Vandringsleden Borg till Borg - vem ansvarar?

2011-09-05

Efter två mycket snörika vintrar gick ryktet att vissa delar av vandringsleden mellan Gråborg och Ismantorp var svårframkomlig.  En tjänsteman inom fritidsförvaltningen i Mörbylånga kommun hade fått klagomål från personer som gett sig ut på leden och hon tog sitt ansvar och såg till att varnande anslag sattes upp på lämpliga ställen.

 

Vi var några seniorer från Lopperstad som gav oss ut för att se hur illa det var. Vi startade vid Glömmingevägen och gick söderut mot Åkerby källa. Med viss svårighet gick det att ta sig fram.  Där har nu blivit rensat av frivilliga Vanserumsbor.

 

Vi vände sedan tillbaka till Glömmingevägen för att ge oss in på leden norrut mot Ismantorp borg. Vissa delar av leden består av en skogsväg och där finns inga bekymmer, men före och efter Hors brunn var det eländigt, men vi kunde ta oss fram och fortsatte fast beslutna att ta oss till Ismantorp. Med facit i hand kanske vi skulle ha vänt där...

 

Efter den snåriga vägen från Hors brunn kom vi till den ganska nyligen färdigställda skogsvägen, där vi kunde andas ut innan vi gav oss in i den djungelliknande naturen igen. Nu blev det näst intill omöjligt att ta sig fram och samtidigt ha kontroll över vart leden tog vägen. Vi hade behövt någon med machete framför oss! Vi fick krypa under grenar/träd, kliva över stockar och vandra omvägar för att över huvud taget ta oss vidare.

 

När vi äntligen kom fram till Kaffestugan vid Ismantorp var vi så slut och utpumpade som vi aldrig tidigare varit.

 

Vi hade kommit överens om att ringa anhörig på mobilen för att bli hämtade vid Ismantorp, men ingen av våra tre mobiler fungerade där. När vi kom ut till parkeringen fann vi till vår glädje en bil med ett äldre par i vår ålder, som vi fick lifta med ut till Högsrumsvägen. Paret skulle västerut och vi åt öster. Därifrån fungerade en av våra mobiler och vi fick skjuts hem.

 

Efter denna "utflykt" kontaktades Länsstyrelsen i Kalmar, de står som avsändare till en av de broschyrer som florerar bland turisterna - men det var inte deras ansvar, de skötte enbart om naturvårdsområdena. Det var som att slå huvudet i väggen, det var kommunens ansvar ansåg de.

 

Varpå vi kontaktade Borgholms kommun i frågan, vilket flera redan gjort före oss. Fick då kontakt med Christer Petersson, som menade att det var Runsten som tagit initiativet till leden och att ansvaret skulle ligga på Runsten! Frågan var då vems ansvaret var om någon person gav sig ut på leden och skadade sig? Eftersom det inte fanns mobiltäckning, kunde denne någon ligga och dö i Mittlandsskogen.

 

Christer Petersson lovade att han skulle undersöka saken och i dagsläget, dvs september 2011, väntar vi på en karta över vilka som äger skogen där leden går fram mellan Glömmingevägen och Ismantorp borg. Skogsägarna måste ge sitt tillstånd för att kommunen ska kunna göra leden framkomlig igen.

 

Förhoppningsvis får vi leden vandringsduglig till nästa vår och ett klarläggande om vem som har det framtida ansvaret för leden.

 

Text och foto: Monica Holm

               

Minns i november...

2010-11-09

Inspirerad av Göran Wågesjös uppmaning i krönikan nedan skickade Margitha Svensson in några fina humle-foton, som hon tagit i somras hemma i Spjutterum. Härligt att titta på i gråruggiga november-tider!



Har du också foton från Runsten som du vill dela med dig? Välkommen att skicka dem till info@runstenoland.se. Skriv gärna lite text om dina bilder.

 

Foto: Margitha Svensson

               

Augusti blev getingens månad

2010-09-18

Augustivädret började som julivädret slutade. Inledningen är med andra ord förhållandevis varm. Den andra augusti är månadens varmaste dag med
25,8 grader och regnet strilar ner.

