Husen på Vanserums malm, del 1

2010-09-24

Målarmästare Gustav Larsson, som gick bort 2003, var en känd och aktad profil i Runsten. Han var en skicklig yrkesman och samtidigt mycket intresserad av sin hembygd. Till glädje för senare generationer dokumenterade han sina kunskaper - en del finns t ex publicerat i Runstens sockenbok.

 

Målar-Gustav bodde en tid på Vanserums malm och han har dokumenterat malmens alla fastigheter med ägare så långt tillbaka det varit möjligt. Siegfried Hessler, en av malmens nutida invånare, fick dokumentationen av Målar-Gustav och Siegfried har uppdaterat Gustavs lista och därmed fortsatt hans gärning.

 

I en serie kommer vi att publicera de båda herrarnas berättelse om husen på Vanserums malm. Här kommer första delen.

 

Bebyggelsen av Vanserums malm började förmodligen redan på 1700-talet, men de flesta av dagens äldre hus tillkom på 1800-talet. Fler hus byggdes under 1900-talet och om- och tillbyggnader har gjorts under vårt sekel.

 

All mark ägdes från början antigen av Vanserums by eller av en enskild gård. Från och med 1918 fanns möjligheten att förvärva marken enligt ensittarlagen. Denna möjlighet utnyttjades av alla på Vanserums malm.

 

Ensittarlagen bestämde att den som ägde ett eget hem på mark som ägdes av någon annan fick rätt att friköpa marken under vissa förutsättningar, även om markägaren motsatte sig detta. Två villkor måste vara uppfyllda:

- Boningshusets värde måste uppgå till minst en fjärdedel av markens och byggnadernas sammanlagda värde.

- Markområdet måste ha varit ur markägarens besittning i minst tio år, eller upplåten till nyttjaren med sådana villkor att den skulle förbli i dennes besittning i minst tio år.

 

När lagen infördes beräknades den beröra omkring 100 000 hushåll. Vid slutet av 1960-talet hade antalet berörda hushåll sjunkit till ca 6 000 och lagen ansågs ha fyllt sin sociala funktion. Lagen upphörde att gälla 1976.

 

Så här skriver Gustav Larsson om Vanserum 13:1, Grindmossevägen 24. Vi bibehåller hans stavning.

 

"Kommer man till malmen den gamla vägen kommer man över en gammal valvad stenbro över västra Vanserums-kanalen i Grindmossen. Nu går det nyanlagd väg bakanför malmen till Bäckbyarna.

 

På den första platsen bodde en gång i tiden lärarinnan Mamsell Molin, som lärde barn att läsa till början med i sitt hem. När skolan i Runsten blev bygd år 1895 så var hon dess första lärarinna.

 

Denna plats har skiftat ägare flera gånger. Den har ägts av bl. a. Hilda Olsson (Erikdanielhilda), för att inte förglömma Johan Teodor Karlsson eller Kungen, vilket han vanligen kallades, och hans hustru Augusta som var frälsningssoldat. Karlsson var kan man säga ett stort original."

 

I Runstens sockenbok berättar Gustav Larsson följande om Kungen:

 

"Karlsson var en mycket ekonomisk man, men en stor humorist. Han hade för det mesta ett munspel i fickan och när han mötte några små barn så spelade och dansade han för dem. Efter hans klädsel att döma var ekonomin väldigt dålig, men så var ej fallet.

 

En dag berättade Kungen för mig: - När jag ska till Kalmar så cyklar jag till Färjestaden. När jag så åker på båten och styrman kommer och säljer biljetter har jag en gammal portmonnä, som jag vänder ut och in - då går styrman, han ser att jag är fattig å jag ser sån ut.

Jag svarade: - Det är lureri av en förmögen man! Då skrattar Kungen och går."

 

I slutet av 1940-talet köptes huset av Per och Charlotta Svensson, föräldrar till Asta Rydberg, som kom att äga grannfastigheten Vanserum 8:1. 1970 såldes huset som sommarbostad till Berndt och Ann-Marie Andersson. Berndt, som ensam ägt huset sedan 1981, avled helt nyligen.

 

Vi låter Målar-Gustav fortsätt att berätta om Vanserum 8:1, Grindmossevägen 22:

"Nästa plats ligger mitt för Grindmossen, där båtsman Anders Petter Lång bott en gång i tiden. Detta huset är uppbyggt av Lången och en som kallades för Kitt Karl, dessa två män byggde huset tillsammans innerymmande två kök, två rum och en förstuga. Så var det fyra stycken stenspisar i huset, därav en med bakugn.

 

Lången blev änkeman mycket tidigt, men gifte om sig. En av hans fruar var mycket sjuk och var sängliggande i nära 20 år."

 

I Runstens sockenbok kan vi läsa att Lången vid ett tillfälle fick ett långväga brev från en ungdomskamrat som flyttat till Australien. Adressen täckte hela kuvertet och löd:

 

"F.d. båtsman A P Lång har tjänat kofferdist en gång,

På örlogsskepp i stormig våg han drog och fjärran länder såg.

I Vanserums by om rätt jag minns, han ensam i sin hydda finns.

Men uti Runstens postkontor där vet man nog var Lången bor.

Öland är hans hemorts namn och Sverige är hans fosterland".

Brevet kom fram!

 

Åter till Målar-Gustavs historiebeskrivning:

"Efter Lången köpte en ogift dam platsen och hon hette Manda Petersson, men efter hennes bortgång så köpte den så kallade Timmerman och Kari (August Olsson Timmerman och Karin Helena Andersdotter) platsen år 1924. Timmerman hade flyttat 14 gånger i sitt liv  - han sade att det var bra att flytta för man skakade ur maskmjölet ur möblerna! Våren 1925 så ville Timmerman sälja igen.

 

Den våren hade mina föräldrar pål (troligen "bopål", red. anm.) i Strandtorp i Norra Möckleby. Vi var då hos Timmerman och skulle köpa platsen, det blev ej utan poenger! Han begärde 800 kronor som de själva betalat 1924, men Kari begärde 900 kr. När Kari var arg och ej ville ge sig, då sade han: "Ja det är ju klart, där är ett stort pionstånd i trädgården föstås." Det blev affär av med en summa av 860 kronor.

 

Det bör nämnas att alla platserna på malmen var på byallmänning, alltså på ofri grund. Jag köpte husen av mina föräldrar, Per och Agda Larsson, år 1931.  Senare så fastade jag in jordområdet 0,27 ha för 250 kronor.

 

År 1931 dog min far och år 1942 sålde jag till Fribytar Olls yngsta son, lastbilscauffören Helge Rydberg, för 2400 kronor. Fastigheten får ännu idag heta Långplatsen."

