Kyrkan i Runsten – en kort beskrivning
Över ingången till Runstens kyrka står:
”1836 i Konung Carl XIV Johans regerings nittonde år byggdes detta tempel”
Det stora tornet med den åttakantiga lanterninen blev dock färdig först 1840 och midsommardagen 1841 invigdes kyrkan av biskop Anders af Kullberg. Kyrkoherde i Runsten var då såväl som under hela tiden, som kyrkobygget pågick, den i Ölands hävder så välkände och ryktbare prosten Abraham Ahlqvist.
Den gamla kyrkan, en klövsadelskyrka från 1200-talet vars ”höga valv gav ett djupt intryck av vördnad och majestät”, stod kvar några år, medan den nya kyrkan byggdes omedelbart norr om den gamla. Tredje söndagen efter påsk, den 24 april 1836, hölls gudstjänst för sista gången i den medeltida helgedomen. Därmed var dess öde beseglat, och rivning var det enda som återstod. En modell av den gamla kyrkan finns i det norra korfönstret.
Altartavlan
Runstens kyrkas altartavla från 1847, målad av konstnären Sven Gustaf Lindblom i Kalmar, förställer Nedtagandet från korset och har alltså samma motiv som Kalmar domkyrkas altartavla, men utgör närmast ett försök att kopiera Rubens kända målning från 1613, som finns i Antwerpens katedral. Träreliefen ovanför själva tavlan är från 1749, från den gamla kyrkans tid. Motivet är Kristi himmelsfärd. Träreliefen är utförd av konsthantverkare Anders Dahlström d. ä. från Döderhult. På var sin sida om altaret står ett vitt golvur – båda likadana – och prydda med kungliga kronor. Det var Olof Melèn, kyrkoherde i Runsten 1847 – 1875, som omkring 1854 anskaffade dem. Han var synnerligen intresserad av klockor, och det är hans förtjänst att Runstens kyrka har tornur, vilket han ombesörjde 1875, samma år som han avled.
Predikstolen
Predikstolen med baldakin är från samma tid som altaruppsatsen. På predikstolens norra sida finns ett gammalt timglas och ett vackert triumfkrucifix från tidig medeltid, 11- eller 1200-talet. Krucifixet är ett Limogesarbete – Limoges är en stad i Frankrike, som i slutet av 1100-talet blev centrum för arbeten i gropemalj på förgylld koppar, särskilt sakrala ting såsom krucifix.
Dopfunten
Dopfunten är från tiden omkring 1225 och är ett arbete som tillskrevs en funtmästare från Gotland, kallad Calcarius Secundus.
Sakramentskåp
I det södra koret står ett sakramentskåp, som är från 1300-talet. Ej långt från detsamma finns den rikt dekorerade brudbänken, en s k vändbänk, i rokokostil från 1788.
Den södra väggen
På den södra väggen är den gamla kyrkans altartavla uppsatt. Denna återger Jesus i Getsemane och Nattvardens instiftande. På samma sida i kyrkan finns poträtt av kyrkoherden Olof Svebilius och hans hustru Birgita Giöthe, kallad ”Ölands skönhet”. Hon var endast femton år när hon bortgiftes. Hennes man var tjugoåtta år äldre. Äktenskapet lär ha varit mycket lyckligt. Olof Svebilius var Runstens kyrkoherde 1715 – 1731. Makarna Svebilius avled åren efter varandra, 1731 och 1732. Deras gravsten är bevarad och står i vapenhuset. Porträtten, oljemålningar, är från 1725 och utförda av Edvard Orm, framsående konstnär och porträttmålare vid tiden omkring 1700.
Norra väggen
På norra väggen i kyrkan finns fyra porträtt. Två av dem är också målade av Edvard Orm och föreställer prosten Daniel Brusenius och dennes hustru Anna Lippa. Brusenius var kontraktprost och kyrkoherde i Runsten 1689
Brudkronan
Kyrkan äger 2 brudkronor en från 1869 och den andra från 1963, vilken är skänkt av Runstens kulturella ungdomsförening.
Bibel på villovägar
Bland kyrkans bibliofila ägodelar märks en av Gustaf II Adolfs Bibel ”Biblia thet är All Helgha Scrift på Swensko”, tryckt i Stockholm 1618. Bibeln är i mycket gott skick och som sådan en raritet. Den har också haft sina öden, som man får veta genom en inskrift 1677 i bibeln. Den togs av danskarna i kriget och bortfördes till ön Ösel, där en person fann och inköpte den och förde den ut ur fiendeland. En teologie studerande från Roma på Gotland blev slutligen den som i mars 1681 överlämnade bibeln till dess rätte ägare.
Också en Carl XII Bibel från 1703, renoverad 1949, tillhör Runsten kyrka. Av kyrkans textilier må nämnas antependier i kyrkoårets färger och ett altarbrun, skänkt av Runstens kyrkliga syförening. Bland mässkrudarna finns en mässhake i röd sammet från 1600-talet och en i svart sammet från 1769. Från samma år är en av kollekthåvarna. Predikostolskläde, en kollekthåv, matan inom altrarrundan och kormattan är gåvor av enskilda personer.
Kyrkogårdsgrindarna
Kyrkogårdsgrindarna vid huvudingången är av konstnärligt värde, prydda som de är med vapen för Ölands norra och södra mot, markerande att gränsen för dessa båda går genom Runsten. Grindarna är smidda av bonden Jöns Larsson (f. 1808), Norra Bäck. De är från 1863, men grindstolparna är äldre. De är delar av de pelare som en gång burit upp kryssvalven i den gamla kyrkan. Symboliskt sett kan man därför säga att man passerar den gamla kyrkan, innan man träder in i den nya.
Klockorna
Kyrkans gamla klockor från 1622 och 1632 bortrövades under krig. De nuvarande är från 1743 (omgjuten 1880) och 1776 (omgjuten 1869).
Storklockans inskript lyder:
Mitt ljud det kalla nu ack kommen då tillhopa!
Låt mig bland döda ting ej orsak få att ropa
Till Gud och vittna om er tröghet till att gå
Dit I af Herrans ord all glädje kunnen få.
Psaltaren 95 vers 1-2.
Lillklockan har denna inskrift:
Jag kallar folk till Herrans tjens och dödselns bud jag förer.Kom kiera själ gör hvad Du bör säll om Du mig rätt hörer.
I Herran hus din tröst och ro på jorden Du bäst finner.Ju mer Du sällhet söker här ju förr Du himlen finner.
Text: Allan Green
-
- Krucifix
-
- Altartavla
-
- Dopfunt
-
- Sakramentskåp
-
- Brudkrona
-
- Bildväv av Sara Olaison
-
- Kyrkans grind.
-
- Teckningar: Henning Olsson
