Författararkiv

Runsten Öland

Runstens Intresseförening

Bruksridning i Lopperstad

I värmande septembersol ordnade Ölands Rid- och Körklubb tävling i bruksridning i Lopperstad. Syftet med bruksridning är att få hästarna lugna, lydiga och hanterbara i alla situationer.

Alla kan rida bruksridning. Det ska vara enkelt att rida, enkelt att träna och enkelt att tävla. Ardennerhästar, shettisar, vuxna, barn – alla tränar och tävlar på samma villkor.

I bruksridning vill man ha en lugn och lydig häst – en het häst drar lätt på sig onödiga straffpoäng. Därför vill man få ryttare att träna på att få hästarna vardagslydiga och lugna. Det behöver inte alls vara svårt. Regel nummer ett är förtroende mellan häst och ryttare. Grundfilosofin är att hästen ska lita på sin ryttare i vått och torrt.

I Lopperstad ingick flera roliga tävlingsmoment, t ex att få hästen att stå lugn medan ryttaren hakar av en kedja till en grind eller sitter upp från ett lastbilsflak. Ett annat moment var att från hästryggen hämta en påse ovanpå en tunna och föra den över till nästa.

Det som hästarna verkade tveka mest inför var att gå tvärs över en stor, blå och prasslande presenning i plast. Att ta sig igenom fladdrande platsband i tallskogen var heller inte alltid så populärt.

I tävlingen deltog Isabell Karlsson, Emelie Folkemark, Cina Nilsson, Carolina Uhr, Catharina Bengtsson, Carola Andersson, Margitha Svensson, Margaretha Ljungfjärd och Lotte Nordquist.

Vann gjorde Emelie på Abello, på delad andraplats kom Carola på Ztillman och Isabell på Marina och trea kom Catharina på DV.

Husen på Vanserums malm, del 1

Målarmästare Gustav Larsson, som gick bort 2003, var en känd och aktad profil i Runsten. Han var en skicklig yrkesman och samtidigt mycket intresserad av sin hembygd. Till glädje för senare generationer dokumenterade han sina kunskaper – en del finns t ex publicerat i Runstens sockenbok.

Målar-Gustav bodde en tid på Vanserums malm och han har dokumenterat malmens alla fastigheter med ägare så långt tillbaka det varit möjligt. Siegfried Hessler, en av malmens nutida invånare, fick dokumentationen av Målar-Gustav och Siegfried har uppdaterat Gustavs lista och därmed fortsatt hans gärning.

I en serie kommer vi att publicera de båda herrarnas berättelse om husen på Vanserums malm. Här kommer första delen.

Bebyggelsen av Vanserums malm började förmodligen redan på 1700-talet, men de flesta av dagens äldre hus tillkom på 1800-talet. Fler hus byggdes under 1900-talet och om- och tillbyggnader har gjorts under vårt sekel.

All mark ägdes från början antigen av Vanserums by eller av en enskild gård. Från och med 1918 fanns möjligheten att förvärva marken enligt ensittarlagen. Denna möjlighet utnyttjades av alla på Vanserums malm.

Ensittarlagen bestämde att den som ägde ett eget hem på mark som ägdes av någon annan fick rätt att friköpa marken under vissa förutsättningar, även om markägaren motsatte sig detta. Två villkor måste vara uppfyllda:

– Boningshusets värde måste uppgå till minst en fjärdedel av markens och byggnadernas sammanlagda värde.

– Markområdet måste ha varit ur markägarens besittning i minst tio år, eller upplåten till nyttjaren med sådana villkor att den skulle förbli i dennes besittning i minst tio år.

När lagen infördes beräknades den beröra omkring 100 000 hushåll. Vid slutet av 1960-talet hade antalet berörda hushåll sjunkit till ca 6 000 och lagen ansågs ha fyllt sin sociala funktion. Lagen upphörde att gälla 1976.

Så här skriver Gustav Larsson om Vanserum 13:1, Grindmossevägen 24. Vi bibehåller hans stavning.

