• Om runsten
Malmens största hus, byggt 1863.

Husen på Vanserums malm, del 8

Korsningen Husarens väg -Grindmossevägen

Korsningen Husarens väg -Grindmossevägen

Efter utflykten till de tre platserna på Husarens väg vandrar vi nu vidare söderut på Grindmossevägen och stannar till vid nummer 11, Vanserum 10:1.

Här ligger malmens största hus, en vackert timrad byggnad från mitten av 1800-talet. Men så var det också en timmerman som byggde huset: Gustav Elgström.

Gustav Elgström föddes 1838 på Vanserum malm, son till Peter Elgström och hans tredje hustru Maria Persdotter. 1856 flyttade Gustav hemifrån och blev dräng på Norra Bäck nr 4. Åren 1858-63 var han dräng på Vanserum nr 6 och under den tiden byggde han det stora ståtliga huset. Han gifter sig 1864 med Stina Larsdotter.

Malmbebyggelsen på Öland tillkom genom att hantverkare och duktiga drängar fick tillstånd av byn för att bygga sig hus på byns marker. Gustav Elgström var både dräng, snickare och mältare, dvs han gjorde malt, som gårdarna sedan bryggde av. En populär herre kan man tänka!

Så här beskriver Målar-Gustav honom:

”Gustav Elgström var byggmästare (timmerman) och han timmrade upp det största huset som finns på Malmen. Det är ett mycket stabilt hus – det har tre rum och kök samt en förstuga tvärs igenom jämte stor vind och källare.

Där fanns en stor huslänga på varje sida, söder om ladan i vinkel mot denna längs vägen fanns en stor timmrad mälta. Där gjordes malt till bryggning i gårdarna.

Elgström var en mycket kunnig man och han byggde både tröskverk och vandringsverk. På höstarna var han vida ikring och tröskade med sitt tröskverk. När så tröskningen var avslutad för hösten så sålde han verket om det fanns någon spekulant. På vintern byggde han ett nytt verk och så höll han på i många år.

Gustav Elgström var gift tre gånger och den första hustrun hette Stina, som var en mycket duktig kvinna att hålla huset fint och i ordning, – dessutom var Stina mycket duktig att arbeta ute i jorden. Det var Elgström som odlade upp den första omtalade västra nabben. Jag har hört talas om att Stina grävde för hand upp en del av marken och dikena.

De köpte in jorden, cirka tre tundland, och Stina spelade dragspel. På midsommarafton det året odlingen var färdig tog hon sitt dragspel och gick den långa vägen till nabben och satte sig att spela. Det var en stor lycka att kunna ha en häst och ett par kor.

Gustav och Stina hade en flicka, men hon dog mycket liten – själv så dog Stina mycket ung. Gustav Elgström gifte om sig med en som hette Emma, men denna kvinna vet jag ej mycket om mer än att de ej hade några barn. Elgström hade otur med sina kvinnofolk, för efter några år dog hans Emma.

Elgström fick sedan en hushållerska som också hette Emma. Det blev giftermål mellan denna Emma och Elgström. Åldersskillnaden här var väl stor, för de sade aldrig du till varandra utan titulerade varandra ni.

Gustav Elgström dog i början av 1920-talet och Emma levde tills i slutet av 1940-talet. Denna Emma var känd som mycket ekonomisk och när det gällde husets indre skötsel var det motsatsen till Stina.”

Mellan åren 1863 och 1920 står alltså Gustav Engström som husets ägare. Gustavs tredje hustru Emma ärver huset efter honom och behåller det fram till 1948, då hon går bort på Ålderdomshemmet i Runsten. Vi låter Målar-Gustav berätta igen:

”När Emma blev ensam så sålde hon mältan till en broder som bygde ett bostadshus av den i Gärdslösa, samt sålde västra nabben till Fridolf Olsson. Efter Emmas bortgång hölls auktion, då ropade Gustav Karlsson (Karlpeter Gustav) från Gillsätra in husena för tre (3000) kronor.”

1948 flyttar alltså Gustav Karlsson till det vackra huset, kanske ditlockad av sin yngre bror Fridolf, som bodde i granngården (mer om honom i nästa del i vår serie). Marken, 1565 kvm, inlöste han 1953 enligt ensittarlagen för 300 kronor.

