• Om runsten
"Edlas hus" byggt cirka 1920.

Husen på Vanserums malm, del 9

Huset sett från norr.

Huset sett från norr.

Granne med Malmens största hus ligger Grindmossevägen 9, Vanserum 11:1, och här stannar vi till.

Husets första ägare var Edla Karlsson, syster till husaren Einar Karlsson och dotter till Karl och Emma Gustavsson (se del 6 i vår serie). Einar och Karl byggde huset omkring 1920 och det har alltid varit åretrunt-bostad. Så här berättar Gustav Larsson om huset och vi behåller som vanligt hans stavning:

”Edla reste till Amerika i unga år och återkom runt 1920talet. Då bygde Einar och fadern upp ett hus åt henne på en liten åker som var på arrende från Vanserum by invid Norra Bäckgränsen på västra sidan av byvägen. Det var efter krigstiden, den s.k. dyrtiden – Karl Gustavsson talade om att fönsterglaset till detta lilla huset kostade 400 kronor.

Huset är på tre stycken rum, ett kök samt en oinredd vind jämte en liten veranda med mycket fönster. När så Edla flyttade in i det nya huset fick föräldrarna flytta med – Edla pysslade om dem till deras slut några år senare.

Edla hade lärt sig till sjuksyster i Amerika och så var hon sömmerska och var till stor hjälp för bygdens folk. Genom sitt goda och trevliga sätt hade hon vunnit en stor vänkrets. Edla fick tyvärr inte leve så länge då den så svårbemestrade lungtuberkulosen blev hennes död.”

Edla testamenterade huset till en av brodern Einars fosterpojkar, skomakaren Ragnar Johansson. 1942 sålde Ragnar egendomen till Fridolf och Gärda Karlsson. Marken, 1060 kvm, löste Fridolf in enligt ensittarlagen 1953 för 200 kronor. Fridolf kom från Gillsätra och hans äldre bror Gustav flyttade några år senare även han till Vanserum och bröderna blev grannar (om Gustav har vi berättat i del 8 av vår serie).

Om Fridolf och Gärda kan Siegfried Hessler berätta:

”Fridolf och Gärda var ett par i unga år men fick inte gifta sig. Gärda gifte sig istället med Oskar Valfried Johansson i Dyestad och de fick fyra pojkar. 1941 blev Gärda änka och då passade Fridolf på att gifta sig 1942 med sin ungdomskärlek, ungefär samtidigt köpte han huset här på malmen. 1943 föddes deras dotter Aina.

Fridolf var duktig på att svarva och slöjda i trä, t ex tallrikar, bägare, ljusstakar. Han var mycket tekniskt och praktiskt lagt, jag lärde mig mycket av honom, han var min närmaste granne.

Gärda var svag och sjuklig under många år, hon bodde på sjukhemmet i Borgholm och kom bara vissa helger hem till malmen. När hon dog i februari 1984 tappade Fridolf all sin livsglädje och dog knappt tre månader senare.”

Åren 1984 – 2002 bodde här familjen Sören och Yvonne Berneke. Sören renoverade huset, byggde ut vinden och rev den gamla lilla ladan där Fridolf hade sin verkstad och svarvade i trä. Istället byggde Sören ett dubbelgarage.

Efter Bernekes kom familjen Marie Hasselbom och Mikael Svensson, som bodde här mellan 2002 och 2009. Sedan augusti 2009 bor en ung familj från Tyskland, Eva Maria Aubke och Armin Rudolf Bäcker, här året runt.

 

Källor: Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar; Runstens kyrkoböcker

Foto: Siegfried Hessler, Christina Edler

Redigering: Christina Edler

I stenhuset finns en stor öppen spis.

Husen på Vanserums malm, del 7

Den sista platsen vi besöker på Husarens väg är nr 3, Vanserum 2:24. Här fanns hus på ofri grund fram till 1950-talet. Den förste ägaren är troligen båtsmannen Anders Arfwidsson Lustig, följd av sonen Jonas Andersson Lustig, ”Lustijon”, och därefter Jonas dotter Tilda Jonsson, som helt följdriktigt kallades ”Lustijontilda”.