 

Så berättade alltså Målar-Gustav. Helge Rydbergs hustru Asta ärvde fastigheten 1987 efter Helges bortgång. När även Asta gått bort sålde dödsboet fastigheten till Jan-Erik och Anita Bengtsson år 2008.

 

I nästa avsnitt fortsätter vi Målar-Gustavs och Siegfrieds vandring längs bygatan.

 

Källor:

Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar

Runsten, en öländsk sockenbok

Wikipedia

Foto: Siegfried Hessler, Christina Edler

Redigering: Christina Edler

               

Husen på Vanserums malm, del 2

2010-12-17

Efter de första två platserna, mamsell Molins och Långens hus, fortsätter vi söderut till Vanserum 8:2, Grindmossevägen 20.

 

Här hittar vi ett av det sena 1900-talets nybyggen på malmen. Här bor sedan 1980 Leif och Ros-Marie Rydberg.

 

Leif är son till Helge och Asta Rydberg, som bodde på Vanserum 8:1, "Långplatsen" (se föregående artikel). Tomten avstyckades från 8:1 och Leif köpte den av sin far. Huset är familjens året runt-bostad sedan dess.

 

På andra sidan vägen mittemot ligger ett fritidshus från 1967, men här fanns gammal bebyggelse fram till ca 1928. Tomten heter Vanserum 6:13, kallad målarehorvan, och adressen är Grindmossevägen 17.

 

Tomtens förste ägare var möjligen Lars Johan Gabrielsson och Ingrid Gudmundsdotter, följda av målaren Vicktor Svensson. Vi låter Gustav Larsson, Målar-Gustav, berätta och som vanligt behåller vi hans stavning:

 

"Den tredje platsen på andra sidan gatan är den som nu kallas målarehorvan efter dess ägare målaren Vicktor Svensson. År 1928 rev han boningshuset och flyttade det till Köpingsvik och ladan köpte Harald Andersson, Lopperstad och finnes kvar där.

 

Före målaren var det Gabrielsson och Ingrid som ägde den platsen. Där var den omtalade porslinshandeln och liten speceriaffär. Gabrielsson arbetade på en porslinsfabrik i Stockholm och fick där köpa in en del sekunda och billigt porslin. Hustrun Ingrid skötte affären och det kom folk långväga ifrån och handlade porslin där.

 

Sedan har Rune Nilsson i Stockholm (född i Norra Bäck) uppfört en sommarstuga med infastad tomt på området."

 

Så långt Målar-Gustav. 1967-1984 ägde Rune Nilsson fastigheten, som därefter fram till 2007 övergick i Edvin Öbergs ägo som permanentbostad.

 

2007 köptes huset av Pia och Mikael Johansson, Lund, som sommarbostad.

 

Att det fanns porslinsaffär på malmen bekräftas av flera. Låt oss titta närmare på Gabrielsson, en av dem som för över hundra år sedan präglade livet på malmen. Med hjälp av Runstens kyrkoböcker får vi veta en hel del.

 

Lars Johan Gabrielsson var född 1845 i Vanserum. Hans föräldrar var Gabriel Persson och Kerstin Andersdotter på Vanserum nr 1. Fadern dör när Lars Johan bara är fyra år och hans mor när han är sju. Fram till moderns död 1852 samsades på Vanserum nr 1 Lars Johan och hans två syskonen med barnen från fadern Gabriel Perssons första äktenskap med Brita Jonsdotter.

 

Gården sköttes förmodligen sedan länge av Britas äldste son Anders och hans syster Kajsa Lena. Men när både Anders far, mor och styvmor var döda blev Anders Gabrielsson själv husbonde och då splittrades familjen.

 

Nu börjar en flyttkarusell för lille Lars Johan. Sju år gammal kommer han först till sin morbror Sven Andersson på Lerkaka nr 6, tre år senare, 1855, fick han flytta vidare till moster Kajsa Lena Andersdotter på Norra Runsten nr 4. Efter ytterligare tre år är det dags igen, denna gång till morbror Lars Andersson på Norra Runsten nr 1, där hans yngre syster Brita Stina fanns sedan 1852.

 

Efter ytterligare en treårsperiod blir Lars Johan år 1861, nu 16 år, dräng på Åkerby nr 2. Efter några månader i Stockholm året därpå är han tillbaka i Vanserum, nu som dräng hos halvbrodern Anders.

 

Därefter hann han vara dräng i Torslunda 1864, jobba i Kalmar 1865, Bjärby nr 1 1866 och bli inhyses i Södra Runsten 1867. Där gifter han sig med Brita Lisa Nilsdotter och de får en son 1871.

 

Hela familjen flyttade 1874 till Stockholm, Adolf Fredriks församling, där Gabrielsson tydligen arbetade på porslinsfabrik. Här lades förmodligen grunden till den senare porslinsaffären i Vanserum.

 

I Stockholm föddes ytterligare tre barn. 1882 flyttade familjen tillbaka till Öland och bodde återigen hos halvbrodern Anders på Vanserum nr 1 - eller byggdes kanske huset på malmen då?

 

1894 dog hustrun Brita Lisa och följande år gifte sig Lars Johan om sig med Ingrid Gudmundsdotter. De hade inga barn, men en fosterdotter - Lars Johan hade ju själv vuxit upp som fosterbarn. I hushållet bodde även en av Lars Johans döttrar från första äktenskapet, enligt kyrkoboken var hon "idiot".

 

När den första stugan på Vanserum 6:13 byggdes vet vi inte. Kanske var det när Lars Johan flyttade hen till Öland från Stockholm, kanske var det redan hans far som byggde huset.

 

Fadern Gabriel Persson kom från Lerkaka till Jon Andersson på Vanserum nr 1 för att arbeta som dräng, gifte sig  med Jons enda barn Brita och övertog gården. Jon Andersson blev då undantagsman. Kanske byggdes stugan på malmen redan då?

 

En annan fråga är vilken av dagens gårdar var Vanserum nr 1? Här krävs det mer forskning - eller är det någon av läsarna som vet?

 

Källor:

Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar

Runstens kykroböcker

Foto: Siegfried Hessler

Redigering: Christina Edler

               

Husen på Vanserums malm, del 3

2011-01-17

I den tredje delen av vår serie om husen på Vanserums malm stannar vi till vid Vanserum 7:1, Grindmossevägen 13. Vi låter Gustav Larsson, Målar-Gustav, berätta och behåller som vanligt hans stavning:

 

"Den här platsen ligger på andra sidan vägen och där var en mycket lång, låg stuga och - som på nästan alla platser - ladugård och lada. Där bodde en skomakare som hette Johan Eriksson.

 

Det var på den tiden då skomakarna gick ikring i gårdarna och arbetade med sko och seldon. Johans hustru hette Ida och de hade tre flickor, av vilka de två äldsta reste till Amerika. Den yngsta hette Ädla som lärde sig till lärarinna och stannade hemma i Sverige."