”Kommer man till malmen den gamla vägen kommer man över en gammal valvad stenbro över västra Vanserums-kanalen i Grindmossen. Nu går det nyanlagd väg bakanför malmen till Bäckbyarna.

På den första platsen bodde en gång i tiden lärarinnan Mamsell Molin, som lärde barn att läsa till början med i sitt hem. När skolan i Runsten blev bygd år 1895 så var hon dess första lärarinna.

Denna plats har skiftat ägare flera gånger. Den har ägts av bl. a. Hilda Olsson (Erikdanielhilda), för att inte förglömma Johan Teodor Karlsson eller Kungen, vilket han vanligen kallades, och hans hustru Augusta som var frälsningssoldat. Karlsson var kan man säga ett stort original.”

I Runstens sockenbok berättar Gustav Larsson följande om Kungen:

”Karlsson var en mycket ekonomisk man, men en stor humorist. Han hade för det mesta ett munspel i fickan och när han mötte några små barn så spelade och dansade han för dem. Efter hans klädsel att döma var ekonomin väldigt dålig, men så var ej fallet.

En dag berättade Kungen för mig: – När jag ska till Kalmar så cyklar jag till Färjestaden. När jag så åker på båten och styrman kommer och säljer biljetter har jag en gammal portmonnä, som jag vänder ut och in – då går styrman, han ser att jag är fattig å jag ser sån ut.

Jag svarade: – Det är lureri av en förmögen man! Då skrattar Kungen och går.”

I slutet av 1940-talet köptes huset av Per och Charlotta Svensson, föräldrar till Asta Rydberg, som kom att äga grannfastigheten Vanserum 8:1. 1970 såldes huset som sommarbostad till Berndt och Ann-Marie Andersson. Berndt, som ensam ägt huset sedan 1981, avled helt nyligen.

Vi låter Målar-Gustav fortsätt att berätta om Vanserum 8:1, Grindmossevägen 22:

”Nästa plats ligger mitt för Grindmossen, där båtsman Anders Petter Lång bott en gång i tiden. Detta huset är uppbyggt av Lången och en som kallades för Kitt Karl, dessa två män byggde huset tillsammans innerymmande två kök, två rum och en förstuga. Så var det fyra stycken stenspisar i huset, därav en med bakugn.

Lången blev änkeman mycket tidigt, men gifte om sig. En av hans fruar var mycket sjuk och var sängliggande i nära 20 år.”

I Runstens sockenbok kan vi läsa att Lången vid ett tillfälle fick ett långväga brev från en ungdomskamrat som flyttat till Australien. Adressen täckte hela kuvertet och löd:

”F.d. båtsman A P Lång har tjänat kofferdist en gång,

På örlogsskepp i stormig våg han drog och fjärran länder såg.

I Vanserums by om rätt jag minns, han ensam i sin hydda finns.

Men uti Runstens postkontor där vet man nog var Lången bor.

Öland är hans hemorts namn och Sverige är hans fosterland”.

Brevet kom fram!

 

Åter till Målar-Gustavs historiebeskrivning: 

”Efter Lången köpte en ogift dam platsen och hon hette Manda Petersson, men efter hennes bortgång så köpte den så kallade Timmerman och Kari (August Olsson Timmerman och Karin Helena Andersdotter) platsen år 1924. Timmerman hade flyttat 14 gånger i sitt liv  – han sade att det var bra att flytta för man skakade ur maskmjölet ur möblerna! Våren 1925 så ville Timmerman sälja igen.

Den våren hade mina föräldrar pål (troligen ”bopål”, red. anm.) i Strandtorp i Norra Möckleby. Vi var då hos Timmerman och skulle köpa platsen, det blev ej utan poenger! Han begärde 800 kronor som de själva betalat 1924, men Kari begärde 900 kr. När Kari var arg och ej ville ge sig, då sade han: ”Ja det är ju klart, där är ett stort pionstånd i trädgården föstås.” Det blev affär av med en summa av 860 kronor.