Av de gamla husen på platsen finns bara ett uthus i sten kvar. Huset och marken omkring köpte lantbrukaren Allan Johansson på 1980-talet av Vanserum by. Han renoverade stenhuset i gammal stil och byggde intill ett bostadshus åt sig och hustrun Ingrid, när sonen Hans övertog gården i Vanserum. Idag bor Ingrid ensam kvar i huset sedan Allan gick bort år 2000.

Tack vare Målar-Gustavs beskrivning kan vi ändå få en bild av det ursprungliga huset. Men för en gångs skull tycks den gode Gustav har tagit fel på namn: han talar om en John Larsson, men enligt husförhörslängderna finns ingen med det namnet på Vanserums malm. I det här hörnet på malmen finns det dock tre andra Larsson. Lustijons hustru Anna Saras första man Erik, som bodde på samma plats eller i en stuga intill till sin död 1860. På samma sida i husförhörslängden, vilket tyder på närboende och/eller släktskap på malmen, finns också Olof Larsson och Carl Larsson.

Kanske är det detta som förvillat Målar-Gustav och så har Jonas Andersson blivit John Larsson i Gustavs anteckningar. Men som vanligt behåller vi Gustavs stavning och rättar heller inte namnet i hans beskrivning. Så här berättar han:

”På plats nummer nio bodde John Larsson (Lustigjon). Han var jordbruksarbetare och hade en ko. Där fanns en låg, fin stuga med två rum, förstuga och visthusbod i ena ändan. I stora rummet var rundpanel och, så som alltid vanligt på den här tiden, en stor stenspis med bakugn. Vidare fanns det där fähus och brygghus helt av sten, samt en liten timmerlada.

Larsson och hans hustru hade två flickor som hette Emma och Matilda. Emma var gift med Karl Gustavsson, som förut är omtalad (se del 6 i vår serie). Tilda, som hon alltid fick heta, reste till Amerika men kom hem efter några månader, hon var och såg huru mycket klockan var.”

Hur det var med den saken får vi låta vara osagt, för i kyrkböckerna står det att Tilda var tre år i Amerika, 1892-95, inte bara några månader.

Ingrid Johansson, platsens nuvarande ägare, berättar följande om Tilda:

”Hon fick en dotter som hette Greta och som vuxen flyttade till Bergkvara. Gretas son Olle var ofta på sommarlovet hos mormor Tilda och lekte då gärna med jämnåriga barn i Bäck. Han var snäll och glad som sin mormor.

För att återgå till Tilda var hon en trind, gladlynt och rolig gumma. Hon gick omkring i byarna Vanserum och Bäck framför allt för att få en kopp kaffe eller en matbit och helst en matbit med sig hem. När hon kom in i köket på gården sjöng hon gärna för barnen, som gärna lyssnade till Tildas sång. Hon berättade också gärna historier som inte alltid var rumsrena och sångerna var många gånger lite vemodiga.

Hur överlevde hon? Först och främst på ”allmosor” från bönderna, men hon hade också några höns och en ko som huserade i det lilla uthuset som fortfarande står kvar på tomten. Efter Tildas död såldes den lilla stugan som sommarstuga till Strandtorp eller Borgehage i Räpplinge. Tilda var också duktig på att tillverka s.k. sticktäcken samt även att sticka strumpor o.d.

Under den ”alerta” tiden begav hon sig så långt som till Åkerby för att sälja lotter för Kalmar läns hemslöjd. Fick hon 25 öre för varje såld lott?

Vi på 2000-talet borde ta lärdom av Tilda. Det berättas att hon kokade sitt ägg tillsammans med kaffet i kitteln. Hon sparade både energi och vatten!!!”

Målar-Gustavs berättelse ger oss mer förklaringar till hur Tilda överlevde:

”Hon tvättade och lagade kläder åt drängarna på 1920- 30 talet tog hon 25 öre för tvättning och strykning av en skjorta.

Tilda gick i gårdarna och hjälpte till med varjehanda och var skicklig med vävning, spinning, stickning och mästare på täckstickning.

Tilda kunde även stämma blod och så var det folk som trodde att hon kunde trolla. En gång hände sig för en som bodde på Norra Bäcks malm att hans ko blev sjuk och då trodde han Tilda hade trollat. Han skärde av spånar av Tildas brunkroksstång och gav kon. Om det gjorde någon nytta vet jag ej – men inte tror jag att den lilla godmodiga Lustijontilda var någon trollpacka inte.

