• Natur/Miljö

Vandringsleden Borg till Borg – vem ansvarar?

Efter två mycket snörika vintrar gick ryktet att vissa delar av vandringsleden mellan Gråborg och Ismantorp var svårframkomlig.  En tjänsteman inom fritidsförvaltningen i Mörbylånga kommun hade fått klagomål från personer som gett sig ut på leden och hon tog sitt ansvar och såg till att varnande anslag sattes upp på lämpliga ställen.

Vi var några seniorer från Lopperstad som gav oss ut för att se hur illa det var. Vi startade vid Glömmingevägen och gick söderut mot Åkerby källa. Med viss svårighet gick det att ta sig fram.  Där har nu blivit rensat av frivilliga Vanserumsbor.

Vi vände sedan tillbaka till Glömmingevägen för att ge oss in på leden norrut mot Ismantorp borg. Vissa delar av leden består av en skogsväg och där finns inga bekymmer, men före och efter Hors brunn var det eländigt, men vi kunde ta oss fram och fortsatte fast beslutna att ta oss till Ismantorp. Med facit i hand kanske vi skulle ha vänt där…

Efter den snåriga vägen från Hors brunn kom vi till den ganska nyligen färdigställda skogsvägen, där vi kunde andas ut innan vi gav oss in i den djungelliknande naturen igen. Nu blev det näst intill omöjligt att ta sig fram och samtidigt ha kontroll över vart leden tog vägen. Vi hade behövt någon med machete framför oss! Vi fick krypa under grenar/träd, kliva över stockar och vandra omvägar för att över huvud taget ta oss vidare.

När vi äntligen kom fram till Kaffestugan vid Ismantorp var vi så slut och utpumpade som vi aldrig tidigare varit.

Vi hade kommit överens om att ringa anhörig på mobilen för att bli hämtade vid Ismantorp, men ingen av våra tre mobiler fungerade där. När vi kom ut till parkeringen fann vi till vår glädje en bil med ett äldre par i vår ålder, som vi fick lifta med ut till Högsrumsvägen. Paret skulle västerut och vi åt öster. Därifrån fungerade en av våra mobiler och vi fick skjuts hem.

Efter denna ”utflykt” kontaktades Länsstyrelsen i Kalmar, de står som avsändare till en av de broschyrer som florerar bland turisterna – men det var inte deras ansvar, de skötte enbart om naturvårdsområdena. Det var som att slå huvudet i väggen, det var kommunens ansvar ansåg de.

Varpå vi kontaktade Borgholms kommun i frågan, vilket flera redan gjort före oss. Fick då kontakt med Christer Petersson, som menade att det var Runsten som tagit initiativet till leden och att ansvaret skulle ligga på Runsten! Frågan var då vems ansvaret var om någon person gav sig ut på leden och skadade sig? Eftersom det inte fanns mobiltäckning, kunde denne någon ligga och dö i Mittlandsskogen.

Christer Petersson lovade att han skulle undersöka saken och i dagsläget, dvs september 2011, väntar vi på en karta över vilka som äger skogen där leden går fram mellan Glömmingevägen och Ismantorp borg. Skogsägarna måste ge sitt tillstånd för att kommunen ska kunna göra leden framkomlig igen.

Förhoppningsvis får vi leden vandringsduglig till nästa vår och ett klarläggande om vem som har det framtida ansvaret för leden.

Text och foto: Monica Holm

Minns i november…

Inspirerad av Göran Wågesjös uppmaning i krönikan nedan skickade Margitha Svensson in några fina humle-foton, som hon tagit i somras hemma i Spjutterum. Härligt att titta på i gråruggiga november-tider!

Har du också foton från Runsten som du vill dela med dig? Välkommen att skicka dem till info@runstenoland.se. Skriv gärna lite text om dina bilder.

Augusti blev getingens månad

Augustivädret började som julivädret slutade. Inledningen är med andra ord förhållandevis varm. Den andra augusti är månadens varmaste dag med
25,8 grader och regnet strilar ner.

Längre in i augusti övergår så nederbörden till att bli mera av skurkaraktär, och då har vi också fått in mera av byiga sydvästliga vindar över Öland.

Månaden sista vecka får till och med betecknas som sval för årstiden, vilket innebär att dagstemperaturen för ”varma augusti” inte en enda dag är över 20 grader.

I augusti-september för ett år sedan hade vi förvånansvärt lite besvär av flygfän, men i år har framför allt getingarna tagit det förlorade året tillbaka, och det med råge. Trots stor försiktighet har jag råkat ut för de här gaddsteklarna två gånger, vilket är precis två gånger för mycket. Men jag fick flera riktigt bra bilder på bobygget och här är en av dessa!