 

Längre in i augusti övergår så nederbörden till att bli mera av skurkaraktär, och då har vi också fått in mera av byiga sydvästliga vindar över Öland.

 

Månaden sista vecka får till och med betecknas som sval för årstiden, vilket innebär att dagstemperaturen för "varma augusti" inte en enda dag är över 20 grader.

 

I augusti-september för ett år sedan hade vi förvånansvärt lite besvär av flygfän, men i år har framför allt getingarna tagit det förlorade året tillbaka, och det med råge. Trots stor försiktighet har jag råkat ut för de här gaddsteklarna två gånger, vilket är precis två gånger för mycket. Men jag fick flera riktigt bra bilder på bobygget och här är en av dessa!

Något egentligt "ollonborrs-år" har vi inte haft den här försommaren, utan intensiteten har snarare varit lägre än normalt. Först nu på sensommaren så lyckades jag få med den här flygaren på bild.

 

Skördeutfallet för spannmål kunde ha varit bättre, men återväxten på vallar och betesmarker kompenserar till en viss del. "Man får ta igen på gungorna, det man förlorar på karusellen" är ett vanligt uttryck från optimisten, vilket kan vara bra att erinra sig ett sådant här skördeår.

Med denna min tolfte miljökrönika har jag också fullbordat en årscykel. Framöver kommer jag att bidra med inlägg mindre frekvent, varför jag nu samtidigt uppmuntrar dig som läsare att lägga in dina texter och bilder. Någon egentlig naturvetare är inte jag, men väl en person som är intresserad av naturen - som de flesta av oss.

 

Att bidra med någonting till hemsidan ska naturligtvis kännas roligt och varför inte också utvecklande för en själv, samtidigt som det kan glädja någon annan. Ditt engagemang behöver inte vara kontinuerligt. Natur- och miljöintresserade ungdomar är mycket ofta också duktiga på foto och bildbehandling. Visa det här på sidan!

 

Ofta har jag också hört detta sägas: "Ja . . jag kan väl göra något när jag känner för det". OK, det kan väl vara en bra utgångspunkt. "Känner du för det", så kom då med en bild och komplettera den med någon text. Kom loss! Vänd dig antingen direkt till sidans web-master, Pelle Carlsson, som lägger in text och bild, eller skicka ditt material till info@runstenoland.se. Vill du prata med Pelle eller någon annan i redaktionen hittar du alla kontaktuppgifter under Kontakt överst här på sidan.

 

Väster om Ancylusvallen, det vill säga östra landsvägen, finns det gott om våtmarksområden och här har jag lyckats få en bild på en tornseglare, denne myggjagande snabbseglare. (En av mina absolut mest svårfångade bilder, tagen med en analog Pentax-kamera.) Om det när detta skrivs i mitten av september fortfarande finns någon tornseglare kvar på ön är jag inte alls säker på. I vilket fall som helst har de seglat färdigt för den här sommaren i byn Lopperstad.

 

Text och bild: Göran Wågesjö

Klicka på de små bilderna för större bild!

               

Många miljöintresserade i Bjärby

2010-08-16                

Varma dagar och varma nätter!

2010-08-03

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sällan har de inledande dagarna av juli, högsommarmånaden, börjat på ett så somrigt sätt! Strålande sol från en molnfri himmel och någon tiondel över 28 plusgrader.

 

 

 

Och det accelererar dessutom, för att i mitten av månaden vara över 30 grader dagligen i närmre två veckor. Varma dagar och varma nätter, och den senare upplevelsen får säkerligen många av oss att tro at det var flera tropiska nätter - men "Kalle Meteorolog" i S:a Bäck, som är en säker budbärare, har hittills inte registrerat en enda natt med en temperatur över 20 grader.

 

Att torkan är besvärande är däremot inte enbart en upplevelse, utan en mätbar realitet.
För 1200-1300 år sedan tillbads i liknande situationer med stor säkerhet Tor åskguden, i hopp om att få hjälp. Vid den här tiden fanns inte heller några motstridiga önskemål om fortsatt högsommar, för så vitt vi vet var inte Öland under vikingatiden platsen för några sol- och baddyrkande turister.