Lustijontilda bodde i stugan så länge hon orkade, men var de sista åren på Runstens Ålderdomshem.

Efter Tildas bortgång såldes husen på auktion och Einar Karlsson (dvs Husaren, se del 6) ropade in dem. Så sålde han stugan till en sommargäst, vilken flyttade stugan till Köpingsklint. Ladan rev Einar kull och det enda som finns kvar är stenhuset.”

Tildas bostadshus, som alltså flyttades, stod i vinkel med stenhuset utmed muren. I stenhuset finns en stor öppen spis.

Gustav Larsson har skrivit mer om Lustijontilda i Runsten, en öländsk sockenbok, sid 344. Tilda Jonsson dog 1950 och blev 82 år.

Källor: Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar;

Runstens kyrkoböcker

Foto: Siegfried Hessler, Christina Edler

Redigering: Christina Edler

Husarens väg 6, Vanserum 14:1

Husen på Vanserums malm, del 6

Vi fortsätter längs Husarens väg och stannar vid det hus vars tidigare ägare har gett vägen dess namn. Det är Husarens väg 6, Vanserum 14:1 (tidigare Rosenlund 1:1). Här bodde husaren vid Kungliga Smålands Husarregemente i Eksjö, Einar Karlsson, född 1892 i Runsten, död 1976.

Einar hade fått huset av sin far, Karl Gustavsson, som i sin tur fått det av sina fosterföräldrar Anna Mårtensdotter och Isak Larsson, husets första ägare.

Om Anna Mårtensdotter vet vi att hon var född 1797 och gift två gånger, andra gången med den 27 år yngre (!) Isak Larsson. Då var Anna 47 år. Av naturliga skäl hade de inga barn tillsammans men två fostersöner, av vilka en var Karl från Gärdslösa.

Gustav Larsson berättar så här om platsen Rosenlund:

”Denna plats har ej skiftat ägare så ofta. Einar Karlssons far Karl Gustavsson var född 1854 – reste till Tyskland 1869 och kom hem igen 1878.

När så Karl Gustavsson kom hem fick han genom gåva denna plats av den han var uppfödd hos. Sedan gifte han sig med John Larssons (Lustijons) Emma, de hade två barn, Einar och Edla. Karl Gustavsson blev byggnadssnickare och jordbruket fick i huvudsak hustrun sköta – de hade egen häst och ett par kor.”

Gustav Larsson skriver att Karl for till Tyskland, men i kyrkböckerna står det att han under några år flyttade till Kalmar. Men många åkte till Tyskland utan att överhuvudtaget tala om något för prästen. Prästen skulle nämligen avråda ungdomarna från utvandring till främmande land, så hade svenska myndigheter bestämt.

På så sätt försvann många pojkar spårlöst. Flickorna spårades däremot så småningom när de skulle gifta sig i Tyskland och behövde ett prästintyg hemifrån.

Om Karl var i Tyskland eller Kalmar vet vi inte, men 1878 är han i alla fall tillbaka på Öland, gifter sig med Runstensflickan Emma Eriksdotter och bosätter sig på Rosenlund i huset han fått av sina fosterföräldrar. De får sex barn, men bara dotter Edla och sonen Einar lever till vuxen ålder.

Den stilige husaren Einar Karlsson.

Den stilige husaren Einar Karlsson.

Och då är vi framme vid husaren själv, Einar Karlsson, som i 17-årsåldern blev husar i Eksjö. Vi lånar åter Målar-Gustavs anteckningar från 1970-talet och behåller hans stavning:

”Einar var född 1892 – han blev husar 1909 och var husar i tre år med en avlöning av 20 öre om dagen. Nu är Einar en av de sista som ännu är i livet av Smålands Husarer. Själv så säger Einar att husarmötena var den trevligaste dagen han hade för året.

Efter slutat militärtjänst var Einar med sin far och snickrade men började senare hos Byggnadsfirman Bröderna Olsson i Färjestaden där han sedan var anställd i fyrtiofem år.

