Gökotta!

03

Söndagen den 15 maj kl 06.00 samlas vi vid Grindmossen, Vanserums Malm för att lyssna till göken. Medtag kaffekorg. Välkomna, önskar Runstens Hembygdsförening

Husen på Vanserums malm, del 10

Så är vi framme vid de tre sista husen som tillhör Vanserums malm längs Grindmossevägen. Alla ligger de på östra sidan om vägen.

Räknat norrifrån kommer först Grindmossevägen 16, Vanserum 9:4. Tomten bildades efter avstyckning 1974 från Vanserum 9:1 och bebyggdes samma år med ett fritidshus.

Dess förste ägare var Gunnar Ollikainen, vars hustru Margit ärvde det 1979 efter Gunnars bortgång. Dottern Mona Isaksson ärvde det i sin tur 1999 och 2002 gick det vidare i arv till Helena Isaksson Erlandsson, Gunnar Ollikainens dotterdotter.

2006 såldes huset till de nuvarande ägarna Torsten och Annika Karlsson, som har det som sin sommarbostad.

Även tomterna Vanserum 9:2 och 9:3bildades efter avstyckning från Vanserum 9:1 år 1971 och blev Grindmossevägen 14 respektive 12.

Nummer 14 bebyggdes 1976 med ett fritidshus och ett garage. På tomten till nummer 12 fanns fram till början på 1900-talet ett bostadshus och en smedja, som till 1907 ägdes av smeden Gustaf Lindgren. 1973 bebyggdes tomten, kallad Smedträdgården, med ett fritidshus och 15 år senare även med en verkstadslokal. Allt detta kan Siegfried Hessler berätta om:

” I april 1971 såg jag en annons i Dagens Nyheter om en tomt till salu på Öland. Det var Rune Nilsson från Norra Bäck som annonserade. Vi pratade i telefon några gånger, men när jag hade bestämt mig, var tomten såld. Rune hade dock flera tomter till förmedling, bl a på Åkerby hylta, ägare Gustav Larsson.

I juni 1971 träffade jag Rune i Trångsund för att skriva kontrakt och lämna handpenning. Då sade han att den första utannonserade tomten på Vanserum malm var till salu igen, köparen hade hoppat av, men vi kunde välja tomt när vi kom till Öland senare.

Efter hans beskrivning var jag i första hand intresserad av tomten på malmen och vi skrev kontrakt på ca 1500 m2 av Vanserum 9:1, kallad Smedträdgården. När vi i juli kom till Öland var det ingen tvekan, vi skulle ha Smedträdgården, på hyltan var det bl a en massa mygg.

Avstyckningen var klar i november 1971 och gällde två tomter: Vanserum 9:3, dvs Smedträdgården på 1350 kvm, och Vanserum 9:2 , ett område på 2455 kvm som vi köpte 1974.

Vid ansökan om lagfart visade det sig att säljaren, Gillis Olsson, inte hade lagfart på stamfastigheten Vanserum 9:1. Han hade löst in den enligt ensittarlagen 1949 för 1500 kronor, men aldrig sökt lagfart.

Häradsdomaren Ragnar Nilsson i Åkerby upprättade erforderliga handlingar, så att först Gillis och sedan vi kunde få lagfart. Även Rune Nilsson blev inblandad, han hade nämligen först köpt 9:2.

Jag minns att vi alla satt hos Gillis i finrummet och Ragnar skrev på sin reseskrivmaskin, sedan fick alla berörda skriva under och andra närvarande bevittnade handlingarna. Till sist sade Ragnar: ”Nu har ni sålt och köpt hitan och ditan och jag har upprättat både köpekontrakt och köpebrev, men jag har inte sett några pengar!!” När även detta var avklarat bjöd Gillis på kaffe och sup!

Att vi valde Smedträdgården berodde inte minst på alla gamla äppel-, päron-, plommon- och körsbärsträd plus krusbärsbuskar, som stod i prydliga rader. Att det däremellan var en massa hundkex och rotskott, så att hela tomten var igenvuxen, gjorde oss ingenting. Men detta var anledningen till att första köparen hade hoppat av, frun var nämligen rädd för ormar.

