar var så mycket borta och arbetade så skötte han sitt jordbruk på sju tundland åker så mönstergillt att det blev prisbelönt tre gånger från Kalmar Hushållningsselskap.
Det fanns också en stubbekvarn till denna plats och Einar var den i Vanserum som sist hade kvarnen i bruk – ja även den siste som i Vanserum skötte sin jord med sin fina häst. Sedan några år tillbaka är kvarnen såld till Runstens Hembygdsförening och flyttad till den prydliga kvarnraden i Lerkaka.
År 1973 sålde Einar och Olga jorden till Åke Johansson i Södra Bäck. Olga bor kvar i bostaden – fastän hon är nästan blind och nära åttio år gammal. Men så har Einar hyrt en liten pensionärslägenhet i Borgholm. När Einar gift sig flyttade föräldrarna in i en liten sidobyggnad.”
Siegfried Hessler kan också berätta om husets ägare:
– Jag har själv aldrig träffat husaren Einar, han var på sjukhem i Borgholm när jag kom till malmen 1971. Inte heller träffade jag hans hustru Olga, men hon bodde kvar där 1971 och hennes röst hördes många gånger ända ner till mig, speciellt när hon var arg på fostersonen Bernt Johansson.
Bernt hjälpte mig mycket med byggnationen av min sommarstuga, han lånade och körde traktor och vagn med sten till grunden, han slet med den färdiga betongen som kom på vanligt lastbilsflak från Lindby och nästan hade stelnat där den låg och skulle köras med skottkärra ut på grunden. När det var dags att resa takstolarna hade Bernt med sig kompisen Pelle Andersson från Spjuterum och takstolarna flög upp på väggarna.
Olga Karlsson dog 1984. Bernt ärvde Rosenlund och sålde till en byggmästare. Bernt flyttade till Sättra och dog tragiskt i en bilolycka år 2000.
Rosenlund är sommarställe idag och ägs sedan 1986 av Margareta och Hans Kaldner.
Källor: Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar
Runstens kyrkoböcker; Runsten, en öländsk sockenbok
Marguerite Mandell, till vardags lärare i Runsten-Gärdslösa, är nu också veniat i Gärdslösa-Långlöt-Runstens församling. Veniat kallas en person som av kyrkoherde eller biskop fått venia, d v s ett specialtillstånd som ger icke-prästvigda rätt att predika vid gudstjänst i Svenska kyrkan
För flera år sedan tillskrev församlingen kyrkorådet och föreslog att Marguerite skulle få bli vår veniat. Kyrkorådet sa ja till förslaget, men ärendet skulle till flera instanser och som så ofta sker fastnade ärendet. Men vad gör det, nu gläder vi oss tillsammans med Marguerite att hon får tjänstgöra i församlingen och vi önskar henne lycka till i sin gärning!
Familjegudstjänst i Runstens församlingshem
Välkomnande, välfyllt och med värme firades för en tid sedan familjegudstjänst i Runstens församlingshem. Församlingens sexåringar var inbjudna med sina föräldrar för att få Barnens Bibel av vår präst Jenny Lingesjö, som i varje bibel också skrev namn och hälsning till de sju barnen.
Barnen fick tillsammans med kyrkvärdarna ha söndagsskola i angränsande rum medan de vuxna lyssnade till dagens predikan. Gemensamt avslutades gudstjänsten med förhoppningen att vi snart möts igen.
Mycket teater och musik för både barn och vuxna bjuds på årets Äggröra! Häjkån Bäjkån kommer, liksom John Leo Carter och showgruppen HIPS. I kyrkan konsertera FRUHM sedan Chicken Maniacs och De Nykläckta inlett dagen. Och så blir det trädgårdsteater!
Barnens favorit Häjkån Bäjkån, dvs Tomas Forssell, uppträder i skolans gymnastiksal kl 11.15 samt 13.00 och det är fri entré!
Häjkån Bäjkån är välkänd och älskad efter över 700 barnradioprogram, bland annat i den riksbekanta julkalendern ”Bäjkån och Bällman”. Häjkån Bäjkån i barnradion blev ett populärt forum med såväl musik-program, teaterbaserad barnradio och undersökande journalistik för barn. Tomas Forssell fick 1998 Prix Nordica för bästa nordiska barnradioprogram med programmet ”Bäjkån i djurparken”.
I ett par trädgårdar längs festivalgatan blir det teater med Runstens Musikteatersällskap, som ger två nyskrivna kortpjäser om kända Runstensprofiler: Ölandskungen AP Danielsson samt spelmannen Karl-David Nilsson.
Medverkande är Olof och Yvonne Lolk samt Karl Eric Jacobsson respektive Tomas Sjögren och Kenneth Folkemark. Det är Runstens egen pjäsförfattare Kalle Jacobsson, som gjort det igen!
Omtyckta sång- och musikgruppenFRUHM återkommer på allmän begäran. I år blir det folkmusik från bl a Irland, Ryssland och Sverige, men även madrigaler och vårvisor.
FRUHM består av Patrik Arthursson (tenor och fiol), Patric Oscarsson (bas och trumma), Anna-Lena Seydlitz (alt, gitarr och trumma), Håkan Haraldsson (kontrabas) och Helén Olsson (sopran och dragspel). Anna-Lena är född och uppvuxen i S:a Bäck i Runsten och hette då Johansson.
Bokstäverna i FRUHM representerar de olika byar medlemmarna bor/bott i: F – Färjestaden och St. Frö, R – Runsten, U är för Utsocknes (!), H för Hulterstad och M för Mörbylånga.
Rungården blir i år musikcafé, och här uppträder showgruppen HIPS samt sångaren John Leo Carter.
HIPS består av Hannah Arkdal (född Rydberg), Ida Fransson och Petter Snive. Hannah är född och uppvuxen i Vanserum, Runsten.
Alla tre är musikalutbildade, Hannah bl a från Performing Arts School i Göteborg, där Petter och Ida f n går på balettakademien. De bjuder på en fartfylld show med sång och dans till välkända låtar, från Supremes och ABBA till dagens hits.
John Leo Carter, är den irländske sångaren och gitarristen som flyttade till Sättra och startade Yellow Box, där musiker och konstnärer ifrån många olika länder har möts och samarbetat. Han är som singer-songwriter väl etablerad.
Även längs festivalgatan blir det musik på olika håll. Bl a kommer Borgholms Dragspelsklubb och underhåller. Och som vanligt inramas dagen av två konserter i kyrkan: Chicken Maniacs och De Nykläckta kl 10 och CajsaStina Åkerström kl 16.30.
Chicken Maniacs består i år av Ellen Andersson, Jessica Svenneheim, Mikaela Åstrand, Lina Svensson, Johan Torstensson samt Alfred och Oskar Fransson. De Nykläckta är som vanligt elever från Runstens skola.