1918 inköpte Einar platsen av föräldrarna – ingick senare äktenskap med Olga från Mörbylånga. Einar och Olga har ej haft några barn men haft flera fosterpojkar. Einars far var hjälpsam med jordbruket så länge krafterna stod bid.

Fastän Einar var så mycket borta och arbetade så skötte han sitt jordbruk på sju tundland åker så mönstergillt att det blev prisbelönt tre gånger från Kalmar Hushållningsselskap.

Det fanns också en stubbekvarn till denna plats och Einar var den i Vanserum som sist hade kvarnen i bruk – ja även den siste som i Vanserum skötte sin jord med sin fina häst. Sedan några år tillbaka är kvarnen såld till Runstens Hembygdsförening och flyttad till den prydliga kvarnraden i Lerkaka.

År 1973 sålde Einar och Olga jorden till Åke Johansson i Södra Bäck. Olga bor kvar i bostaden – fastän hon är nästan blind och nära åttio år gammal. Men så har Einar hyrt en liten pensionärslägenhet i Borgholm. När Einar gift sig flyttade föräldrarna in i en liten sidobyggnad.”

Siegfried Hessler kan också berätta om husets ägare:

– Jag har själv aldrig träffat husaren Einar, han var på sjukhem i Borgholm när jag kom till malmen 1971. Inte heller träffade jag hans hustru Olga, men hon bodde kvar där 1971 och hennes röst hördes många gånger ända ner till mig, speciellt när hon var arg på fostersonen Bernt Johansson.

Bernt hjälpte mig mycket med byggnationen av min sommarstuga, han lånade och körde traktor och vagn med sten till grunden, han slet med den färdiga betongen som kom på vanligt lastbilsflak från Lindby och nästan hade stelnat där den låg och skulle köras med skottkärra ut på grunden. När det var dags att resa takstolarna hade Bernt med sig kompisen Pelle Andersson från Spjuterum och takstolarna flög upp på väggarna.

Olga Karlsson dog 1984. Bernt ärvde Rosenlund och sålde till en byggmästare. Bernt flyttade till Sättra och dog tragiskt i en bilolycka år 2000.

Rosenlund är sommarställe idag och ägs sedan 1986 av Margareta och Hans Kaldner.

Källor: Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar
Runstens kyrkoböcker; Runsten, en öländsk sockenbok

Foto: Siegfried Hessler

Redigering: Christina Edler

Marguerite från Runsten veniat

Marguerite Mandell, till vardags lärare i Runsten-Gärdslösa, är nu också veniat i Gärdslösa-Långlöt-Runstens församling. Veniat kallas en person som av kyrkoherde eller biskop fått venia, d v s ett specialtillstånd som ger icke-prästvigda rätt att predika vid gudstjänst i Svenska kyrkan

För flera år sedan tillskrev församlingen kyrkorådet och föreslog att  Marguerite skulle få bli vår veniat. Kyrkorådet sa ja till förslaget, men ärendet skulle till flera instanser och som så ofta sker  fastnade ärendet. Men vad gör det, nu gläder vi oss tillsammans med Marguerite att hon får tjänstgöra i församlingen och vi önskar henne lycka till i sin gärning!

 

Familjegudstjänst i Runstens församlingshem

Välkomnande, välfyllt och med värme firades för en tid sedan familjegudstjänst i Runstens församlingshem. Församlingens sexåringar var inbjudna med sina föräldrar för att få Barnens Bibel av vår präst Jenny Lingesjö, som i varje bibel också skrev namn och hälsning till de sju barnen.

Barnen fick tillsammans med kyrkvärdarna ha söndagsskola i angränsande rum medan de vuxna lyssnade till dagens predikan. Gemensamt avslutades gudstjänsten med förhoppningen att vi snart möts igen.

Kyrkkaffe och saft följde därefter så klart.

 

Text och foto: Gun-Britt Nyborg

Husarens väg 4, Vanserum 12:1

Husen på Vanserums malm, del 5

Vi har nu kommit halvvägs in på malmen. Här delar sig vägen: Grindmossevägen böjer av söderut och åt väster går Husarens väg.

Längs Husarens väg finns tre platser där respektive Fina, Husaren och Tilda en gång har bott. Det finns mycket att berätta om dessa tre! I dag bebos platserna av familjerna Björkman, Kaldner respektive Johansson. Längre västerut utmed skogsgatan ligger dessutom fyra sommarställen.