Snart fick vi veta av Gillis och Fridolf, grannen mittemot, att trädgården hade anlagts av smeden Gustaf Lindgren och/eller hans hustru Maria Charlotta Petersdotter på 1800-talet. En så stor och fin fruktträdgård var mycket ovanlig på den tiden sades det, inte ens bönderna hade en sådan. Träden hade placerats runt bostadshuset och i raka rader på tomten. På stigen mellan bostadshuset och smedjan står en rad krusbärsbuskar och på bägge sidor om stigen till brunnen står krusbärsbuskar i rader. Vi har inte gjort några större ingrepp, så ser det ut än idag, år 2011.

Husen revs i början på 1900-talet. I Smedträdgården byggde jag ett fritidshus 1973 och på 9:2 ett fritidshus och ett garage 1976. År 1983 blev båda husen permanentbostäder.

Grunden till smedens gamla bostadshus finns kvar och består av stora stenar och fin sand. På denna byggde jag verkstad och garage 1988. Efter smedjan finns än idag en stenhög i östra gränsen av 9:3. De raka och fina stenarna som bildade smedjans östra gavelgrund har återanvänts till grunden för huset på 9:2.

Tänk om träden och buskarna kunde tala och berätta mer om den tiden när Maria Charlotta gick och plockade frukt och när slagen ekade från Gustafs smedja!” säger Siegfried Hessler.

Lite om den tiden kan ändå Målar-Gustav, Gustav Larsson, berätta. Så här skriver han och vi behåller hans stavning:

”Den här platsen har legat lite från vägen – det var bysmedens bostad med smedja och lite jord så den födde en ko. Den sista smeden var Gustav Lindgren som avled 1907. Han var en duktig och skicklig bysmed ? han var gift och hustrun hette Maria, som var begåvad och lärde barn att läsa. ”

Från kyrkböckerna förstår vi att Gustaf Nilsson Lindgren var född 1820 i Mortorp. 1839-1845 var han bysmed i Dyestad och därefter i Stora Vickleby. 1844 gifter han sig i Runsten med Maria Charlotta Persdotter från Spjuterum.

Målar-Gustav igen: ”Makarna Lindgren hade nio barn som var mycket begåvade och särskilt med sångförmåga. En av sönerna hette Bror – han var mycket god vän med båtsman Lången.

Så hände det sig att Bror Lindgren reste till Australien och då skrev han ett brev till sin gode vän Lången. Så en dag kom det ett brev till Postkontoret i Runsten med följande adress:

F. D. Båtsman A P Lång som tjänat koverdi en gång,

på örlogsskepp och stormig våg han drog och fjärran länder såg.

I Vanserums by om rätt jag mins, han ensam i sin hydda fins.

Men uppå Runstens postkontor där vet dom nog var Lången bor.

Öland är hans hemortshamn och Sverige är hans fosterland.

Bror Lindgren.”

(Läs mer om Lången i del 1 i vår serie, där vi även citerat ovanstående dikt med en lite annan stavning än Målar-Gustavs).

”Den yngsta dottern hette Nina och var gift med Nils Elofsson (Elofnisse) och de hade fjorton barn tillsammans. Fyra stycken dog i barnåren och nio barn for ut till Amerika (medan den yngsta stannade hemma). Nu är det åtta i livet medan fem kvar i Amerika – tre i Sverige. Alla Elofnisses var och är begåvade med god sångförmåga. Den yngsta av flickorna är undertecknad gift med och innehar föräldrarhemmet här på Spjuterum Mo”, slutar Målar-Gustav sin berättelse, som nedtecknades omkring år 1976.

Och här slutar också Vanserums malm, de övriga husen längs Grindmossevägen tillhör Norra Bäck.

För att göra redogörelsen komplett måste vi dock ta med de åtta tomterna väster om Vanserums malm utmed Husarens väg. Fyra av dessa är bebyggda med sommarstugor.