 

I kalla februari var mina och säkerligen många andras funderingar kring de förväntade temperaturstegringarna, den s.k. växthuseffekten, väsentligt annorlunda än dagens. I de nordligare delarna av Europa har medeltemperaturen sedan början av 1980-talet stigit med närmre en grad. Årets julimånad lär ha varit närmre två grader - två hela grader - utöver den genomsnittliga julitemperaturen för de senaste 60 åren! Visst är det spännande, men också oroande att få ta del av klimatförändringarna?

 

Bygemenskapen och omsorgen om varandra är något utöver det vanliga i Runsten. Och omtanken om alla besökare är inte sämre. Vi erbjuder guidningar i Ölands enda kvarvarande linbastu, dvs. platsen där det skördade linet torkades. Vi har årliga kvarnaftnar, där det utöver sång och musik spelas upp pjäser, författade av lokala förmågor och oftast baserade på historiska händelser från området, allsångsaftnar m.m. Inte är det konstig att turisterna mer än gärna återvänder till den här delen av ön?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mera väder! Den 17 juli efter närmre en månads torka kommer så regnet. De kraftigaste åskfronterna drabbar öns norra delar, som förutom rikligt med regn också får bekymmer efter ett flertal blixtnedslag. I Runsten får vi tills vidare vara nöjda med 26 mm och att nederbörden inte orsakade att de mera högväxta spannmålsodlingarna la sig platt mot marken. Vad som krävs för att de numera allt vanligare och storbladiga majsodlingarna ska "kröka rygg" vet jag inte, men om du har den kunskapen, så låt oss få  del av den.

 

Och efter det att fronten passerat blev det åter närmre 30 grader!       

I slutet av "fruntimmersveckan", det vill säga vecka 29 , är temperaturen nere på knappa 18 grader och uppmätt regnmängd är 92 mm. Men det kommer mer under vecka 30, då vi får 45 mm.

 

I Lopperstad har vi under juli månad således fått 163 mm regn. Regnmängderna som de senaste dagarna varit mera av skurkaraktär skiftar naturligtvis mellan byarna, men på de senaste 14 dagarna har den här byn fått något mer än 30 procent av årsnederbörden. Tala om rotblöta!

Högsta dags- respektive nattemperatur för månaden har varit 32,4 resp. 18,0 grader, med andra ord fattas det ännu ett par grader till definitionen "tropisk natt".

Men vi har den normalt hetaste månaden framför oss, och ifall det ryska högtrycket får för sig att åter dra västerut så kan vi bara hoppas på drägligare temperatur än den som just nu återfinns i Ryssland och i trakterna av Moskva, nästan 40 grader!

 

N:a Möckleby och Gårdby är grannsocknarna söder om Runsten. I den senare av dessa finns åtskilliga kvadratkilometer alvarmark. Stora Alvaret, som också är världens störta alvarmark, är en del av världsarvet Södra Ölands Odlingslandskap och här återfinns relikter i form av både djur och växter ifrån senaste istiden för cirka 12 000 år sedan. Från den torrare värmeperioden under yngre stenåldern hittar du Ölands landskapsblomma, solvändan. Den torr- och värmeälskande växten har på ön utvecklats till en egen art: Helianthemum oelandicum.

 

 

 

 

Alvarets verkliga överlevare är de ljusälskande lavarna. Dessa växer i motsatts till mossorna helst på sydsidan av en sten eller ett träd etc. Lavar lever dessutom i riktigt livslånga relationer. En lav är en växt i vilken en alg, som drar direkt nytta av solljuset, och en svamp bestämt sig för att leva tillsammans. Alvarets masklav är ett exempel på en sådan relation och den kan vara i mer än 1000 år!

 

 

 

 

 

Till norra Bjärby och i Ancyllusvallen har de kolonihäckande backsvalorna återvänt efter några års frånvaro. Arten är vår minsta svala och om bara fem-sex veckor är förmodligen flertalet av de här fåglarna redan på väg tillbaka till sina övervintringsområden i västra Afrika.