Vi börjar vid Vanserum 12:1 , Husarens väg 4. Dess förste ägare var förmodligen en kringvandrande skomakare vid namn Lars-Johan Nilsson. Han var född 1836 som oäkta son till Maria Hansdotter från Norra Bäck. Hon kallas helt frankt ”lösdrifverska” i husförhörslängden.

1845 gifter sig Maria Hansdotter med Nils Peter Andersson, och kanske är det han som är far till Lars-Johan – eller så fick Lars-Johan helt enkelt heta Nilsson efter honom. Det var nämligen vanligt på 1800-talet att ett oäkta barn fick den senare makens efternamn, även om det inte var hans barn.

1864, 28 år gammal, tar Lars-Johan Ingrid Maria Olsdotter till brud. De får med tiden två söner: Fredrik Sture som for till Amerika 1896, och Gustaf Uno.

Någon gång på 1900-talets början tas huset över av snickaren Fredrik Elgström, bror till Olof och Gustav från den kända snickarfamiljen på malmen (se förra artikeln i vår serie). Fredrik, som var född på malmen 1836, blev först sjöman som sin far Peter. Efter att ha varit till sjöss några år kommer han 1859 hem till Vanserum igen. Fyra år senare gifter han sig med Maria Larsdotter och flyttar till Gärdslösa. Enligt folkbokföringen från år 1900 är han snickare och mjölnare i Sättra, efternamnet stavas då Ellström, innan han flyttar tillbaka till Vanserums malm.

Efter Fredrik ägdes platsen av Josefina Andersson. Hon var född i Runsten 1873 och dog 90 år gammal i Spjutterum 1963.

Om Fredrik, Josefina och övriga ägare till Vanserum 12:1 berättar målarmästare Gustav Larsson så här:

”På ålderdomen fick Fredrik Elgström en kvinna till sig som hette Josefina Andersson, vilken skötte honom tills hans död. Josefina fick för detta ärva platsen.

Fina, som hon mestadels fick heta, var ogift, men hon hade fyra barn. En son, som hette Karl och bodde hemma hos Fina i några år, var jordbruksarbetare och så köpte han Västra nabben av Ragnar Olsson, som hade köpt den tillbaka till gården av Fridolf Olsson.

Karl, eller Finas Karl som han mestadels fick heta, hade en häst och två kor. Men så gifte sig Karl med Irma Rosander från Småland, som var Rudolf Peterssons sista jungfru. Sedan var Karl ute på olika håll och arrenderade gårdar och då sålde han Nabben tillbaka igen till Ragnar Olsson, så nu är den betesvall.

När Fina A slutade såldes platsen genom auktion till en pensionär, Gustav Franzén. Efter Franzéns död så övertog en son platsen och har den nu till sommarstuga.”

Så långt Målar-Gustav och hans fantastiska kom-ihåg för personer och platser. Vi kan komplettera hans berättelse med att Vanserum 12:1 senare ägts av Alf Fransson. Nuvarande ägare är Anna Maria Björkman, som köpte huset 1980.

I nästa del i vår serie berättar vi bland annat om mannen som fått ge namn till Husarens väg!

Källor: Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar

Runstens kyrkoböcker

Foto: Siegfried Hessler

Redigering: Christina Edler

Bjärbybadet på Facebook

This message is only visible to admins:
Unable to display Facebook posts

Error: Error validating access token: The session has been invalidated because the user changed their password or Facebook has changed the session for security reasons.
Type: OAuthException
Code: 190
Subcode: 460
Click here to Troubleshoot.

Runstens Hembygdsf. på Facebook

This message is only visible to admins:
Unable to display Facebook posts

Error: Error validating access token: The session has been invalidated because the user changed their password or Facebook has changed the session for security reasons.
Type: OAuthException
Code: 190
Subcode: 460
Click here to Troubleshoot.

Äggröran på Facebook

This message is only visible to admins:
Unable to display Facebook posts

Error: Error validating access token: The session has been invalidated because the user changed their password or Facebook has changed the session for security reasons.
Type: OAuthException
Code: 190
Subcode: 460
Click here to Troubleshoot.