 

Från husförhörslängder får vi reda på mer om skomakaren Johan: han föddes 1849 i Södra Runsten och även fadern, Erik Persson, var skomakare. 28 år gammal flyttar Johan hemifrån till Norra Bäck och gifter sig med den nästan tio år äldre änkan Ida Wickström. Ida hade kommit till Norra Bäck 1870 för att gifta sig med den 37 år äldre (!) Nils Andersson. Nils dör dock sex år senare och äktenskapet var barnlöst.

 

Men Ida får nu alltså en rask yngling till make och resultatet blir tre döttrar. Den yngsta, Edla, som inte emigrerade till USA, förblev ogift och dog i Södra Runsten 1963.

 

Ida själv kom från Ullevi och hennes farfar var matros. I släkten fanns även en styrman och en volontär, därav det något ovanliga namnet Wickström. Sjömän, båtsmän, hantverkare och andra yrkesmän tog förr ett annat släktnamn i stället för det vanliga -son eller -dotter namnet.

 

Vi låter Målar-Gustav fortsätta sin berättelse:

 

"Efter John Eriksson kom Fridolf Olsson och hans mor. Fridolf var gift med Gunborg från Lerkaka och deras äktenskap var barnlöst. Han var en mycket mekanisk man. Fridolf hade västra nabben, så de hade häst och två kor, samt därtill så var han möllare på Spjuterumskvarnen. Fridolf hade bygt en ny lada, men så år 1927 flyttade de till Spjuterum där de bygt sig en ny villa och då flyttade han ladan dit till cykelverkstad.

 

Den vackra stugan såldes till Albert Petersson (Stora Albert), gift med Aina som sedan rev den och bygde upp en vinkelbygnad.

 

Några år senare sålde Albert till brodern Gustav Petersson, gift med Greta. De har fastat in tomtområdet och är nuvarande ägare. G. Petersson har arbetat med lite av varje, men har inom socknen gjort sig mäst känd såsom en kunnig trädgårdsskötare - men nu är han penssionerad."

 

1936 löser Gustaf Pettersson in fastigheten enligt ensittarlagen (se första artikeln om Vanserums malm). Gustaf, som var född i Gärdslösa, dog i Runsten 1997. Hans dotter Gerty ärvde huset och sålde det år 2000 till de nuvarande ägarna Jan-Sture och Ingela Karlsson, som har det som sommarbostad.

 

Källor: Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar

Runstens kyrkoböcker

Foto: Siegfried Hessler

Redigering: Christina Edler

               

Husen på Vanserums malm, del 4

2011-01-17

Vi har nu kommit fram till Vanserum 9:1, Grindmossevägen 18.

 

I över 100 år präglades livet på Vanserums malm av släkten Elgström. Gustav Larsson nämner släkten flera gånger i sina berättelser och talar om att bröderna Elgström var duktiga snickare.

 

Det började med matrosen Peter Elgström, som kom till Vanserums malm från Möllstorp 1811. Den siste var hans yngste son Gustav, som dog 1920.

 

Peter Elgström kom till malmen för att gifta sig med Anna Andersdotter.  I husförhörslängden från 1811 ser det ut som om Peter och Anna bosatte sig på den plats som Annas föräldrar, Lisa och Anders Nilsson, ägde. Förmodligen är detta nuvarande Vanserum 9:1, men det finns inga bevis.

 

Med Anna fick Peter tre döttrar samt sonen Olof, som är en av de tre omtalade snickarna och som bevisligen ägde Vanserum 9:1 fram till ca 1890. När Anna dör gifter Peter om sig, men även andra hustrun går bort och Peter gifter sig för tredje gången, nu med Maria Persdotter. Paret får två döttrar och två söner, Fredrik och Gustav, som är de andra två omtalade snickarna på malmen. Fredrik ägde huset som idag är Vanserum 12:1 och Gustav huset som idag är Vanserum 10:1.

 

Så här berättar Gustav Larsson om Vanserum 9:1:

 

"Den fjärde platsen på Malmen skiljer sig mycket i byggnationen från de övriga platserna, Denna är inbyggd som de öländska gårdarna var förr i tiden - den är med en liten portingång samt med dubbla portar åt bygatan samt är bevarad i den gamla stilen.

 

Till denna plats fanns en liten finmjölskvarn - där fick byns och närliggande byar sin siktmått malen, vetemjöl, rågsikt och fint kornmjöl. Till fram på 1890-talet eller däromkring ägdes denna plats av Olof Elgström, som var en av de stora snickarkunniga Elgström-släkterna på Vanserums Malm. Olof Elgström var vist känd för att hålla sig mycket vid tinget och prossessa.

 

Någon gång runt 1883 gifte undertecknads far Per Larsson sig första gången med Olof Elgströms dotter Anna. De övertog senare platsen och O. Elgström med familj flyttade till Norra Möckleby.

 

På den tiden var den förut omtalade Bonabben i Vanserumsmarken på förpantningskontrakt under fyrtionio år till denna plats - så de födde häst och två-tre nötkreatur.

 

Min far var i huvudsak sjöman och var till sjöss i tio år, Men när så den förste postångaren Öland började traden om vintrarna mellan Öland och Sveriges fastland, som det då hette, så började min far där. Han var där i trettiotre vintrar såsom andre maskinist, vilken befattning han skötte och för vilken han erhöll prisbelöning från dåvarande Drottning Viktoria.

 

På den tiden fanns det inga tåg eller andra kommunikationer, utan det var till att gå mellan Vanserum och Färjestaden. Far talade om det hände ibland när det var hårda vintrar och han var hemma och hälsade på - han kunde komma sent på kvällen och sedan gå tillbaka tidigt morgonen efter.

 

Min far sålde sedan denna plats eller, som det står i kontraktet, huslägenheten den 23 september 1897 för en summa stor 800 kr till Johan Alfred Olsson. Då var Alfred Olsson ung och ogift och bodde tillsammans med sin mor.

 

Alfreds far var Nabb-Johan, vilken reste till Tyskland innan pojken föddes och kom aldrig tillbaka. Alfred gifte sig med Jenny, som i början gick under namnet "Prästpigan" från Norra Möckleby. Hon var nämligen Prosten Åstrands tjänsteflicka i många år. Jenny och Alfred fick en son som heter Gillis som nu äger platsen. Han har nu fastat in jord både till denna plats och den s. k. Smedplatsen. Men kvarnen tog Alfred kull för många år sedan. I fyrtio år arbetade Alfred Olsson i södra gården i Norra Bäck."

 

Så långt Målar-Gustavs berättelse. Alfred Olsson går bort 1941 och Jenny äger ensam huset fram till 1971, då även Jenny dör och sonen Gillis tar över. Men redan 1949 hade Gillis Olsson löst in marken, 10 635 kvadratmeter, enligt ensittarlagen för 1 500 kronor.