 

 

 

 

 

 

 

I motsats till backsvalan är gärdsmygen ingen långflyttare och milda vintrar kan den till och med stanna kvar på Öland. Gärdsmygen är en liten fågel, och av de fåglar som häckar i Sverige är det bara den lågmälda kungsfågeln som är mindre. Gärdsmygen är i motsats till kungsfågeln en kraftfull, ja högljudd storsångare. Här har den valt att häcka i en blomkruka, i konkurrens med en större Fuchsia magellanica!

 

 

Text och bild:

Göran Wågesjö

Klicka  på de små bilderna för större bild!

               

Juni blev en blomstermånad

2010-07-03

 

Efter en riktigt sval, blåsig och regnig avslutning på maj månad, så börjar juni med något avtagande vindar. Månadens andra dag blir också dagen då den nästan veckolånga kompakta molnigheten avbryts, och solen återvänder till "Solens och Vindarnas ö".

En försiktig temperaturstegring är dock inte tillräcklig för att juni inledningsvis ska upplevas som en riktig sommarmånad, men vi får ge oss till tåls. Någon "norrländsk värmebölja", det vill säga ett flertal dagar med mer än 25 grader - och där Haparanda vid ett tillfälle i början av maj hade över 28 grader - har vi också klarat oss ifrån.

Vårens och försommarens rika fägring fortsätter in i juni, och mängden gullvivor här i Lopperstad har allt som oftast fått oss att tro på "en Skaparens kompensation för den långa kalla våren".  Den intensiva lystern och mängden påminner faktiskt emellanåt om ett riktigt men lågvuxet rapsfält!

Den här växtplatsen påminner oss också om att innehållet i många öländska stenmurar, eller som i det här fallet rösen, har sitt ursprung i nordöstra Småland. Odlingsrösets "tysta stenar" berättar dessutom om otaliga arbetstimmar för att få en bättre odlingssituation, och om inlandsisens förmåga att långtransportera bergsmaterial. Materialet i de stenmurar vi har på mellersta Öland och därmed i Runsten består till övervägande delen av öns egen kalkstensmorän, men materialet är också uppblandat med otaliga "smålänningar".

 

I december månads krönika undrade jag om någon av er läsare visste någonting om hur ett större stenblock, säkerligen 1,5 x 2 meter, kunnat försvinna från strandremsan vid Bjärbybadet. Det här stenblocket säger sig alla äldre runstensbor minnas ifrån 1950-talet.

Dessutom: hur det kommer sig att merparten av stenarna i de nordöländska stenmurarna består av granit och gnejs, d.v.s. "småländska gråstenar", medan murar - och rösen med för den delen - hyser allt mera kalksten ju längre söderut vi kommer?   Nu har du som funderade en rejäl chans att "tycka till" i frågan och komplettera eller kommentera detta på vår nya hemsida, som här nedan ger dig de möjligheterna!

Innan skiftesreformerna mellan 1757 och 1827 fanns egentligen inga egendomsskiljande murar på Öland. De forn- och medeltida murar som i dag återfinns i naturen är klassade som fornlämningar och benämns som stensträngar, alla så när som på Karl X Gustafs kalkstensmur som fortfarande inte kallas annat än mur. Flera av öns murar är också klassade som särskilt skyddsvärda utifrån kulturella eller biologiska förutsättningar.

 

Sandjägaren föredrar sandiga platser och håller dessutom gärna till invid
uppvärmda murar, särskilt om dessa ligger på en gammal strandvall. Insekten är
också en riktig storviltjägare som älskar myror!

 

 

 Här är ännu en murälskare: från ett lämpligt krypin vågar sig en av stenskvättans ungar för första gången titta ut, observera en kameraman, samla intryck och fundera över vad som kan finnas bortom Lopperstads gravfält.