Något egentligt ”ollonborrs-år” har vi inte haft den här försommaren, utan intensiteten har snarare varit lägre än normalt. Först nu på sensommaren så lyckades jag få med den här flygaren på bild.

Skördeutfallet för spannmål kunde ha varit bättre, men återväxten på vallar och betesmarker kompenserar till en viss del. ”Man får ta igen på gungorna, det man förlorar på karusellen” är ett vanligt uttryck från optimisten, vilket kan vara bra att erinra sig ett sådant här skördeår.

Med denna min tolfte miljökrönika har jag också fullbordat en årscykel. Framöver kommer jag att bidra med inlägg mindre frekvent, varför jag nu samtidigt uppmuntrar dig som läsare att lägga in dina texter och bilder. Någon egentlig naturvetare är inte jag, men väl en person som är intresserad av naturen – som de flesta av oss.

Att bidra med någonting till hemsidan ska naturligtvis kännas roligt och varför inte också utvecklande för en själv, samtidigt som det kan glädja någon annan. Ditt engagemang behöver inte vara kontinuerligt. Natur- och miljöintresserade ungdomar är mycket ofta också duktiga på foto och bildbehandling. Visa det här på sidan!

Ofta har jag också hört detta sägas: ”Ja . . jag kan väl göra något när jag känner för det”. OK, det kan väl vara en bra utgångspunkt. ”Känner du för det”, så kom då med en bild och komplettera den med någon text. Kom loss! Vänd dig antingen direkt till sidans web-master, Pelle Carlsson, som lägger in text och bild, eller skicka ditt material till info@runstenoland.se. Vill du prata med Pelle eller någon annan i redaktionen hittar du alla kontaktuppgifter under Kontakt överst här på sidan.

 

Väster om Ancylusvallen, det vill säga östra landsvägen, finns det gott om våtmarksområden och här har jag lyckats få en bild på en tornseglare, denne myggjagande snabbseglare. (En av mina absolut mest svårfångade bilder, tagen med en analog Pentax-kamera.) Om det när detta skrivs i mitten av september fortfarande finns någon tornseglare kvar på ön är jag inte alls säker på. I vilket fall som helst har de seglat färdigt för den här sommaren i byn Lopperstad.

Text och bild: Göran Wågesjö

Många miljöintresserade i Bjärby

En dag i vattenvårdens tecken, LOVA (Lokala vattenprojektet) var ämnet för dagen. Ett försök presenterades: hur man kan utvinna biogas ur alger, vass, musslor och fiskslam. Detta projekt har pågått sedan årsskiftet och pågår i tre år. Stora förhoppningar knyts till detta för de flesta okända projekt. Yvonne Aldentun kunde också glädja åhörarna med att påvisa att tången långsamt kommer tillbaka.
Bertil Lundgren berättade om det pågående arbetet för att återskapa dämmen, som hindrar vatten från lantbruket att rinna direkt ut i Östersjön. I Bjärby finns till exempel tre kanaler, som alltför snabbt tar med sig vattnet direkt ut till sjön.
Bland åhörarna fanns Åsa-Britt Karlsson, samordnande statssekreterare till miljöminister Andreas Carlgren, och ett bekant ansikte från tidigare regering: Olof Johansson, som lyssnade intresserat och gav eloge åt Kalmarsundskommisionens arbete.
Besök på flera intressanta platser fanns inlagt i dagens program.

Varma dagar och varma nätter!

Sällan har de inledande dagarna av juli, högsommarmånaden, börjat på ett så somrigt sätt! Strålande sol från en molnfri himmel och någon tiondel över 28 plusgrader.

Och det accelererar dessutom, för att i mitten av månaden vara över 30 grader dagligen i närmre två veckor. Varma dagar och varma nätter, och den senare upplevelsen får säkerligen många av oss att tro at det var flera tropiska nätter – men ”Kalle Meteorolog” i S:a Bäck, som är en säker budbärare, har hittills interegistrerat en enda natt med en temperatur över 20 grader.

Att torkan är besvärande är däremot inte enbart en upplevelse, utan en mätbar realitet.
För 1200-1300 år sedan tillbads i liknande situationer med stor säkerhet Tor åskguden, i hopp om att få hjälp. Vid den här tiden fanns inte heller några motstridiga önskemål om fortsatt högsommar, för så vitt vi vet var inte Öland under vikingatiden platsen för några sol- och baddyrkande turister.

