Husen på Vanserums malm, del 1

Målarmästare Gustav Larsson, som gick bort 2003, var en känd och aktad profil i Runsten. Han var en skicklig yrkesman och samtidigt mycket intresserad av sin hembygd. Till glädje för senare generationer dokumenterade han sina kunskaper – en del finns t ex publicerat i Runstens sockenbok.

Målar-Gustav bodde en tid på Vanserums malm och han har dokumenterat malmens alla fastigheter med ägare så långt tillbaka det varit möjligt. Siegfried Hessler, en av malmens nutida invånare, fick dokumentationen av Målar-Gustav och Siegfried har uppdaterat Gustavs lista och därmed fortsatt hans gärning.

I en serie kommer vi att publicera de båda herrarnas berättelse om husen på Vanserums malm. Här kommer första delen.

Bebyggelsen av Vanserums malm började förmodligen redan på 1700-talet, men de flesta av dagens äldre hus tillkom på 1800-talet. Fler hus byggdes under 1900-talet och om- och tillbyggnader har gjorts under vårt sekel.

All mark ägdes från början antigen av Vanserums by eller av en enskild gård. Från och med 1918 fanns möjligheten att förvärva marken enligt ensittarlagen. Denna möjlighet utnyttjades av alla på Vanserums malm.

Ensittarlagen bestämde att den som ägde ett eget hem på mark som ägdes av någon annan fick rätt att friköpa marken under vissa förutsättningar, även om markägaren motsatte sig detta. Två villkor måste vara uppfyllda:

– Boningshusets värde måste uppgå till minst en fjärdedel av markens och byggnadernas sammanlagda värde.

– Markområdet måste ha varit ur markägarens besittning i minst tio år, eller upplåten till nyttjaren med sådana villkor att den skulle förbli i dennes besittning i minst tio år.

När lagen infördes beräknades den beröra omkring 100 000 hushåll. Vid slutet av 1960-talet hade antalet berörda hushåll sjunkit till ca 6 000 och lagen ansågs ha fyllt sin sociala funktion. Lagen upphörde att gälla 1976.

Så här skriver Gustav Larsson om Vanserum 13:1, Grindmossevägen 24. Vi bibehåller hans stavning.

”Kommer man till malmen den gamla vägen kommer man över en gammal valvad stenbro över västra Vanserums-kanalen i Grindmossen. Nu går det nyanlagd väg bakanför malmen till Bäckbyarna.

På den första platsen bodde en gång i tiden lärarinnan Mamsell Molin, som lärde barn att läsa till början med i sitt hem. När skolan i Runsten blev bygd år 1895 så var hon dess första lärarinna.

Denna plats har skiftat ägare flera gånger. Den har ägts av bl. a. Hilda Olsson (Erikdanielhilda), för att inte förglömma Johan Teodor Karlsson eller Kungen, vilket han vanligen kallades, och hans hustru Augusta som var frälsningssoldat. Karlsson var kan man säga ett stort original.”

I Runstens sockenbok berättar Gustav Larsson följande om Kungen:

”Karlsson var en mycket ekonomisk man, men en stor humorist. Han hade för det mesta ett munspel i fickan och när han mötte några små barn så spelade och dansade han för dem. Efter hans klädsel att döma var ekonomin väldigt dålig, men så var ej fallet.

En dag berättade Kungen för mig: – När jag ska till Kalmar så cyklar jag till Färjestaden. När jag så åker på båten och styrman kommer och säljer biljetter har jag en gammal portmonnä, som jag vänder ut och in – då går styrman, han ser att jag är fattig å jag ser sån ut.

Jag svarade: – Det är lureri av en förmögen man! Då skrattar Kungen och går.”

I slutet av 1940-talet köptes huset av Per och Charlotta Svensson, föräldrar till Asta Rydberg, som kom att äga grannfastigheten Vanserum 8:1. 1970 såldes huset som sommarbostad till Berndt och Ann-Marie Andersson. Berndt, som ensam ägt huset sedan 1981, avled helt nyligen.

Vi låter Målar-Gustav fortsätt att berätta om Vanserum 8:1, Grindmossevägen 22:

”Nästa plats ligger mitt för Grindmossen, där båtsman Anders Petter Lång bott en gång i tiden. Detta huset är uppbyggt av Lången och en som kallades för Kitt Karl, dessa två män byggde huset tillsammans innerymmande två kök, två rum och en förstuga. Så var det fyra stycken stenspisar i huset, därav en med bakugn.

Lången blev änkeman mycket tidigt, men gifte om sig. En av hans fruar var mycket sjuk och var sängliggande i nära 20 år.”

I Runstens sockenbok kan vi läsa att Lången vid ett tillfälle fick ett långväga brev från en ungdomskamrat som flyttat till Australien. Adressen täckte hela kuvertet och löd:

”F.d. båtsman A P Lång har tjänat kofferdist en gång,

På örlogsskepp i stormig våg han drog och fjärran länder såg.

I Vanserums by om rätt jag minns, han ensam i sin hydda finns.

Men uti Runstens postkontor där vet man nog var Lången bor.

Öland är hans hemorts namn och Sverige är hans fosterland”.

Brevet kom fram!

 

Åter till Målar-Gustavs historiebeskrivning: 

”Efter Lången köpte en ogift dam platsen och hon hette Manda Petersson, men efter hennes bortgång så köpte den så kallade Timmerman och Kari (August Olsson Timmerman och Karin Helena Andersdotter) platsen år 1924. Timmerman hade flyttat 14 gånger i sitt liv  – han sade att det var bra att flytta för man skakade ur maskmjölet ur möblerna! Våren 1925 så ville Timmerman sälja igen.

Den våren hade mina föräldrar pål (troligen ”bopål”, red. anm.) i Strandtorp i Norra Möckleby. Vi var då hos Timmerman och skulle köpa platsen, det blev ej utan poenger! Han begärde 800 kronor som de själva betalat 1924, men Kari begärde 900 kr. När Kari var arg och ej ville ge sig, då sade han: ”Ja det är ju klart, där är ett stort pionstånd i trädgården föstås.” Det blev affär av med en summa av 860 kronor.

Det bör nämnas att alla platserna på malmen var på byallmänning, alltså på ofri grund. Jag köpte husen av mina föräldrar, Per och Agda Larsson, år 1931.  Senare så fastade jag in jordområdet 0,27 ha för 250 kronor.

År 1931 dog min far och år 1942 sålde jag till Fribytar Olls yngsta son, lastbilscauffören Helge Rydberg, för 2400 kronor. Fastigheten får ännu idag heta Långplatsen.”

Så berättade alltså Målar-Gustav. Helge Rydbergs hustru Asta ärvde fastigheten 1987 efter Helges bortgång. När även Asta gått bort sålde dödsboet fastigheten till Jan-Erik och Anita Bengtsson år 2008.

I nästa avsnitt fortsätter vi Målar-Gustavs och Siegfrieds vandring längs bygatan.

 

Källor: 

Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar

Runsten, en öländsk sockenbok

Wikipedia

Foto: Siegfried Hessler, Christina Edler

Redigering: Christina Edler

Runsten Öland

Runstens Intresseförening