”Insjön” mellan Vanserum och Åkerby-Lopperstad verkar större än någonsin i år och lockar mycket sjöfågel.
Så här i mitten av april har sångsvanarna landat i de översvämmande markerna mellan Lopperstad och Vanserum och har sällskap av diverse andra sjöfåglar. Svanarnas trumpetande hörs långa vägar – vårlikt men också lite spöklikt på nätterna.
I trädgårdarna hörs de första bofinkarna, koltrasten sjunger, ringduvorna har börjar bygga bo och rödhaken har kommit – men var är sädesärlorna?
De öländska gräsmattorna börjar nu bli blåa, enstaka fjärilar syns soliga dagar liksom nyckelpigor. Till och med en mycket sömning humla har inrapporterats!
Och så har de första motorcyklisterna siktats – ett vårtecken så gott som något!
Fortsätt att rapportera in dina vårspaningar i ord och/eller bild till info@runstenoland.se!
Hembygdsföreningens och Runstens Naturvårdsförenings gemensamma vårutflykt blev en lyckad våtutflykt i dubbel bemärkelse.
Det började vid Grindmossen där Naturvårdsföreningens ordförande Leif Åsman i hällande regn berättade om den påbörjade restaureringen av våtmarken. Vattenspegeln ska bli större i och med att vattennivån höjs ca 20 centimeter Dessutom blir mossen djupare, när gräv- och schaktmakinerna kan sätta igång till hösten då mossen förhoppningsvis är tom på vatten.
Förutom att Grindmossens vatten, som så småningom via Pelnabrobäcken rinner ut i Östersjön, renas från kväve och fosfor så kommer rastplatser och gångvägar runt mossen att förbättras. Här finns ett rikt djurliv som då blir lättare att beskåda för alla naturvänner. Alltsammans genomförs av Borgholms kommun i samarbete med Runstens Naturvårdsförening och beräknas vara helt färdigt till våren 2014.
Efter Leifs redogörelse begav sig hela sällskapet till Tornlunden, där kläderna torkade och fikakorgarna snabbt tömdes innan Göran Wågesjö på ett utmärkt pedagogiskt sätt förklarade hur en ölandsk mosse är uppbyggd – allt ifrån sandstenen i botten till vitmossorna på toppen. Det var en tidsresa på 10-15 miljoner år, från när Öland reste sig ur havet och fram till nu. Vi fick en mycket intressant lektion i ”hembygdskunskap”.
Kvällen var ett bra exempel på samarbete mellan två av alla de föreningar som finns i Runsten. Nu hoppas vi på fler liknande kombinationer i fortsättningen.
Runstens nya Naturvårdsförening har hållit årsstämma i Rungården och Pav Johnsson, biolog, folkbildare och naturexpert, inledde mötet med att berätta om ”Djur och blommor i våtmarker”, ett aktuellt ämne med tanke på den restaurering av Grindmossen som Borgholms kommun nu genomför i samarbete med Naturvårdsföreningen.
Pav började med att berätta varför Öland har en så speciell natur. Det är en flera miljarder år lång historia som startar när Öland befann sig på södra halvklotet, nästan vid sydpolen. Så småningom hamnar Öland där vi är idag och för 10 000 år sedan börjar nutiden, när ön långsamt stiger upp ur havet efter att inlandsisen dragit sig tillbaka. Djur och växter utvecklas och bland annat på grund av vår öländska kalksten finns nu helt unika arter här.
Borgholms kommun genomför nu i samarbete med Naturvårdföreningen en restaurering av Grindmossen och Pav gav, mycket lämpligt, en initierad inblick i våtmarkernas flora och fauna. Detta kan vi alltså själva ta del av när ”nya Grindmossen” är redo att emot besökare på våren 2013. Redan under 2012 planeras naturvandringar i samarbete med Runstens Hembygdsförening. Håll utkik efter dessa!
Ordföranden Leif Åsman öppnade sedan årsstämman. Läs mer om stämman på föreningens egen sida. Du som är naturvän är välkommen som medlem i Runstens nyaste förening! Klicka här!
Efter två mycket snörika vintrar gick ryktet att vissa delar av vandringsleden mellan Gråborg och Ismantorp var svårframkomlig. En tjänsteman inom fritidsförvaltningen i Mörbylånga kommun hade fått klagomål från personer som gett sig ut på leden och hon tog sitt ansvar och såg till att varnande anslag sattes upp på lämpliga ställen.
Vi var några seniorer från Lopperstad som gav oss ut för att se hur illa det var. Vi startade vid Glömmingevägen och gick söderut mot Åkerby källa. Med viss svårighet gick det att ta sig fram. Där har nu blivit rensat av frivilliga Vanserumsbor.
Vi vände sedan tillbaka till Glömmingevägen för att ge oss in på leden norrut mot Ismantorp borg. Vissa delar av leden består av en skogsväg och där finns inga bekymmer, men före och efter Hors brunn var det eländigt, men vi kunde ta oss fram och fortsatte fast beslutna att ta oss till Ismantorp. Med facit i hand kanske vi skulle ha vänt där…
Efter den snåriga vägen från Hors brunn kom vi till den ganska nyligen färdigställda skogsvägen, där vi kunde andas ut innan vi gav oss in i den djungelliknande naturen igen. Nu blev det näst intill omöjligt att ta sig fram och samtidigt ha kontroll över vart leden tog vägen. Vi hade behövt någon med machete framför oss! Vi fick krypa under grenar/träd, kliva över stockar och vandra omvägar för att över huvud taget ta oss vidare.
När vi äntligen kom fram till Kaffestugan vid Ismantorp var vi så slut och utpumpade som vi aldrig tidigare varit.
Vi hade kommit överens om att ringa anhörig på mobilen för att bli hämtade vid Ismantorp, men ingen av våra tre mobiler fungerade där. När vi kom ut till parkeringen fann vi till vår glädje en bil med ett äldre par i vår ålder, som vi fick lifta med ut till Högsrumsvägen. Paret skulle västerut och vi åt öster. Därifrån fungerade en av våra mobiler och vi fick skjuts hem.
Efter denna ”utflykt” kontaktades Länsstyrelsen i Kalmar, de står som avsändare till en av de broschyrer som florerar bland turisterna – men det var inte deras ansvar, de skötte enbart om naturvårdsområdena. Det var som att slå huvudet i väggen, det var kommunens ansvar ansåg de.
Varpå vi kontaktade Borgholms kommun i frågan, vilket flera redan gjort före oss. Fick då kontakt med Christer Petersson, som menade att det var Runsten som tagit initiativet till leden och att ansvaret skulle ligga på Runsten! Frågan var då vems ansvaret var om någon person gav sig ut på leden och skadade sig? Eftersom det inte fanns mobiltäckning, kunde denne någon ligga och dö i Mittlandsskogen.
Christer Petersson lovade att han skulle undersöka saken och i dagsläget, dvs september 2011, väntar vi på en karta över vilka som äger skogen där leden går fram mellan Glömmingevägen och Ismantorp borg. Skogsägarna måste ge sitt tillstånd för att kommunen ska kunna göra leden framkomlig igen.
Förhoppningsvis får vi leden vandringsduglig till nästa vår och ett klarläggande om vem som har det framtida ansvaret för leden.
Inspirerad av Göran Wågesjös uppmaning i krönikan nedan skickade Margitha Svensson in några fina humle-foton, som hon tagit i somras hemma i Spjutterum. Härligt att titta på i gråruggiga november-tider!
Har du också foton från Runsten som du vill dela med dig? Välkommen att skicka dem till info@runstenoland.se. Skriv gärna lite text om dina bilder.