I kalla februari var mina och säkerligen många andras funderingar kring de förväntade temperaturstegringarna, den s.k. växthuseffekten, väsentligt annorlunda än dagens. I de nordligare delarna av Europa har medeltemperaturen sedan början av 1980-talet stigit med närmre en grad. Årets julimånad lär ha varit närmre två grader – två hela grader – utöver den genomsnittliga julitemperaturen för de senaste 60 åren! Visst är det spännande, men också oroande att få ta del av klimatförändringarna?

Bygemenskapen och omsorgen om varandra är något utöver det vanliga i Runsten. Och omtanken om alla besökare är inte sämre. Vi erbjuder guidningar i Ölands enda kvarvarande linbastu, dvs. platsen där det skördade linet torkades. Vi har årliga kvarnaftnar, där det utöver sång och musik spelas upp pjäser, författade av lokala förmågor och oftast baserade på historiska händelser från området, allsångsaftnar m.m. Inte är det konstig att turisterna mer än gärna återvänder till den här delen av ön?

 

Mera väder! Den 17 juli efter närmre en månads torka kommer så regnet. De kraftigaste åskfronterna drabbar öns norra delar, som förutom rikligt med regn också får bekymmer efter ett flertal blixtnedslag. I Runsten får vi tills vidare vara nöjda med 26 mm och att nederbörden inte orsakade att de mera högväxta spannmålsodlingarna la sig platt mot marken. Vad som krävs för att de numera allt vanligare och storbladiga majsodlingarna ska ”kröka rygg” vet jag inte, men om du har den kunskapen, så låt oss få  del av den.

Och efter det att fronten passerat blev det åter närmre 30 grader!

I slutet av ”fruntimmersveckan”, det vill säga vecka 29 , är temperaturen nere på knappa 18 grader och uppmätt regnmängd är 92 mm. Men det kommer mer under vecka 30, då vi får 45 mm.

I Lopperstad har vi under juli månad således fått 163 mm regn. Regnmängderna som de senaste dagarna varit mera av skurkaraktär skiftar naturligtvis mellan byarna, men på de senaste 14 dagarna har den här byn fått något mer än 30 procent av årsnederbörden. Tala om rotblöta!

Högsta dags- respektive nattemperatur för månaden har varit 32,4 resp. 18,0 grader, med andra ord fattas det ännu ett par grader till definitionen ”tropisk natt”.

Men vi har den normalt hetaste månaden framför oss, och ifall det ryska högtrycket får för sig att åter dra västerut så kan vi bara hoppas på drägligare temperatur än den som just nu återfinns i Ryssland och i trakterna av Moskva, nästan 40 grader!

N:a Möckleby och Gårdby är grannsocknarna söder om Runsten. I den senare av dessa finns åtskilliga kvadratkilometer alvarmark. Stora Alvaret, som också är världens störta alvarmark, är en del av världsarvet Södra Ölands Odlingslandskap och här återfinns relikter i form av både djur och växter ifrån senaste istiden för cirka 12 000 år sedan. Från den torrare värmeperioden under yngre stenåldern hittar du Ölands landskapsblomma, solvändan. Den torr- och värmeälskande växten har på ön utvecklats till en egen art: Helianthemum oelandicum. 

 

Alvarets verkliga överlevare är de ljusälskande lavarna. Dessa växer i motsatts till mossorna helst på sydsidan av en sten eller ett träd etc. Lavar lever dessutom i riktigt livslånga relationer. En lav är en växt i vilken en alg, som drar direkt nytta av solljuset, och en svamp bestämt sig för att leva tillsammans. Alvarets masklav är ett exempel på en sådan relation och den kan vara i mer än 1000 år!

 

Till norra Bjärby och i Ancyllusvallen har de kolonihäckande backsvalorna återvänt efter några års frånvaro. Arten är vår minsta svala och om bara fem-sex veckor är förmodligen flertalet av de här fåglarna redan på väg tillbaka till sina övervintringsområden i västra Afrika.

I motsats till backsvalan är gärdsmygen ingen långflyttare och milda vintrar kan den till och med stanna kvar på Öland. Gärdsmygen är en liten fågel, och av de fåglar som häckar i Sverige är det bara den lågmälda kungsfågeln som är mindre. Gärdsmygen är i motsats till kungsfågeln en kraftfull, ja högljudd storsångare. Här har den valt att häcka i en blomkruka, i konkurrens med en större Fuchsia magellanica!

Text och bild: Göran Wågesjö