Det bör nämnas att alla platserna på malmen var på byallmänning, alltså på ofri grund. Jag köpte husen av mina föräldrar, Per och Agda Larsson, år 1931.  Senare så fastade jag in jordområdet 0,27 ha för 250 kronor.

År 1931 dog min far och år 1942 sålde jag till Fribytar Olls yngsta son, lastbilscauffören Helge Rydberg, för 2400 kronor. Fastigheten får ännu idag heta Långplatsen.”

Så berättade alltså Målar-Gustav. Helge Rydbergs hustru Asta ärvde fastigheten 1987 efter Helges bortgång. När även Asta gått bort sålde dödsboet fastigheten till Jan-Erik och Anita Bengtsson år 2008.

I nästa avsnitt fortsätter vi Målar-Gustavs och Siegfrieds vandring längs bygatan.

 

Källor: 

Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar

Runsten, en öländsk sockenbok

Wikipedia

Foto: Siegfried Hessler, Christina Edler

Redigering: Christina Edler

Augusti blev getingens månad

Augustivädret började som julivädret slutade. Inledningen är med andra ord förhållandevis varm. Den andra augusti är månadens varmaste dag med
25,8 grader och regnet strilar ner.

Längre in i augusti övergår så nederbörden till att bli mera av skurkaraktär, och då har vi också fått in mera av byiga sydvästliga vindar över Öland.

Månaden sista vecka får till och med betecknas som sval för årstiden, vilket innebär att dagstemperaturen för ”varma augusti” inte en enda dag är över 20 grader.

I augusti-september för ett år sedan hade vi förvånansvärt lite besvär av flygfän, men i år har framför allt getingarna tagit det förlorade året tillbaka, och det med råge. Trots stor försiktighet har jag råkat ut för de här gaddsteklarna två gånger, vilket är precis två gånger för mycket. Men jag fick flera riktigt bra bilder på bobygget och här är en av dessa!

Något egentligt ”ollonborrs-år” har vi inte haft den här försommaren, utan intensiteten har snarare varit lägre än normalt. Först nu på sensommaren så lyckades jag få med den här flygaren på bild.

Skördeutfallet för spannmål kunde ha varit bättre, men återväxten på vallar och betesmarker kompenserar till en viss del. ”Man får ta igen på gungorna, det man förlorar på karusellen” är ett vanligt uttryck från optimisten, vilket kan vara bra att erinra sig ett sådant här skördeår.

Med denna min tolfte miljökrönika har jag också fullbordat en årscykel. Framöver kommer jag att bidra med inlägg mindre frekvent, varför jag nu samtidigt uppmuntrar dig som läsare att lägga in dina texter och bilder. Någon egentlig naturvetare är inte jag, men väl en person som är intresserad av naturen – som de flesta av oss.

Att bidra med någonting till hemsidan ska naturligtvis kännas roligt och varför inte också utvecklande för en själv, samtidigt som det kan glädja någon annan. Ditt engagemang behöver inte vara kontinuerligt. Natur- och miljöintresserade ungdomar är mycket ofta också duktiga på foto och bildbehandling. Visa det här på sidan!

Ofta har jag också hört detta sägas: ”Ja . . jag kan väl göra något när jag känner för det”. OK, det kan väl vara en bra utgångspunkt. ”Känner du för det”, så kom då med en bild och komplettera den med någon text. Kom loss! Vänd dig antingen direkt till sidans web-master, Pelle Carlsson, som lägger in text och bild, eller skicka ditt material till info@runstenoland.se. Vill du prata med Pelle eller någon annan i redaktionen hittar du alla kontaktuppgifter under Kontakt överst här på sidan.

 

Väster om Ancylusvallen, det vill säga östra landsvägen, finns det gott om våtmarksområden och här har jag lyckats få en bild på en tornseglare, denne myggjagande snabbseglare. (En av mina absolut mest svårfångade bilder, tagen med en analog Pentax-kamera.) Om det när detta skrivs i mitten av september fortfarande finns någon tornseglare kvar på ön är jag inte alls säker på. I vilket fall som helst har de seglat färdigt för den här sommaren i byn Lopperstad.

Text och bild: Göran Wågesjö