Enligt Målar-Gustav var Karlsson lite originell. ”Han var samlare av gamla stenåldersklenoder och utgav sig för att hava känning av var fornminnena fanns nere i jorden och likaså vattenådror”, berättar han.

Efter Gustav Karlssons bortgång 1970 såldes huset till läraren Urban Ekstam, som 1974 sålde det vidare till dess nuvarande ägare, konstnärinnan Signe Högström. Huset har genomgått en grundlig renovering. Av de gamla uthusen finns endast ett halvt kvar.

Vill du läsa hela serien om Vanserums malm, klicka på Om Runsten överst på sidan och gå därefter in på Vanserums malm.

Källor: Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar;
Runstens kyrkoböcker

Foto: Siegfried Hessler, Christina Edler

Redigering: Christina Edler

"Edlas hus" byggt cirka 1920.

Husen på Vanserums malm, del 9

Huset sett från norr.

Huset sett från norr.

Granne med Malmens största hus ligger Grindmossevägen 9, Vanserum 11:1, och här stannar vi till.

Husets första ägare var Edla Karlsson, syster till husaren Einar Karlsson och dotter till Karl och Emma Gustavsson (se del 6 i vår serie). Einar och Karl byggde huset omkring 1920 och det har alltid varit åretrunt-bostad. Så här berättar Gustav Larsson om huset och vi behåller som vanligt hans stavning:

”Edla reste till Amerika i unga år och återkom runt 1920talet. Då bygde Einar och fadern upp ett hus åt henne på en liten åker som var på arrende från Vanserum by invid Norra Bäckgränsen på västra sidan av byvägen. Det var efter krigstiden, den s.k. dyrtiden – Karl Gustavsson talade om att fönsterglaset till detta lilla huset kostade 400 kronor.

Huset är på tre stycken rum, ett kök samt en oinredd vind jämte en liten veranda med mycket fönster. När så Edla flyttade in i det nya huset fick föräldrarna flytta med – Edla pysslade om dem till deras slut några år senare.

Edla hade lärt sig till sjuksyster i Amerika och så var hon sömmerska och var till stor hjälp för bygdens folk. Genom sitt goda och trevliga sätt hade hon vunnit en stor vänkrets. Edla fick tyvärr inte leve så länge då den så svårbemestrade lungtuberkulosen blev hennes död.”

Edla testamenterade huset till en av brodern Einars fosterpojkar, skomakaren Ragnar Johansson. 1942 sålde Ragnar egendomen till Fridolf och Gärda Karlsson. Marken, 1060 kvm, löste Fridolf in enligt ensittarlagen 1953 för 200 kronor. Fridolf kom från Gillsätra och hans äldre bror Gustav flyttade några år senare även han till Vanserum och bröderna blev grannar (om Gustav har vi berättat i del 8 av vår serie).

Om Fridolf och Gärda kan Siegfried Hessler berätta:

”Fridolf och Gärda var ett par i unga år men fick inte gifta sig. Gärda gifte sig istället med Oskar Valfried Johansson i Dyestad och de fick fyra pojkar. 1941 blev Gärda änka och då passade Fridolf på att gifta sig 1942 med sin ungdomskärlek, ungefär samtidigt köpte han huset här på malmen. 1943 föddes deras dotter Aina.

Fridolf var duktig på att svarva och slöjda i trä, t ex tallrikar, bägare, ljusstakar. Han var mycket tekniskt och praktiskt lagt, jag lärde mig mycket av honom, han var min närmaste granne.

Gärda var svag och sjuklig under många år, hon bodde på sjukhemmet i Borgholm och kom bara vissa helger hem till malmen. När hon dog i februari 1984 tappade Fridolf all sin livsglädje och dog knappt tre månader senare.”

Åren 1984 – 2002 bodde här familjen Sören och Yvonne Berneke. Sören renoverade huset, byggde ut vinden och rev den gamla lilla ladan där Fridolf hade sin verkstad och svarvade i trä. Istället byggde Sören ett dubbelgarage.

Efter Bernekes kom familjen Marie Hasselbom och Mikael Svensson, som bodde här mellan 2002 och 2009. Sedan augusti 2009 bor en ung familj från Tyskland, Eva Maria Aubke och Armin Rudolf Bäcker, här året runt.