 

I början på 70-talet, sedan Gillis ärvt fastigheten, styckade han av och sålde tre tomter från Vanserum 9:1. På dessa tomter, Vanserum 9:2, 9:3 och 9:4, byggdes senare fritidshus - mer om dessa längre fram i vår serie.

 

Gillis testamenterade sin fastighet till Svenska Kyrkans Mission, som ärvde den vid hans bortgång 1994. Sedan 1995 ägs och vårdas den vackra gården av Annika och Leif Åsman, som här har sitt året runt-boende sedan de flyttat från Nybro.

 

Källor: Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar

Runstens kyrkoböcker

Foto: Siegfried Hessler

Redigering: Christina Edler

               

Husen på Vanserums malm, del 5

2011-02-24

Vi har nu kommit halvvägs in på malmen. Här delar sig vägen: Grindmossevägen böjer av söderut och åt väster går Husarens väg.

 

Längs Husarens väg finns tre platser där respektive Fina, Husaren och Tilda en gång har bott. Det finns mycket att berätta om dessa tre! I dag bebos platserna av familjerna Björkman, Kaldner respektive Johansson. Längre västerut utmed skogsgatan ligger dessutom fyra sommarställen.

 

Vi börjar vid Vanserum 12:1, Husarens väg 4. Dess förste ägare var förmodligen en kringvandrande skomakare vid namn Lars-Johan Nilsson. Han var född 1836 som oäkta son till Maria Hansdotter från Norra Bäck. Hon kallas helt frankt "lösdrifverska" i husförhörslängden.

 

1845 gifter sig Maria Hansdotter med Nils Peter Andersson, och kanske är det han som är far till Lars-Johan - eller så fick Lars-Johan helt enkelt heta Nilsson efter honom. Det var nämligen vanligt på 1800-talet att ett oäkta barn fick den senare makens efternamn, även om det inte var hans barn.

 

1864, 28 år gammal, tar Lars-Johan Ingrid Maria Olsdotter till brud. De får med tiden två söner: Fredrik Sture som for till Amerika 1896, och Gustaf Uno.

 

Någon gång på 1900-talets början tas huset över av snickaren Fredrik Elgström, bror till Olof och Gustav från den kända snickarfamiljen på malmen (se förra artikeln i vår serie). Fredrik, som var född på malmen 1836, blev först sjöman som sin far Peter. Efter att ha varit till sjöss några år kommer han 1859 hem till Vanserum igen. Fyra år senare gifter han sig med Maria Larsdotter och flyttar till Gärdslösa. Enligt folkbokföringen från år 1900 är han snickare och mjölnare i Sättra, efternamnet stavas då Ellström, innan han flyttar tillbaka till Vanserums malm.

 

Efter Fredrik ägdes platsen av Josefina Andersson. Hon var född i Runsten 1873 och dog 90 år gammal i Spjutterum 1963.

 

Om Fredrik, Josefina och övriga ägare till Vanserum 12:1 berättar målarmästare Gustav Larsson så här:

 

"På ålderdomen fick Fredrik Elgström en kvinna till sig som hette Josefina Andersson, vilken skötte honom tills hans död. Josefina fick för detta ärva platsen.

 

Fina, som hon mestadels fick heta, var ogift, men hon hade fyra barn. En son, som hette Karl och bodde hemma hos Fina i några år, var jordbruksarbetare och så köpte han Västra nabben av Ragnar Olsson, som hade köpt den tillbaka till gården av Fridolf Olsson.

 

Karl, eller Finas Karl som han mestadels fick heta, hade en häst och två kor. Men så gifte sig Karl med Irma Rosander från Småland, som var Rudolf Peterssons sista jungfru. Sedan var Karl ute på olika håll och arrenderade gårdar och då sålde han Nabben tillbaka igen till Ragnar Olsson, så nu är den betesvall.

 

När Fina A slutade såldes platsen genom auktion till en pensionär, Gustav Franzén. Efter Franzéns död så övertog en son platsen och har den nu till sommarstuga."

 

Så långt Målar-Gustav och hans fantastiska kom-ihåg för personer och platser. Vi kan komplettera hans berättelse med att Vanserum 12:1 senare ägts av Alf Fransson. Nuvarande ägare är Anna Maria Björkman, som köpte huset 1980.

 

I nästa del i vår serie berättar vi bland annat om mannen som fått ge namn till Husarens väg!

 

Källor: Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar

Runstens kyrkoböcker

Foto: Siegfried Hessler

Redigering: Christina Edler

 

 

               

Husen på Vanserums malm, del 6

2011-05-23

 

 

 

 

Vi fortsätter längs Husarens väg och stannar vid det hus vars tidigare ägare har gett vägen dess namn. Det är Husarens väg 6, Vanserum 14:1 (tidigare Rosenlund 1:1). Här bodde husaren vid Kungliga Smålands Husarregemente i Eksjö, Einar Karlsson, född 1892 i Runsten, död 1976.

 

Einar hade fått huset av sin far, Karl Gustavsson, som i sin tur fått det av sina fosterföräldrar Anna Mårtensdotter och Isak Larsson, husets första ägare.

 

Om Anna Mårtensdotter vet vi att hon var född 1797 och gift två gånger, andra gången med den 27 år yngre (!) Isak Larsson. Då var Anna 47 år. Av naturliga skäl hade de inga barn tillsammans men två fostersöner, av vilka en var Karl från Gärdslösa.

 

Gustav Larsson berättar så här om platsen Rosenlund:

"Denna plats har ej skiftat ägare så ofta. Einar Karlssons far Karl Gustavsson var född 1854 - reste till Tyskland 1869 och kom hem igen 1878.

 

När så Karl Gustavsson kom hem fick han genom gåva denna plats av den han var uppfödd hos. Sedan gifte han sig med John Larssons (Lustijons) Emma, de hade två barn, Einar och Edla. Karl Gustavsson blev byggnadssnickare och jordbruket fick i huvudsak hustrun sköta - de hade egen häst och ett par kor."

 

Gustav Larsson skriver att Karl for till Tyskland, men i kyrkböckerna står det att han under några år flyttade till Kalmar. Men många åkte till Tyskland utan att överhuvudtaget tala om något för prästen. Prästen skulle nämligen avråda ungdomarna från utvandring till främmande land, så hade svenska myndigheter bestämt.

 

På så sätt försvann många pojkar spårlöst. Flickorna spårades däremot så småningom när de skulle gifta sig i Tyskland och behövde ett prästintyg hemifrån.

 

Om Karl var i Tyskland eller Kalmar vet vi inte, men 1878 är han i alla fall tillbaka på Öland, gifter sig med Runstensflickan Emma Eriksdotter och bosätter sig på Rosenlund i huset han fått av sina fosterföräldrar. De får sex barn, men bara dotter Edla och sonen Einar lever till vuxen ålder.