Vanserum 2:12 och 2:13 var från början två åkerlappar som tillhörde husaren Einar Karlsson. De köptes på 1970-talet av Åke Johansson i Södra Bäck och överläts senare till hans dotter Karina Johansson. Hon sålde nyligen 2:13 till Mikael Jacobsson som 20 oktober 2011 satte grävskopan i jorden för att bygga ett hus.

Norr om dessa ligger Enbacken, som tillhörde Axel Johansson i Vanserum, ”Axel i backen”. Han avstyckade här i slutet på 1960-talet tre tomter, Vanserum 2:18, 2:19 och2:20. På 2:20 byggdes då en stuga, som nu ägs av Bengt-Olof Andersson. På 2:19 byggde Lars-Åke Egonsson omkring år 2000 och 2:18 är obebyggd. Längre norrut avstyckade Axel Johansson ytterligare en tomt, 2:21.

Ännu ett stycke västerut fanns en horva, som ägdes av Sven-Olof Svensson i Vanserum. Han delade den på 1980-talet i två tomter, Vanserum 2:22 och 2:23. På 2:23 uppfördes då en stuga som har bytt ägare flera gånger, nuvarande ägare är Åkerblad/Einarsson. 2:22 köptes år 2005 av Stig Johansson, bror till Gösta Johansson i Vanserum. Stig och hans söner byggde två små stugor på tomten.

Här slutar vår serie om husen på Vanserums malm. Kanske kan den inspirera andra byar att ta efter och forska i husens spännande historia!

Källor: Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar;

Runstens kyrkoböcker

Foto: Siegfried Hessler, Christina Edler

Redigering: Christina Edler

Malmens största hus, byggt 1863.

Husen på Vanserums malm, del 8

Korsningen Husarens väg -Grindmossevägen

Korsningen Husarens väg -Grindmossevägen

Efter utflykten till de tre platserna på Husarens väg vandrar vi nu vidare söderut på Grindmossevägen och stannar till vid nummer 11, Vanserum 10:1.

Här ligger malmens största hus, en vackert timrad byggnad från mitten av 1800-talet. Men så var det också en timmerman som byggde huset: Gustav Elgström.

Gustav Elgström föddes 1838 på Vanserum malm, son till Peter Elgström och hans tredje hustru Maria Persdotter. 1856 flyttade Gustav hemifrån och blev dräng på Norra Bäck nr 4. Åren 1858-63 var han dräng på Vanserum nr 6 och under den tiden byggde han det stora ståtliga huset. Han gifter sig 1864 med Stina Larsdotter.

Malmbebyggelsen på Öland tillkom genom att hantverkare och duktiga drängar fick tillstånd av byn för att bygga sig hus på byns marker. Gustav Elgström var både dräng, snickare och mältare, dvs han gjorde malt, som gårdarna sedan bryggde av. En populär herre kan man tänka!

Så här beskriver Målar-Gustav honom:

”Gustav Elgström var byggmästare (timmerman) och han timmrade upp det största huset som finns på Malmen. Det är ett mycket stabilt hus – det har tre rum och kök samt en förstuga tvärs igenom jämte stor vind och källare.

Där fanns en stor huslänga på varje sida, söder om ladan i vinkel mot denna längs vägen fanns en stor timmrad mälta. Där gjordes malt till bryggning i gårdarna.

Elgström var en mycket kunnig man och han byggde både tröskverk och vandringsverk. På höstarna var han vida ikring och tröskade med sitt tröskverk. När så tröskningen var avslutad för hösten så sålde han verket om det fanns någon spekulant. På vintern byggde han ett nytt verk och så höll han på i många år.

Gustav Elgström var gift tre gånger och den första hustrun hette Stina, som var en mycket duktig kvinna att hålla huset fint och i ordning, – dessutom var Stina mycket duktig att arbeta ute i jorden. Det var Elgström som odlade upp den första omtalade västra nabben. Jag har hört talas om att Stina grävde för hand upp en del av marken och dikena.

