Nyinflyttad webmaster presenterar sig.

Skärmavbild 2015-07-27 kl. 10.28.57

På bilden: Katten Mickey trivs också i Lerkaka

Längtan till Öland, den har varit konstant under alla år. Jag minns när vi körde över Ölandsbron när jag var liten, och åkte på sommarlov till olika ställen som mina föräldrar hyrde.

Under många år var det Nedra Vannborga strax norr om Köpingsvik som var paradiset, och jag har alltid längtat till Öland under de långa vintrarna inne i Småland. Ändå tog det några år som vuxen innan jag förstod att det var här jag skulle bo. Att de skulle bli landet var självklart, men jag och Julius, som jag lever tillsammans med, funderade länge på Skåne, innan det självklara slog oss: Öland, givetvis Öland. Det var hit vi åkte så fort vi hade tid över, det var hit vi alltid längtade, det var hit vi aldrig ville åka hem ifrån.

Vi bodde då i Stockholm, dit vi flyttat för studier och arbete. Vi spenderade dock så mycket tid vi kunde på Öland, gärna på hösten, våren och vintern och älskade ön mer och mer för varje gång vi var här. Efter några år började vi sedan leta efter ett hus. Och som alla som gjort det någon gång vet, så går det sällan varken snabbt eller lätt. För det första ska man vara överens om man är två. Nära till Kalmar med tanke på jobb och kommunikationer, lagom mycket att renovera, tillräckligt stort, och givetvis överkomligt i pris. Ibland känns det som att vi varit på visning och smugit runt på varenda tomt på hela Öland.

Till slut hade det gått några år, vi kände de flesta ölandsmäklarna väl och frågade alla vi träffade om de visste några ställen som var till salu. Vi började känna oss uppgivna och smått desperata, och vansinnigt trötta på Stockholm. Vår son Isidor hade hunnit födas (passande nog en månad för tidigt på Kalmar Lasarett när vi hösten 2013 var nere på Skördefesten för att titta på hus). Även han ville uppenbarligen bli Ölänning till varje pris! Skulle vi någonsin hitta vårt hus? Eller skulle vi flytta ner ändå, och bo någonstans temporärt i väntan på drömhuset, och leta på plats?

Längtan till landet och det öländska landskapet upptog allt mer av vår vakna tid. Man måste kyssa många grodor innan man finner sin prins, men plötsligt fanns det bara där, ett tips om en gård på östra sidan. Trots att gården kändes mörk och dyster första gången vi var där insåg vi snabbt att den hade allt vi drömt om och lite till. Att den skulle kunna bli vår kändes nästan för bra för att vara sant. Men som det nu ville sig blev vi nya ägare till ”Börjes gård” i Lerkaka i början av mars 2014, och sällan hade väl två unga gårdsägare varit så lyckliga!

Trots att det tagit nästan ett års renovering innan vi äntligen kunde flytta in på Valborg 2015 har vi under året hunnit vara mycket i Lerkaka och bekanta oss med omgivningarna och grannar. Alla har varit väldigt välkomnande!

Jag hjälper till med hemsidan framöver. Kom gärna förbi på en kaffe hos oss i Lerkaka 43!

Anna Winberg, Julius Sääf & Isidor Winberg-Sääf

winberg

Såhär ser vi ut!

Runsten Öland

Runstens Intresseförening