 

Och då är vi framme vid husaren själv, Einar Karlsson, som i 17-årsåldern blev husar i Eksjö. Vi lånar åter Målar-Gustavs anteckningar från 1970-talet och behåller hans stavning:

 

"Einar var född 1892 - han blev husar 1909 och var husar i tre år med en avlöning av 20 öre om dagen. Nu är Einar en av de sista som ännu är i livet av Smålands Husarer. Själv så säger Einar att husarmötena var den trevligaste dagen han hade för året.

 

Efter slutat militärtjänst var Einar med sin far och snickrade men började senare hos Byggnadsfirman Bröderna Olsson i Färjestaden där han sedan var anställd i fyrtiofem år.

 

1918 inköpte Einar platsen av föräldrarna - ingick senare äktenskap med Olga från Mörbylånga. Einar och Olga har ej haft några barn men haft flera fosterpojkar. Einars far var hjälpsam med jordbruket så länge krafterna stod bid.

 

Fastän Einar var så mycket borta och arbetade så skötte han sitt jordbruk på sju tundland åker så mönstergillt att det blev prisbelönt tre gånger från Kalmar Hushållningsselskap.

 

Det fanns också en stubbekvarn till denna plats och Einar var den i Vanserum som sist hade kvarnen i bruk - ja även den siste som i Vanserum skötte sin jord med sin fina häst. Sedan några år tillbaka är kvarnen såld till Runstens Hembygdsförening och flyttad till den prydliga kvarnraden i Lerkaka.

 

År 1973 sålde Einar och Olga jorden till Åke Johansson i Södra Bäck. Olga bor kvar i bostaden - fastän hon är nästan blind och nära åttio år gammal. Men så har Einar hyrt en liten pensionärslägenhet i Borgholm. När Einar gift sig flyttade föräldrarna in i en liten sidobyggnad."

 

Siegfried Hessler kan också berätta om husets ägare:

 

- Jag har själv aldrig träffat husaren Einar, han var på sjukhem i Borgholm när jag kom till malmen 1971. Inte heller träffade jag hans hustru Olga, men hon bodde kvar där 1971 och hennes röst hördes många gånger ända ner till mig, speciellt när hon var arg på fostersonen Bernt Johansson.

 

Bernt hjälpte mig mycket med byggnationen av min sommarstuga, han lånade och körde traktor och vagn med sten till grunden, han slet med den färdiga betongen som kom på vanligt lastbilsflak från Lindby och nästan hade stelnat där den låg och skulle köras med skottkärra ut på grunden. När det var dags att resa takstolarna hade Bernt med sig kompisen Pelle Andersson från Spjuterum och takstolarna flög upp på väggarna.

 

Olga Karlsson dog 1984. Bernt ärvde Rosenlund och sålde till en byggmästare. Bernt flyttade till Sättra och dog tragiskt i en bilolycka år 2000.

 

Rosenlund är sommarställe idag och ägs sedan 1986 av Margareta och Hans Kaldner.

 

Källor: Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar
Runstens kyrkoböcker; Runsten, en öländsk sockenbok

Foto: Siegfried Hessler

Redigering: Christina Edler

               

Husen på Vanserums malm, del 7

2011-06-28

Den sista platsen vi besöker på Husarens väg är nr 3, Vanserum 2:24. Här fanns hus på ofri grund fram till 1950-talet. Den förste ägaren är troligen båtsmannen Anders Arfwidsson Lustig, följd av sonen Jonas Andersson Lustig, "Lustijon", och därefter Jonas dotter Tilda Jonsson, som helt följdriktigt kallades "Lustijontilda".

 

Av de gamla husen på platsen finns bara ett uthus i sten kvar. Huset och marken omkring köpte lantbrukaren Allan Johansson på 1980-talet av Vanserum by. Han renoverade stenhuset i gammal stil och byggde intill ett bostadshus åt sig och hustrun Ingrid, när sonen Hans övertog gården i Vanserum. Idag bor Ingrid ensam kvar i huset sedan Allan gick bort år 2000.

 

Tack vare Målar-Gustavs beskrivning kan vi ändå få en bild av det ursprungliga huset. Men för en gångs skull tycks den gode Gustav har tagit fel på namn: han talar om en John Larsson, men enligt husförhörslängderna finns ingen med det namnet på Vanserums malm. I det här hörnet på malmen finns det dock tre andra Larsson. Lustijons hustru Anna Saras första man Erik, som bodde på samma plats eller i en stuga intill till sin död 1860. På samma sida i husförhörslängden, vilket tyder på närboende och/eller släktskap på malmen, finns också Olof Larsson och Carl Larsson.

 

Kanske är det detta som förvillat Målar-Gustav och så har Jonas Andersson blivit John Larsson i Gustavs anteckningar. Men som vanligt behåller vi Gustavs stavning och rättar heller inte namnet i hans beskrivning. Så här berättar han:

 

"På plats nummer nio bodde John Larsson (Lustigjon). Han var jordbruksarbetare och hade en ko. Där fanns en låg, fin stuga med två rum, förstuga och visthusbod i ena ändan. I stora rummet var rundpanel och, så som alltid vanligt på den här tiden, en stor stenspis med bakugn. Vidare fanns det där fähus och brygghus helt av sten, samt en liten timmerlada.

 

Larsson och hans hustru hade två flickor som hette Emma och Matilda. Emma var gift med Karl Gustavsson, som förut är omtalad (se del 6 i vår serie). Tilda, som hon alltid fick heta, reste till Amerika men kom hem efter några månader, hon var och såg huru mycket klockan var."

 

Hur det var med den saken får vi låta vara osagt, för i kyrkböckerna står det att Tilda var tre år i Amerika, 1892-95, inte bara några månader.

 

Ingrid Johansson, platsens nuvarande ägare, berättar följande om Tilda:

 

"Hon fick en dotter som hette Greta och som vuxen flyttade till Bergkvara. Gretas son Olle var ofta på sommarlovet hos mormor Tilda och lekte då gärna med jämnåriga barn i Bäck. Han var snäll och glad som sin mormor.

 

För att återgå till Tilda var hon en trind, gladlynt och rolig gumma. Hon gick omkring i byarna Vanserum och Bäck framför allt för att få en kopp kaffe eller en matbit och helst en matbit med sig hem. När hon kom in i köket på gården sjöng hon gärna för barnen, som gärna lyssnade till Tildas sång. Hon berättade också gärna historier som inte alltid var rumsrena och sångerna var många gånger lite vemodiga.