 

 

 

Öster om Ancylusvallen, den gamla strandvallen som sträcker sig utefter öns östra sida  ytterligare två socknar norr ut innan den tar av åt väster, växer på ett ställe den sällsynta orkidén guckosko. Orkidén saknar nektar, och för att få hjälp med pollinationen "låser den in" det nektarletande sandbiet i den uppsvällda gula blomman. Pollinatören får genom svårigheterna att hitta utgången på så sätt flera tillfällen att beröra blommans pistill med det medhavda frömjölet innan den tar sig ut. Visst är naturen fiffig?

Juni månads hittills högsta temperatur, 23,7 grader, läser jag av under midsommarhelgen på den stora termometern utanför " Handlar´n", affären i Spjutterum. Men i dag på månadens sista dag rapporteras 26,7 grader på Ölands norra udde, det är sommar på Öland!

Flera dagars sol och värme lockar allt fler turister till ön och det är positivt, men torkan  hämmar tillväxten av framför allt de grödor som nyligen gått i ax och det är mindre bra. Med andra ord är tiden nu inne för de lantbrukare som har resurserna, att konstbevattna grödorna.

 

Året ljusaste dygn inträffar mellan den 21 och 22 juni och däromkring firar vi numera midsommar. Sommar- och vintersolstånden var en gång i tiden årets mest betydande högtider. Dessa gav oss också anledning till att dyrka och tolka framtida beteenden hos flera av de gudomliga väsen, som vi en gång var så beroende av. På midsommaraftonen skulle det också plockas sju sorters blommor, att läggas under huvudkudden för att i drömmen få möta vår tillkommande etc. Den blomstersmyckade majstången lär, förutom glädjen av att få uppleva sommarens skönhet, också kunna tolkas som en fallossymbol.

 

I Runsten är midsommarfirandet en barn- och familjefest med ringdans kring en rikligt utsmyckad midsommarstång. I princip har också alla barn och många vuxna från de elva byarna varit med om att plocka och binda ihop blomstren tidigare på dagen, och ruljansen går runt med försäljning av varm korv, lättöl, läsk, kaffe och lotter inte att förglömma.

Och när småttingarna hoppat "små grodorna" och "vandrat runt ett enrisesnår" tillräckligt antal gånger så vill de gärna åka hem, vilket också flertalet vuxna, föräldrar, mor- och farföräldrar då sett fram emot sedan länge.

 

Text och bild:

Göran Wågesjö

               

Maj med äppelblom och blåhake

2010-06-02

 

Det är i början av maj som den späda grönskan, det stilla regnet och det intensiva solljuset får de flesta av oss att må riktigt bra. Sommaren är verkligen i antågande!

 

Årets kalla östersjövatten har med stor säkerhet lagt en viss sordin på en "gröngrön" intensiv försommar. Å andra sidan så har vi möjligheten kvar till att få en sådan period, om det nu är någonting att ha? Visst är det så att en mera långsam förändring är att föredra, framför den explosiva hetta norrlänningarna fick, redan i första delen av maj?

Varma ostliga ryssvindar över en mindre del av Bottniska viken satte fart på snösmältningen, och gav dagstemperaturer på mer än 25 grader C, översvämningar och en kortvarig nygrönska!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Staren har nu fått ut sina första ungar och långflyttarna från den afrikanska kontinenten är här.

Göktytan och alla skönsjungande sångare, svalorna och tornseglaren, allihop är tillbaka!

 

Ibland undrar jag om blåhaken verkligen vet vad den går miste om genom att bara passera Runsten på sin väg upp till det ödsliga och kalla Lappland? Ja, det vill säga det oftast kalla, ödsliga och myggrika Norrland. Mygg ? OK, det har vi ont om i Runsten så fågeln vet alldeles säkert vad den gör, för att kunna föda upp ytterligare en generation "småhakar".

 

Ibland kallas arten också "Nordens näktergal", då den har en stark och klar sång . De allra flesta som passerar Öland har de västligaste delarna av Indien som övervintringsområde, men arten håller också till på den ostligare delen av den afrikanska kontinenten. Benämningen blåhake härleds från hanens kraftigt blåfärgade haklapp, Möjligheten att få se en blåhake i Runsten är med andra ord inte särskilt stor nu på våren, eftersom fågeln har haft goda tillfällen till att äta upp sig ordentligt nere vid fågelstationen i Ottenby. Men i går, dagen innan jag bestämt mig för att skicka in maj månads "miljöglimt", berättar grannfrun att en intensivt blåtonad hanne synts i hennes trädgård, här i Lopperstad!