 

Källor: Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar; Runstens kyrkoböcker

Foto: Siegfried Hessler, Christina Edler

Redigering: Christina Edler

I stenhuset finns en stor öppen spis.

Husen på Vanserums malm, del 7

Den sista platsen vi besöker på Husarens väg är nr 3, Vanserum 2:24. Här fanns hus på ofri grund fram till 1950-talet. Den förste ägaren är troligen båtsmannen Anders Arfwidsson Lustig, följd av sonen Jonas Andersson Lustig, ”Lustijon”, och därefter Jonas dotter Tilda Jonsson, som helt följdriktigt kallades ”Lustijontilda”.

Av de gamla husen på platsen finns bara ett uthus i sten kvar. Huset och marken omkring köpte lantbrukaren Allan Johansson på 1980-talet av Vanserum by. Han renoverade stenhuset i gammal stil och byggde intill ett bostadshus åt sig och hustrun Ingrid, när sonen Hans övertog gården i Vanserum. Idag bor Ingrid ensam kvar i huset sedan Allan gick bort år 2000.

Tack vare Målar-Gustavs beskrivning kan vi ändå få en bild av det ursprungliga huset. Men för en gångs skull tycks den gode Gustav har tagit fel på namn: han talar om en John Larsson, men enligt husförhörslängderna finns ingen med det namnet på Vanserums malm. I det här hörnet på malmen finns det dock tre andra Larsson. Lustijons hustru Anna Saras första man Erik, som bodde på samma plats eller i en stuga intill till sin död 1860. På samma sida i husförhörslängden, vilket tyder på närboende och/eller släktskap på malmen, finns också Olof Larsson och Carl Larsson.

Kanske är det detta som förvillat Målar-Gustav och så har Jonas Andersson blivit John Larsson i Gustavs anteckningar. Men som vanligt behåller vi Gustavs stavning och rättar heller inte namnet i hans beskrivning. Så här berättar han:

”På plats nummer nio bodde John Larsson (Lustigjon). Han var jordbruksarbetare och hade en ko. Där fanns en låg, fin stuga med två rum, förstuga och visthusbod i ena ändan. I stora rummet var rundpanel och, så som alltid vanligt på den här tiden, en stor stenspis med bakugn. Vidare fanns det där fähus och brygghus helt av sten, samt en liten timmerlada.

Larsson och hans hustru hade två flickor som hette Emma och Matilda. Emma var gift med Karl Gustavsson, som förut är omtalad (se del 6 i vår serie). Tilda, som hon alltid fick heta, reste till Amerika men kom hem efter några månader, hon var och såg huru mycket klockan var.”

Hur det var med den saken får vi låta vara osagt, för i kyrkböckerna står det att Tilda var tre år i Amerika, 1892-95, inte bara några månader.

Ingrid Johansson, platsens nuvarande ägare, berättar följande om Tilda:

”Hon fick en dotter som hette Greta och som vuxen flyttade till Bergkvara. Gretas son Olle var ofta på sommarlovet hos mormor Tilda och lekte då gärna med jämnåriga barn i Bäck. Han var snäll och glad som sin mormor.

För att återgå till Tilda var hon en trind, gladlynt och rolig gumma. Hon gick omkring i byarna Vanserum och Bäck framför allt för att få en kopp kaffe eller en matbit och helst en matbit med sig hem. När hon kom in i köket på gården sjöng hon gärna för barnen, som gärna lyssnade till Tildas sång. Hon berättade också gärna historier som inte alltid var rumsrena och sångerna var många gånger lite vemodiga.

Hur överlevde hon? Först och främst på ”allmosor” från bönderna, men hon hade också några höns och en ko som huserade i det lilla uthuset som fortfarande står kvar på tomten. Efter Tildas död såldes den lilla stugan som sommarstuga till Strandtorp eller Borgehage i Räpplinge. Tilda var också duktig på att tillverka s.k. sticktäcken samt även att sticka strumpor o.d.

Under den ”alerta” tiden begav hon sig så långt som till Åkerby för att sälja lotter för Kalmar läns hemslöjd. Fick hon 25 öre för varje såld lott?

Vi på 2000-talet borde ta lärdom av Tilda. Det berättas att hon kokade sitt ägg tillsammans med kaffet i kitteln. Hon sparade både energi och vatten!!!”