 

Hur överlevde hon? Först och främst på "allmosor" från bönderna, men hon hade också några höns och en ko som huserade i det lilla uthuset som fortfarande står kvar på tomten. Efter Tildas död såldes den lilla stugan som sommarstuga till Strandtorp eller Borgehage i Räpplinge. Tilda var också duktig på att tillverka s.k. sticktäcken samt även att sticka strumpor o.d.

 

Under den "alerta" tiden begav hon sig så långt som till Åkerby för att sälja lotter för Kalmar läns hemslöjd. Fick hon 25 öre för varje såld lott?

 

Vi på 2000-talet borde ta lärdom av Tilda. Det berättas att hon kokade sitt ägg tillsammans med kaffet i kitteln. Hon sparade både energi och vatten!!!"

 

Målar-Gustavs berättelse ger oss mer förklaringar till hur Tilda överlevde:

 

"Hon tvättade och lagade kläder åt drängarna på 1920- 30 talet tog hon 25 öre för tvättning och strykning av en skjorta.

 

Tilda gick i gårdarna och hjälpte till med varjehanda och var skicklig med vävning, spinning, stickning och mästare på täckstickning.

 

Tilda kunde även stämma blod och så var det folk som trodde att hon kunde trolla. En gång hände sig för en som bodde på Norra Bäcks malm att hans ko blev sjuk och då trodde han Tilda hade trollat. Han skärde av spånar av Tildas brunkroksstång och gav kon. Om det gjorde någon nytta vet jag ej - men inte tror jag att den lilla godmodiga Lustijontilda var någon trollpacka inte.

 

Lustijontilda bodde i stugan så länge hon orkade, men var de sista åren på Runstens Ålderdomshem.

 

Efter Tildas bortgång såldes husen på auktion och Einar Karlsson (dvs Husaren, se del 6) ropade in dem. Så sålde han stugan till en sommargäst, vilken flyttade stugan till Köpingsklint. Ladan rev Einar kull och det enda som finns kvar är stenhuset."

 

Tildas bostadshus, som alltså flyttades, stod i vinkel med stenhuset utmed muren. I stenhuset finns en stor öppen spis.

 

Gustav Larsson har skrivit mer om Lustijontilda i Runsten, en öländsk sockenbok, sid 344. Tilda Jonsson dog 1950 och blev 82 år.

 

Källor: Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar;

Runstens kyrkoböcker

Foto: Siegfried Hessler, Christina Edler

Redigering: Christina Edler

               

Husen på Vanserums malm, del 8

2011-08-22

Efter utflykten till de tre platserna på Husarens väg vandrar vi nu vidare söderut på Grindmossevägen och stannar till vid nummer 11, Vanserum 10:1.

 

Här ligger malmens största hus, en vackert timrad byggnad från mitten av 1800-talet. Men så var det också en timmerman som byggde huset: Gustav Elgström.

 

Gustav Elgström föddes 1838 på Vanserum malm, son till Peter Elgström och hans tredje hustru Maria Persdotter. 1856 flyttade Gustav hemifrån och blev dräng på Norra Bäck nr 4. Åren 1858-63 var han dräng på Vanserum nr 6 och under den tiden byggde han det stora ståtliga huset. Han gifter sig 1864 med Stina Larsdotter.

 

Malmbebyggelsen på Öland tillkom genom att hantverkare och duktiga drängar fick tillstånd av byn för att bygga sig hus på byns marker. Gustav Elgström var både dräng, snickare och mältare, dvs han gjorde malt, som gårdarna sedan bryggde av. En populär herre kan man tänka!

 

Så här beskriver Målar-Gustav honom:

 

"Gustav Elgström var byggmästare (timmerman) och han timmrade upp det största huset som finns på Malmen. Det är ett mycket stabilt hus - det har tre rum och kök samt en förstuga tvärs igenom jämte stor vind och källare.

 

Där fanns en stor huslänga på varje sida, söder om ladan i vinkel mot denna längs vägen fanns en stor timmrad mälta. Där gjordes malt till bryggning i gårdarna.

 

Elgström var en mycket kunnig man och han byggde både tröskverk och vandringsverk. På höstarna var han vida ikring och tröskade med sitt tröskverk. När så tröskningen var avslutad för hösten så sålde han verket om det fanns någon spekulant. På vintern byggde han ett nytt verk och så höll han på i många år.

 

Gustav Elgström var gift tre gånger och den första hustrun hette Stina, som var en mycket duktig kvinna att hålla huset fint och i ordning, - dessutom var Stina mycket duktig att arbeta ute i jorden. Det var Elgström som odlade upp den första omtalade västra nabben. Jag har hört talas om att Stina grävde för hand upp en del av marken och dikena.

 

De köpte in jorden, cirka tre tundland, och Stina spelade dragspel. På midsommarafton det året odlingen var färdig tog hon sitt dragspel och gick den långa vägen till nabben och satte sig att spela. Det var en stor lycka att kunna ha en häst och ett par kor.

 

Gustav och Stina hade en flicka, men hon dog mycket liten - själv så dog Stina mycket ung. Gustav Elgström gifte om sig med en som hette Emma, men denna kvinna vet jag ej mycket om mer än att de ej hade några barn. Elgström hade otur med sina kvinnofolk, för efter några år dog hans Emma.

 

Elgström fick sedan en hushållerska som också hette Emma. Det blev giftermål mellan denna Emma och Elgström. Åldersskillnaden här var väl stor, för de sade aldrig du till varandra utan titulerade varandra ni.

 

Gustav Elgström dog i början av 1920-talet och Emma levde tills i slutet av 1940-talet. Denna Emma var känd som mycket ekonomisk och när det gällde husets indre skötsel var det motsatsen till Stina."

 

Mellan åren 1863 och 1920 står alltså Gustav Engström som husets ägare. Gustavs tredje hustru Emma ärver huset efter honom och behåller det fram till 1948, då hon går bort på Ålderdomshemmet i Runsten. Vi låter Målar-Gustav berätta igen:

 

"När Emma blev ensam så sålde hon mältan till en broder som bygde ett bostadshus av den i Gärdslösa, samt sålde västra nabben till Fridolf Olsson. Efter Emmas bortgång hölls auktion, då ropade Gustav Karlsson (Karlpeter Gustav) från Gillsätra in husena för tre (3000) kronor."

 

1948 flyttar alltså Gustav Karlsson till det vackra huset, kanske ditlockad av sin yngre bror Fridolf, som bodde i granngården (mer om honom i nästa del i vår serie). Marken, 1565 kvm, inlöste han 1953 enligt ensittarlagen för 300 kronor.

 

Enligt Målar-Gustav var Karlsson lite originell. "Han var samlare av gamla stenåldersklenoder och utgav sig för att hava känning av var fornminnena fanns nere i jorden och likaså vattenådror", berättar han.