De köpte in jorden, cirka tre tundland, och Stina spelade dragspel. På midsommarafton det året odlingen var färdig tog hon sitt dragspel och gick den långa vägen till nabben och satte sig att spela. Det var en stor lycka att kunna ha en häst och ett par kor.

Gustav och Stina hade en flicka, men hon dog mycket liten – själv så dog Stina mycket ung. Gustav Elgström gifte om sig med en som hette Emma, men denna kvinna vet jag ej mycket om mer än att de ej hade några barn. Elgström hade otur med sina kvinnofolk, för efter några år dog hans Emma.

Elgström fick sedan en hushållerska som också hette Emma. Det blev giftermål mellan denna Emma och Elgström. Åldersskillnaden här var väl stor, för de sade aldrig du till varandra utan titulerade varandra ni.

Gustav Elgström dog i början av 1920-talet och Emma levde tills i slutet av 1940-talet. Denna Emma var känd som mycket ekonomisk och när det gällde husets indre skötsel var det motsatsen till Stina.”

Mellan åren 1863 och 1920 står alltså Gustav Engström som husets ägare. Gustavs tredje hustru Emma ärver huset efter honom och behåller det fram till 1948, då hon går bort på Ålderdomshemmet i Runsten. Vi låter Målar-Gustav berätta igen:

”När Emma blev ensam så sålde hon mältan till en broder som bygde ett bostadshus av den i Gärdslösa, samt sålde västra nabben till Fridolf Olsson. Efter Emmas bortgång hölls auktion, då ropade Gustav Karlsson (Karlpeter Gustav) från Gillsätra in husena för tre (3000) kronor.”

1948 flyttar alltså Gustav Karlsson till det vackra huset, kanske ditlockad av sin yngre bror Fridolf, som bodde i granngården (mer om honom i nästa del i vår serie). Marken, 1565 kvm, inlöste han 1953 enligt ensittarlagen för 300 kronor.

Enligt Målar-Gustav var Karlsson lite originell. ”Han var samlare av gamla stenåldersklenoder och utgav sig för att hava känning av var fornminnena fanns nere i jorden och likaså vattenådror”, berättar han.

Efter Gustav Karlssons bortgång 1970 såldes huset till läraren Urban Ekstam, som 1974 sålde det vidare till dess nuvarande ägare, konstnärinnan Signe Högström. Huset har genomgått en grundlig renovering. Av de gamla uthusen finns endast ett halvt kvar.

Vill du läsa hela serien om Vanserums malm, klicka på Om Runsten överst på sidan och gå därefter in på Vanserums malm.

Källor: Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar;
Runstens kyrkoböcker

Foto: Siegfried Hessler, Christina Edler

Redigering: Christina Edler

"Edlas hus" byggt cirka 1920.

Husen på Vanserums malm, del 9

Huset sett från norr.

Huset sett från norr.

Granne med Malmens största hus ligger Grindmossevägen 9, Vanserum 11:1, och här stannar vi till.

Husets första ägare var Edla Karlsson, syster till husaren Einar Karlsson och dotter till Karl och Emma Gustavsson (se del 6 i vår serie). Einar och Karl byggde huset omkring 1920 och det har alltid varit åretrunt-bostad. Så här berättar Gustav Larsson om huset och vi behåller som vanligt hans stavning:

”Edla reste till Amerika i unga år och återkom runt 1920talet. Då bygde Einar och fadern upp ett hus åt henne på en liten åker som var på arrende från Vanserum by invid Norra Bäckgränsen på västra sidan av byvägen. Det var efter krigstiden, den s.k. dyrtiden – Karl Gustavsson talade om att fönsterglaset till detta lilla huset kostade 400 kronor.

Huset är på tre stycken rum, ett kök samt en oinredd vind jämte en liten veranda med mycket fönster. När så Edla flyttade in i det nya huset fick föräldrarna flytta med – Edla pysslade om dem till deras slut några år senare.

Edla hade lärt sig till sjuksyster i Amerika och så var hon sömmerska och var till stor hjälp för bygdens folk. Genom sitt goda och trevliga sätt hade hon vunnit en stor vänkrets. Edla fick tyvärr inte leve så länge då den så svårbemestrade lungtuberkulosen blev hennes död.”