Målar-Gustavs berättelse ger oss mer förklaringar till hur Tilda överlevde:

”Hon tvättade och lagade kläder åt drängarna på 1920- 30 talet tog hon 25 öre för tvättning och strykning av en skjorta.

Tilda gick i gårdarna och hjälpte till med varjehanda och var skicklig med vävning, spinning, stickning och mästare på täckstickning.

Tilda kunde även stämma blod och så var det folk som trodde att hon kunde trolla. En gång hände sig för en som bodde på Norra Bäcks malm att hans ko blev sjuk och då trodde han Tilda hade trollat. Han skärde av spånar av Tildas brunkroksstång och gav kon. Om det gjorde någon nytta vet jag ej – men inte tror jag att den lilla godmodiga Lustijontilda var någon trollpacka inte.

Lustijontilda bodde i stugan så länge hon orkade, men var de sista åren på Runstens Ålderdomshem.

Efter Tildas bortgång såldes husen på auktion och Einar Karlsson (dvs Husaren, se del 6) ropade in dem. Så sålde han stugan till en sommargäst, vilken flyttade stugan till Köpingsklint. Ladan rev Einar kull och det enda som finns kvar är stenhuset.”

Tildas bostadshus, som alltså flyttades, stod i vinkel med stenhuset utmed muren. I stenhuset finns en stor öppen spis.

Gustav Larsson har skrivit mer om Lustijontilda i Runsten, en öländsk sockenbok, sid 344. Tilda Jonsson dog 1950 och blev 82 år.

Källor: Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar;

Runstens kyrkoböcker

Foto: Siegfried Hessler, Christina Edler

Redigering: Christina Edler

Husarens väg 6, Vanserum 14:1

Husen på Vanserums malm, del 6

Vi fortsätter längs Husarens väg och stannar vid det hus vars tidigare ägare har gett vägen dess namn. Det är Husarens väg 6, Vanserum 14:1 (tidigare Rosenlund 1:1). Här bodde husaren vid Kungliga Smålands Husarregemente i Eksjö, Einar Karlsson, född 1892 i Runsten, död 1976.

Einar hade fått huset av sin far, Karl Gustavsson, som i sin tur fått det av sina fosterföräldrar Anna Mårtensdotter och Isak Larsson, husets första ägare.

Om Anna Mårtensdotter vet vi att hon var född 1797 och gift två gånger, andra gången med den 27 år yngre (!) Isak Larsson. Då var Anna 47 år. Av naturliga skäl hade de inga barn tillsammans men två fostersöner, av vilka en var Karl från Gärdslösa.

Gustav Larsson berättar så här om platsen Rosenlund:

”Denna plats har ej skiftat ägare så ofta. Einar Karlssons far Karl Gustavsson var född 1854 – reste till Tyskland 1869 och kom hem igen 1878.

När så Karl Gustavsson kom hem fick han genom gåva denna plats av den han var uppfödd hos. Sedan gifte han sig med John Larssons (Lustijons) Emma, de hade två barn, Einar och Edla. Karl Gustavsson blev byggnadssnickare och jordbruket fick i huvudsak hustrun sköta – de hade egen häst och ett par kor.”

Gustav Larsson skriver att Karl for till Tyskland, men i kyrkböckerna står det att han under några år flyttade till Kalmar. Men många åkte till Tyskland utan att överhuvudtaget tala om något för prästen. Prästen skulle nämligen avråda ungdomarna från utvandring till främmande land, så hade svenska myndigheter bestämt.

På så sätt försvann många pojkar spårlöst. Flickorna spårades däremot så småningom när de skulle gifta sig i Tyskland och behövde ett prästintyg hemifrån.

Om Karl var i Tyskland eller Kalmar vet vi inte, men 1878 är han i alla fall tillbaka på Öland, gifter sig med Runstensflickan Emma Eriksdotter och bosätter sig på Rosenlund i huset han fått av sina fosterföräldrar. De får sex barn, men bara dotter Edla och sonen Einar lever till vuxen ålder.

Den stilige husaren Einar Karlsson.

Den stilige husaren Einar Karlsson.

Och då är vi framme vid husaren själv, Einar Karlsson, som i 17-årsåldern blev husar i Eksjö. Vi lånar åter Målar-Gustavs anteckningar från 1970-talet och behåller hans stavning:

”Einar var född 1892 – han blev husar 1909 och var husar i tre år med en avlöning av 20 öre om dagen. Nu är Einar en av de sista som ännu är i livet av Smålands Husarer. Själv så säger Einar att husarmötena var den trevligaste dagen han hade för året.