 

Den marknära växtligheten tillgodogör sig så här i början av växtsäsongen solvärmen på ett bättre sätt än buskar och träd, som är mer utsatta för de kalla vårvindarna, men också träden blommar eller har blommat färdigt. När det gäller kapplöpningen mellan eftersläntrarna ask och ek så vet jag inte vem som når målet först i år, det vill säga får bladen att spricka ut för att kunna fånga solenergin, och via fotosyntesen omvandla energin till tillväxtfrämjande näring.

 

Du har väl också hört uttrycket som siar om sommarvädret? "När ask går före ek då blir det stek, men går ek före ask så bli det slask".

Om uttrycket går att hitta i den gamla kunskapsbanken "Bondepraktikan" vet jag inte, men det kanske du gör?

Bild och text:
Göran Wågesjö

               

Aprilesnö ger fåragö

2010-08-09

Den första april skulle bli inledningen på en avsevärt bättre period vad vädret beträffade, och det blev precis så som metrologerna hade förutskickat.  Påskaftonen den 3 april, dagen för "Den Stora Äggröran" som än en gång blev en stor succé, var vädret svalt men en strålande sol från en klarblå himmel dämpade kylan.

 

Våren är här! Det grävs och planteras, rensas, krattas och räfsas i varje liten trädgårdslott.

På fälten syns allehanda maskiner. I den svarta myllan sås det och de höstsådda grödorna som länge låg gömda under den myckna snön lyser intensivt gröna.

I den gamla svenska Bondepraktikan återfinns en hel del tips om hur bra året kan bli om man bara tolkar naturens tecken rätt: "Om det regnar litet på Påskedagen, då bliver lite foder till".

I Runsten var den dagen torr och solig, men i omgivningarna, i odlingsmarkerna var det riktigt blött. Stora mängder smältvatten hade med andra ord inte nått Östersjön ännu. Vidare sägs att "aprilesnö ger fåragö", så i Runsten är vi övertygade om att vi får en bra start på växtsäsongen, för här om natten fick vi också lite snöblandat regn.

Vilken färg hade vårens första fjäril för din del? Är fjärilen ljus - och då handlar det oftast om en citronfjäril - så blir också resten av året "ljust och glatt" sägs det. Någon bekräftelse på att det verkligen är så har jag aldrig fått. Inte ens i Bondepraktikan kan jag hitta någon text om att det kan vara så.

Eftersom jag har en bild på ett par tussilago, arten är föresten namngiven som "tussilago farfara" av Linné, så skickar jag med några kommentarer om växten. Den kallas också för hästhov, men liknar inte på något sätt en hästs hov. Namnet lär i stället komma från att örten använts för att "häva svårartad hosta", detta i en tid då mediciner uteslutande var liktydigt med naturläkemedel. Dock fanns en tilltro till att örter, ja även insekter, bara genom att likna något mäskligt organ också kunde lindra och bota sjukdomar i den aktuella kroppsdelen - den så kallade signaturläran.

 

Men att hästhovens njurlika blad i linje med signaturlärans principer skulle använts till någon dekokt för att bota njursjukdomar känner inte jag till. Vet du något om detta så hör gärna av dig!

I mitten av april månad både såg och hörde jag vårens första svart-vita flugsnappare! Jag tillhör inte gruppen "aktiva fågelskådare", så jag har egentligen inga referenser, men för mig var upplevelsen försiktigt uttryckt tidig ... väldigt tidig!

På Island och i närheten av Ejafjallajökull lär det inte vara så mycket fågelsång just nu. En aktiv och som i det här fallet allt eftersom vattenfylld vulkan lär höras mera som ett mycket långt och med explosiva varor tungt lastat tågsätt, snarare än som ett rejält åskväder, eftersom marken skakar. Anledningen till att det är aska och inte lava som genom explosioner kastas ut långsamt rinner nedför berget, är just tillgången på vatten.