Edla testamenterade huset till en av brodern Einars fosterpojkar, skomakaren Ragnar Johansson. 1942 sålde Ragnar egendomen till Fridolf och Gärda Karlsson. Marken, 1060 kvm, löste Fridolf in enligt ensittarlagen 1953 för 200 kronor. Fridolf kom från Gillsätra och hans äldre bror Gustav flyttade några år senare även han till Vanserum och bröderna blev grannar (om Gustav har vi berättat i del 8 av vår serie).

Om Fridolf och Gärda kan Siegfried Hessler berätta:

”Fridolf och Gärda var ett par i unga år men fick inte gifta sig. Gärda gifte sig istället med Oskar Valfried Johansson i Dyestad och de fick fyra pojkar. 1941 blev Gärda änka och då passade Fridolf på att gifta sig 1942 med sin ungdomskärlek, ungefär samtidigt köpte han huset här på malmen. 1943 föddes deras dotter Aina.

Fridolf var duktig på att svarva och slöjda i trä, t ex tallrikar, bägare, ljusstakar. Han var mycket tekniskt och praktiskt lagt, jag lärde mig mycket av honom, han var min närmaste granne.

Gärda var svag och sjuklig under många år, hon bodde på sjukhemmet i Borgholm och kom bara vissa helger hem till malmen. När hon dog i februari 1984 tappade Fridolf all sin livsglädje och dog knappt tre månader senare.”

Åren 1984 – 2002 bodde här familjen Sören och Yvonne Berneke. Sören renoverade huset, byggde ut vinden och rev den gamla lilla ladan där Fridolf hade sin verkstad och svarvade i trä. Istället byggde Sören ett dubbelgarage.

Efter Bernekes kom familjen Marie Hasselbom och Mikael Svensson, som bodde här mellan 2002 och 2009. Sedan augusti 2009 bor en ung familj från Tyskland, Eva Maria Aubke och Armin Rudolf Bäcker, här året runt.

 

Källor: Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar; Runstens kyrkoböcker

Foto: Siegfried Hessler, Christina Edler

Redigering: Christina Edler

I stenhuset finns en stor öppen spis.

Husen på Vanserums malm, del 7

Den sista platsen vi besöker på Husarens väg är nr 3, Vanserum 2:24. Här fanns hus på ofri grund fram till 1950-talet. Den förste ägaren är troligen båtsmannen Anders Arfwidsson Lustig, följd av sonen Jonas Andersson Lustig, ”Lustijon”, och därefter Jonas dotter Tilda Jonsson, som helt följdriktigt kallades ”Lustijontilda”.

Av de gamla husen på platsen finns bara ett uthus i sten kvar. Huset och marken omkring köpte lantbrukaren Allan Johansson på 1980-talet av Vanserum by. Han renoverade stenhuset i gammal stil och byggde intill ett bostadshus åt sig och hustrun Ingrid, när sonen Hans övertog gården i Vanserum. Idag bor Ingrid ensam kvar i huset sedan Allan gick bort år 2000.

Tack vare Målar-Gustavs beskrivning kan vi ändå få en bild av det ursprungliga huset. Men för en gångs skull tycks den gode Gustav har tagit fel på namn: han talar om en John Larsson, men enligt husförhörslängderna finns ingen med det namnet på Vanserums malm. I det här hörnet på malmen finns det dock tre andra Larsson. Lustijons hustru Anna Saras första man Erik, som bodde på samma plats eller i en stuga intill till sin död 1860. På samma sida i husförhörslängden, vilket tyder på närboende och/eller släktskap på malmen, finns också Olof Larsson och Carl Larsson.