Efter slutat militärtjänst var Einar med sin far och snickrade men började senare hos Byggnadsfirman Bröderna Olsson i Färjestaden där han sedan var anställd i fyrtiofem år.

1918 inköpte Einar platsen av föräldrarna – ingick senare äktenskap med Olga från Mörbylånga. Einar och Olga har ej haft några barn men haft flera fosterpojkar. Einars far var hjälpsam med jordbruket så länge krafterna stod bid.

Fastän Einar var så mycket borta och arbetade så skötte han sitt jordbruk på sju tundland åker så mönstergillt att det blev prisbelönt tre gånger från Kalmar Hushållningsselskap.

Det fanns också en stubbekvarn till denna plats och Einar var den i Vanserum som sist hade kvarnen i bruk – ja även den siste som i Vanserum skötte sin jord med sin fina häst. Sedan några år tillbaka är kvarnen såld till Runstens Hembygdsförening och flyttad till den prydliga kvarnraden i Lerkaka.

År 1973 sålde Einar och Olga jorden till Åke Johansson i Södra Bäck. Olga bor kvar i bostaden – fastän hon är nästan blind och nära åttio år gammal. Men så har Einar hyrt en liten pensionärslägenhet i Borgholm. När Einar gift sig flyttade föräldrarna in i en liten sidobyggnad.”

Siegfried Hessler kan också berätta om husets ägare:

– Jag har själv aldrig träffat husaren Einar, han var på sjukhem i Borgholm när jag kom till malmen 1971. Inte heller träffade jag hans hustru Olga, men hon bodde kvar där 1971 och hennes röst hördes många gånger ända ner till mig, speciellt när hon var arg på fostersonen Bernt Johansson.

Bernt hjälpte mig mycket med byggnationen av min sommarstuga, han lånade och körde traktor och vagn med sten till grunden, han slet med den färdiga betongen som kom på vanligt lastbilsflak från Lindby och nästan hade stelnat där den låg och skulle köras med skottkärra ut på grunden. När det var dags att resa takstolarna hade Bernt med sig kompisen Pelle Andersson från Spjuterum och takstolarna flög upp på väggarna.

Olga Karlsson dog 1984. Bernt ärvde Rosenlund och sålde till en byggmästare. Bernt flyttade till Sättra och dog tragiskt i en bilolycka år 2000.

Rosenlund är sommarställe idag och ägs sedan 1986 av Margareta och Hans Kaldner.

Källor: Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar
Runstens kyrkoböcker; Runsten, en öländsk sockenbok

Foto: Siegfried Hessler

Redigering: Christina Edler

Marguerite från Runsten veniat

Marguerite Mandell, till vardags lärare i Runsten-Gärdslösa, är nu också veniat i Gärdslösa-Långlöt-Runstens församling. Veniat kallas en person som av kyrkoherde eller biskop fått venia, d v s ett specialtillstånd som ger icke-prästvigda rätt att predika vid gudstjänst i Svenska kyrkan

För flera år sedan tillskrev församlingen kyrkorådet och föreslog att  Marguerite skulle få bli vår veniat. Kyrkorådet sa ja till förslaget, men ärendet skulle till flera instanser och som så ofta sker  fastnade ärendet. Men vad gör det, nu gläder vi oss tillsammans med Marguerite att hon får tjänstgöra i församlingen och vi önskar henne lycka till i sin gärning!

 

Familjegudstjänst i Runstens församlingshem

Välkomnande, välfyllt och med värme firades för en tid sedan familjegudstjänst i Runstens församlingshem. Församlingens sexåringar var inbjudna med sina föräldrar för att få Barnens Bibel av vår präst Jenny Lingesjö, som i varje bibel också skrev namn och hälsning till de sju barnen.

Barnen fick tillsammans med kyrkvärdarna ha söndagsskola i angränsande rum medan de vuxna lyssnade till dagens predikan. Gemensamt avslutades gudstjänsten med förhoppningen att vi snart möts igen.

Kyrkkaffe och saft följde därefter så klart.

 

Text och foto: Gun-Britt Nyborg