Avståndet Öland - Island är närmre 200 mil, ett avstånd som för oss är betryggande. På Island, "glaciärernas och vulkanernas ö", finns närmre 300 vulkaner, varav 10 procent är aktiva. Följderna av utbrottet är svåra att förutse, men att utsläppen påverkar naturen och därmed oss på längre sikt, är ställt utom allt tvivel. Vi är mer sårbara än vad vi inser och tror. Ejafjallajökull ligger på södra Island alldeles norr om Vestmannaöarna. I det här området skapades under åren 1964 - 67  en ny ö, Surtsey. Dess jungfruliga mark blev också snabbt ett område för vetenskaplig forskning, och år 1990 var antalet arter av fanerogamer, d.v.s. växter som i huvudsak sprider sig genom pollination, 35 stycken.

Tingvalla, platsen för lag och rätt för mer än 12 000 år sedan, är också en stor 400 meter bred tektonik sprickzon, som utvidgar sig med ungefär en halv centimeter per år. I sinom tid kommer Island att i den här zonen delas mellan den nordamerikanska och den eurasiska kontinentalplattan.

Men det kommer att dröja, separationen är bara ynka fem millimeter per år!

Om Island också är ett framtida Atlantis är naturligtvis svårt att sia om, men att nu levande generationer kommer att få uppleva många fler vulkanutbrott är ställt utom allt tvivel. Intensiteten och antalet utbrott varierar under årmiljonerna beroende på kontinentalplattornas rörelser och inbördes lägen, och att alla framtida lägesförändringar kommer att påverka förutsättning för allt liv på jorden är lika säkert som att solen kommer att gå upp över östra Öland i morgon också, och över Runsten den mest framträdande platsen på öns framsida!

På Island är det för närvarande eld i berget. I Runsten nöjer vi oss med att på Valborgsmässoafton själva tända en eld i Tornlunden. Bränna det ihopsamlade riset och hälsa våren, men också sommaren, varmt välkomna åter till vår vackra bygd.

 

Text och bild:

Göran Wågesjö

               

mars 2010 Det doftar vår!

2010-08-09

 

Visst känns det i hela kroppen att ljuset återvänt och att våren är här? Trädens sav stiger och blommor slår ut för att sprida glädje och väldoft, samt vind - eller insektspollineras.

Blåsippan är utan tvekan den blomma som vi först och främst betraktar som vårens budbärare och blåsippan tar gärna hjälp av svartmyran för att föröka sig. Vanligast är att den är intensivt blå, men i Runsten finns det också mängder av både röda och vita bestånd. Samarbeten för att säkra arters fortlevnad är redan i gång.

En titt i hönsgården visar på samma beteende. Det får allt vara en riktigt utsvulten tupp om valet mellan att säkra artens fortbestånd skulle bli en andrahandsfråga inför frestelsen av även den största fodergiva.

Just nu har de "flytt- stannfåglar", som i höstas bestämde sig för att övervintra, ett försprång i sin etablering vid en jämförelse med de nu inflyttande vårfåglarna. Alla eller nästintill alla av de i höstas utflyttade så kallade väderflyttarna, arter som inte flyttar så långt, är redan tillbaka eftersom termometern vid några tillfällen visat uppemot 8-10 grader plus.

När väderflyttarna nu drar norr ut så sker detta i de flesta fall i dagsljus. Ormvråken som är en vanlig rovfågel på ön, är en sådan medan rödhaken helst flyttar nattetid. Snart börjar revirstriderna och därmed också fågelsången, ja vilken fantastisk årstid vi har framför oss!

Fåglar som grå flugsnappare och tornseglare flyttar tidigt på hösten och riktigt långt. Under vinterhalvåret återfinns dessa i mellersta respektive södra Afrika. Att vara en långflyttare innebär också att man är en så kallad datumflyttare, och i princip återkommer till sommarvistet med bara någon dags skillnad år efter år. De flesta av de här långväga insektälskande gästerna flyttar på natten, och än dröjer det några veckor innan vi får " främmande från Afrika".