Kanske är det detta som förvillat Målar-Gustav och så har Jonas Andersson blivit John Larsson i Gustavs anteckningar. Men som vanligt behåller vi Gustavs stavning och rättar heller inte namnet i hans beskrivning. Så här berättar han:

”På plats nummer nio bodde John Larsson (Lustigjon). Han var jordbruksarbetare och hade en ko. Där fanns en låg, fin stuga med två rum, förstuga och visthusbod i ena ändan. I stora rummet var rundpanel och, så som alltid vanligt på den här tiden, en stor stenspis med bakugn. Vidare fanns det där fähus och brygghus helt av sten, samt en liten timmerlada.

Larsson och hans hustru hade två flickor som hette Emma och Matilda. Emma var gift med Karl Gustavsson, som förut är omtalad (se del 6 i vår serie). Tilda, som hon alltid fick heta, reste till Amerika men kom hem efter några månader, hon var och såg huru mycket klockan var.”

Hur det var med den saken får vi låta vara osagt, för i kyrkböckerna står det att Tilda var tre år i Amerika, 1892-95, inte bara några månader.

Ingrid Johansson, platsens nuvarande ägare, berättar följande om Tilda:

”Hon fick en dotter som hette Greta och som vuxen flyttade till Bergkvara. Gretas son Olle var ofta på sommarlovet hos mormor Tilda och lekte då gärna med jämnåriga barn i Bäck. Han var snäll och glad som sin mormor.

För att återgå till Tilda var hon en trind, gladlynt och rolig gumma. Hon gick omkring i byarna Vanserum och Bäck framför allt för att få en kopp kaffe eller en matbit och helst en matbit med sig hem. När hon kom in i köket på gården sjöng hon gärna för barnen, som gärna lyssnade till Tildas sång. Hon berättade också gärna historier som inte alltid var rumsrena och sångerna var många gånger lite vemodiga.

Hur överlevde hon? Först och främst på ”allmosor” från bönderna, men hon hade också några höns och en ko som huserade i det lilla uthuset som fortfarande står kvar på tomten. Efter Tildas död såldes den lilla stugan som sommarstuga till Strandtorp eller Borgehage i Räpplinge. Tilda var också duktig på att tillverka s.k. sticktäcken samt även att sticka strumpor o.d.

Under den ”alerta” tiden begav hon sig så långt som till Åkerby för att sälja lotter för Kalmar läns hemslöjd. Fick hon 25 öre för varje såld lott?

Vi på 2000-talet borde ta lärdom av Tilda. Det berättas att hon kokade sitt ägg tillsammans med kaffet i kitteln. Hon sparade både energi och vatten!!!”

Målar-Gustavs berättelse ger oss mer förklaringar till hur Tilda överlevde:

”Hon tvättade och lagade kläder åt drängarna på 1920- 30 talet tog hon 25 öre för tvättning och strykning av en skjorta.

Tilda gick i gårdarna och hjälpte till med varjehanda och var skicklig med vävning, spinning, stickning och mästare på täckstickning.

Tilda kunde även stämma blod och så var det folk som trodde att hon kunde trolla. En gång hände sig för en som bodde på Norra Bäcks malm att hans ko blev sjuk och då trodde han Tilda hade trollat. Han skärde av spånar av Tildas brunkroksstång och gav kon. Om det gjorde någon nytta vet jag ej – men inte tror jag att den lilla godmodiga Lustijontilda var någon trollpacka inte.

Lustijontilda bodde i stugan så länge hon orkade, men var de sista åren på Runstens Ålderdomshem.

Efter Tildas bortgång såldes husen på auktion och Einar Karlsson (dvs Husaren, se del 6) ropade in dem. Så sålde han stugan till en sommargäst, vilken flyttade stugan till Köpingsklint. Ladan rev Einar kull och det enda som finns kvar är stenhuset.”

Tildas bostadshus, som alltså flyttades, stod i vinkel med stenhuset utmed muren. I stenhuset finns en stor öppen spis.

Gustav Larsson har skrivit mer om Lustijontilda i Runsten, en öländsk sockenbok, sid 344. Tilda Jonsson dog 1950 och blev 82 år.

Källor: Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar;

Runstens kyrkoböcker

Foto: Siegfried Hessler, Christina Edler

Redigering: Christina Edler