 

Efter Gustav Karlssons bortgång 1970 såldes huset till läraren Urban Ekstam, som 1974 sålde det vidare till dess nuvarande ägare, konstnärinnan Signe Högström. Huset har genomgått en grundlig renovering. Av de gamla uthusen finns endast ett halvt kvar.

 

Vill du läsa hela serien om Vanserums malm, klicka på Om Runsten överst på sidan och gå därefter in på Vanserums malm.

 

Källor: Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar;
Runstens kyrkoböcker

Foto: Siegfried Hessler, Christina Edler

Redigering: Christina Edler

               

Husen på Vanserums malm, del 9

2011-08-22

Granne med Malmens största hus ligger Grindmossevägen 9, Vanserum 11:1, och här stannar vi till.

 

Husets första ägare var Edla Karlsson, syster till husaren Einar Karlsson och dotter till Karl och Emma Gustavsson (se del 6 i vår serie). Einar och Karl byggde huset omkring 1920 och det har alltid varit åretrunt-bostad. Så här berättar Gustav Larsson om huset och vi behåller som vanligt hans stavning:

 

"Edla reste till Amerika i unga år och återkom runt 1920talet. Då bygde Einar och fadern upp ett hus åt henne på en liten åker som var på arrende från Vanserum by invid Norra Bäckgränsen på västra sidan av byvägen. Det var efter krigstiden, den s.k. dyrtiden - Karl Gustavsson talade om att fönsterglaset till detta lilla huset kostade 400 kronor.

 

Huset är på tre stycken rum, ett kök samt en oinredd vind jämte en liten veranda med mycket fönster. När så Edla flyttade in i det nya huset fick föräldrarna flytta med - Edla pysslade om dem till deras slut några år senare.

 

Edla hade lärt sig till sjuksyster i Amerika och så var hon sömmerska och var till stor hjälp för bygdens folk. Genom sitt goda och trevliga sätt hade hon vunnit en stor vänkrets. Edla fick tyvärr inte leve så länge då den så svårbemestrade lungtuberkulosen blev hennes död."

 

 

Edla testamenterade huset till en av brodern Einars fosterpojkar, skomakaren Ragnar Johansson. 1942 sålde Ragnar egendomen till Fridolf och Gärda Karlsson. Marken, 1060 kvm, löste Fridolf in enligt ensittarlagen 1953 för 200 kronor. Fridolf kom från Gillsätra och hans äldre bror Gustav flyttade några år senare även han till Vanserum och bröderna blev grannar (om Gustav har vi berättat i del 8 av vår serie).

 

Om Fridolf och Gärda kan Siegfried Hessler berätta:

 

"Fridolf och Gärda var ett par i unga år men fick inte gifta sig. Gärda gifte sig istället med Oskar Valfried Johansson i Dyestad och de fick fyra pojkar. 1941 blev Gärda änka och då passade Fridolf på att gifta sig 1942 med sin ungdomskärlek, ungefär samtidigt köpte han huset här på malmen. 1943 föddes deras dotter Aina.

 

Fridolf var duktig på att svarva och slöjda i trä, t ex tallrikar, bägare, ljusstakar. Han var mycket tekniskt och praktiskt lagt, jag lärde mig mycket av honom, han var min närmaste granne.

 

Gärda var svag och sjuklig under många år, hon bodde på sjukhemmet i Borgholm och kom bara vissa helger hem till malmen. När hon dog i februari 1984 tappade Fridolf all sin livsglädje och dog knappt tre månader senare."

 

Åren 1984 - 2002 bodde här familjen Sören och Yvonne Berneke. Sören renoverade huset, byggde ut vinden och rev den gamla lilla ladan där Fridolf hade sin verkstad och svarvade i trä. Istället byggde Sören ett dubbelgarage.

 

Efter Bernekes kom familjen Marie Hasselbom och Mikael Svensson, som bodde här mellan 2002 och 2009. Sedan augusti 2009 bor en ung familj från Tyskland, Eva Maria Aubke och Armin Rudolf Bäcker, här året runt.

 

Källor: Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar; Runstens kyrkoböcker

Foto: Siegfried Hessler, Christina Edler

Redigering: Christina Edler

               

Husen på Vanserums malm, del 10

2011-09-13

Så är vi framme vid de tre sista husen som tillhör Vanserums malm längs Grindmossevägen. Alla ligger de på östra sidan om vägen.

 

Räknat norrifrån kommer först Grindmossevägen 16, Vanserum 9:4. Tomten bildades efter avstyckning 1974 från Vanserum 9:1 och bebyggdes samma år med ett fritidshus.

 

Dess förste ägare var Gunnar Ollikainen, vars hustru Margit ärvde det 1979 efter Gunnars bortgång. Dottern Mona Isaksson ärvde det i sin tur 1999 och 2002 gick det vidare i arv till Helena Isaksson Erlandsson, Gunnar Ollikainens dotterdotter.

 

2006 såldes huset till de nuvarande ägarna Torsten och Annika Karlsson, som har det som sin sommarbostad.

 

Även tomterna Vanserum 9:2 och 9:3 bildades efter avstyckning från Vanserum 9:1 år 1971 och blev Grindmossevägen 14 respektive 12.

 

Nummer 14 bebyggdes 1976 med ett fritidshus och ett garage. På tomten till nummer 12 fanns fram till början på 1900-talet ett bostadshus och en smedja, som till 1907 ägdes av smeden Gustaf Lindgren. 1973 bebyggdes tomten, kallad Smedträdgården, med ett fritidshus och 15 år senare även med en verkstadslokal. Allt detta kan Siegfried Hessler berätta om:

 

" I april 1971 såg jag en annons i Dagens Nyheter om en tomt till salu på Öland. Det var Rune Nilsson från Norra Bäck som annonserade. Vi pratade i telefon några gånger, men när jag hade bestämt mig, var tomten såld. Rune hade dock flera tomter till förmedling, bl a på Åkerby hylta, ägare Gustav Larsson.

 

I juni 1971 träffade jag Rune i Trångsund för att skriva kontrakt och lämna handpenning. Då sade han att den första utannonserade tomten på Vanserum malm var till salu igen, köparen hade hoppat av, men vi kunde välja tomt när vi kom till Öland senare.

 

Efter hans beskrivning var jag i första hand intresserad av tomten på malmen och vi skrev kontrakt på ca 1500 m² av Vanserum 9:1, kallad Smedträdgården. När vi i juli kom till Öland var det ingen tvekan, vi skulle ha Smedträdgården, på hyltan var det bl a en massa mygg.

 

Avstyckningen var klar i november 1971 och gällde två tomter: Vanserum 9:3, dvs Smedträdgården på 1350 kvm, och Vanserum 9:2 , ett område på 2455 kvm som vi köpte 1974.

 

Vid ansökan om lagfart visade det sig att säljaren, Gillis Olsson, inte hade lagfart på stamfastigheten Vanserum 9:1. Han hade löst in den enligt ensittarlagen 1949 för 1500 kronor, men aldrig sökt lagfart.

 

Häradsdomaren Ragnar Nilsson i Åkerby upprättade erforderliga handlingar, så att först Gillis och sedan vi kunde få lagfart. Även Rune Nilsson blev inblandad, han hade nämligen först köpt 9:2.

 

Jag minns att vi alla satt hos Gillis i finrummet och Ragnar skrev på sin reseskrivmaskin, sedan fick alla berörda skriva under och andra närvarande bevittnade handlingarna. Till sist sade Ragnar: "Nu har ni sålt och köpt hitan och ditan och jag har upprättat både köpekontrakt och köpebrev, men jag har inte sett några pengar!!" När även detta var avklarat bjöd Gillis på kaffe och sup!

 

Att vi valde Smedträdgården berodde inte minst på alla gamla äppel-, päron-, plommon- och körsbärsträd plus krusbärsbuskar, som stod i prydliga rader. Att det däremellan var en massa hundkex och rotskott, så att hela tomten var igenvuxen, gjorde oss ingenting. Men detta var anledningen till att första köparen hade hoppat av, frun var nämligen rädd för ormar.

 

Snart fick vi veta av Gillis och Fridolf, grannen mittemot, att trädgården hade anlagts av smeden Gustaf Lindgren och/eller hans hustru Maria Charlotta Petersdotter på 1800-talet. En så stor och fin fruktträdgård var mycket ovanlig på den tiden sades det, inte ens bönderna hade en sådan. Träden hade placerats runt bostadshuset och i raka rader på tomten. På stigen mellan bostadshuset och smedjan står en rad krusbärsbuskar och på bägge sidor om stigen till brunnen står krusbärsbuskar i rader. Vi har inte gjort några större ingrepp, så ser det ut än idag, år 2011.

 

Husen revs i början på 1900-talet. I Smedträdgården byggde jag ett fritidshus 1973 och på 9:2 ett fritidshus och ett garage 1976. År 1983 blev båda husen permanentbostäder.

 

Grunden till smedens gamla bostadshus finns kvar och består av stora stenar och fin sand. På denna byggde jag verkstad och garage 1988. Efter smedjan finns än idag en stenhög i östra gränsen av 9:3. De raka och fina stenarna som bildade smedjans östra gavelgrund har återanvänts till grunden för huset på 9:2.

 

Tänk om träden och buskarna kunde tala och berätta mer om den tiden när Maria Charlotta gick och plockade frukt och när slagen ekade från Gustafs smedja!" säger Siegfried Hessler.

 

Lite om den tiden kan ändå Målar-Gustav, Gustav Larsson, berätta. Så här skriver han och vi behåller hans stavning:

 

"Den här platsen har legat lite från vägen - det var bysmedens bostad med smedja och lite jord så den födde en ko. Den sista smeden var Gustav Lindgren som avled 1907. Han var en duktig och skicklig bysmed ? han var gift och hustrun hette Maria, som var begåvad och lärde barn att läsa. "

 

Från kyrkböckerna förstår vi att Gustaf Nilsson Lindgren var född 1820 i Mortorp. 1839-1845 var han bysmed i Dyestad och därefter i Stora Vickleby. 1844 gifter han sig i Runsten med Maria Charlotta Persdotter från Spjuterum.

 

Målar-Gustav igen: "Makarna Lindgren hade nio barn som var mycket begåvade och särskilt med sångförmåga. En av sönerna hette Bror - han var mycket god vän med båtsman Lången.

 

Så hände det sig att Bror Lindgren reste till Australien och då skrev han ett brev till sin gode vän Lången. Så en dag kom det ett brev till Postkontoret i Runsten med följande adress:

 

F. D. Båtsman A P Lång som tjänat koverdi en gång,

på örlogsskepp och stormig våg han drog och fjärran länder såg.

I Vanserums by om rätt jag mins, han ensam i sin hydda fins.

Men uppå Runstens postkontor där vet dom nog var Lången bor.

Öland är hans hemortshamn och Sverige är hans fosterland.

Bror Lindgren."

 

(Läs mer om Lången i del 1 i vår serie, där vi även citerat ovanstående dikt med en lite annan stavning än Målar-Gustavs).

 

"Den yngsta dottern hette Nina och var gift med Nils Elofsson (Elofnisse) och de hade fjorton barn tillsammans. Fyra stycken dog i barnåren och nio barn for ut till Amerika (medan den yngsta stannade hemma). Nu är det åtta i livet medan fem kvar i Amerika - tre i Sverige. Alla Elofnisses var och är begåvade med god sångförmåga. Den yngsta av flickorna är undertecknad gift med och innehar föräldrarhemmet här på Spjuterum Mo", slutar Målar-Gustav sin berättelse, som nedtecknades omkring år 1976.

 

Och här slutar också Vanserums malm, de övriga husen längs Grindmossevägen tillhör Norra Bäck.

 

För att göra redogörelsen komplett måste vi dock ta med de åtta tomterna väster om Vanserums malm utmed Husarens väg. Fyra av dessa är bebyggda med sommarstugor.

 

Vanserum 2:12 och 2:13 var från början två åkerlappar som tillhörde husaren Einar Karlsson. De köptes på 1970-talet av Åke Johansson i Södra Bäck och överläts senare till hans dotter Karina Johansson. Hon sålde nyligen 2:13 till Mikael Jacobsson som 20 oktober 2011 satte grävskopan i jorden för att bygga ett hus.

 

Norr om dessa ligger Enbacken, som tillhörde Axel Johansson i Vanserum, "Axel i backen". Han avstyckade här i slutet på 1960-talet tre tomter, Vanserum 2:18, 2:19 och 2:20. På 2:20 byggdes då en stuga, som nu ägs av Bengt-Olof Andersson. På 2:19 byggde Lars-Åke Egonsson omkring år 2000 och 2:18 är obebyggd. Längre norrut avstyckade Axel Johansson ytterligare en tomt, 2:21.

 

Ännu ett stycke västerut fanns en horva, som ägdes av Sven-Olof Svensson i Vanserum. Han delade den på 1980-talet i två tomter, Vanserum 2:22 och 2:23. På 2:23 uppfördes då en stuga som har bytt ägare flera gånger, nuvarande ägare är Åkerblad/Einarsson. 2:22 köptes år 2005 av Stig Johansson, bror till Gösta Johansson i Vanserum. Stig och hans söner byggde två små stugor på tomten.

 

Här slutar vår serie om husen på Vanserums malm. Kanske kan den inspirera andra byar att ta efter och forska i husens spännande historia!

 

Källor: Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar;

Runstens kyrkoböcker

Foto: Siegfried Hessler, Christina Edler

Redigering: Christina Edler