Vår uppskattning av insekter som tidiga vårtecken har naturligtvis en helt annan utgångspunkt än de här fåglarnas. Vi uppskattar skönheten i en yrvaken citronfjärils gracila rörelser, medan tornseglaren förts och främst är positiv till nyttan av det energi- och proteintillskott som en mygga kan bidra med.

Om våren doftar regnet, jorden och näringstillskottet. Det luktar gödsel och det luktar växtkraft över jordbrukslandskapet Öland. Vi som vet att det är så här det ska vara på våren hänger därför ogärna ut tvätten, även om det är aldrig så blåsigt och soligt.

Att storstadsbesökare många gånger inte har full förståelse för hur det är på landet är kanske inte så märkligt.  Efter det att storstadsflickan Rebecca, 8 år, sett på vid mjölkning och tyckt det var äckligt, deklarerade hon frankt: "Jag tycker bara om sådan mjölk som finns i affären!"

 

Text och bild:

Göran Wågesjö

               

Blir vår framtid varm eller kall?

--

Tror du fortfarande på profetior om en växthuseffekt?  Tror du på en framtid med så kraftig isavsmältning att delar av Öland inom ett par hundra år kan ha blivit till grynnor? Kanske har du också någon gång i vinter funderat på sanningen om ett avsevärt varmare klimat?

Natten till den 22 februari 2010 var vinterns kallaste i Lopperstad, minus 22,3 grader trots molntäcket.

Klimatförändringar har alltid varit aktuella. Under planetens existens om 4,6 miljarder år har åtskilliga världsomfattande köld- och värmeperioder kommit och gått.

Den senaste istiden berörde i huvudsak norra halvklotet och det är bara 12 000 år sedan det tre-fyra kilometer tjocka istäcket lämnade norra Öland. 'Bara' 12 000 år ? Ja, i ett geologiskt perspektiv är några tusen år en väldigt kort period.

Under de senaste 2 - 2,5 miljoner åren har den period vi kallar Kvartär haft åtminstone fyra säkra  nedisningsperioder i den här delen av världen. Förutom mänsklig påverkan finns det också andra faktorer som vi inte kan påverka, i varje fall inte i dag: förändringar i jordaxelns lutning, att jordens bana kring solen inte är helt cirkulär och att solens egen periodicitet av utstrålningen och läge inom galaxen Vintergatan varierar.

För 480 miljoner år sedan i mitten av epoken Ordovicium befann sig norra Afrika vid Sydpolen och var totalt nedisat. Den kontinentalplatta som vi tillhör, Baltiska plattan, låg då ungefär 50 grader syd ekvatorn och var på väg norrut. I mitten av epoken Trias 240 miljoner år senare, då världen började domineras av dinosaurier, låg den stora landmassan Gondwana nere vid Sydpolen utan att vara nedisad.  De klimatiska förutsättningarna är föränderliga!  Men mätbara fakta visar också att vi genom vårt sätt att leva har höjt jordens medeltemperatur med mer än en grad bara de senaste 50 åren.

Efter en grön inledning har vi nu under ett par månader fått uppleva en inte särskilt kall men mycket snörik vinter. Vilken härlig vit vintermånad, och vilka fantastiska möjligheter att än en gång få med årstiden i en bildkavalkad

 

 Av våra flygande vänner har den domherre, som syntes i Lopperstad några dagar i december, nu återvänt. Antalet rådjur, som har fått det allt besvärligare i den djupa snön, har ökat och i dag kan man tala om en större matglad rådjurskoloni i Lopperstad. Efter att ha suttit stilla och tryckt i bilen i närmre tre timmar, så observerade jag 18 djur framme vid "foderlimpan" bara tjugo- tjugofem meter ifrån mig. Att Örjan Nilsson i Norrgården vid ett tillfälle sett inte mindre än 24 stycken gjorde inte min upplevelse sämre.

En enda bock fanns i gruppen - och visst ser han övertygande kavat ut högst uppe på limpan!  Men när hornen väl fejats så väntar revirstrider och då är säkerligen tiden som "bock i paradiset" passé.

 

Nu ser jag dock fram emot att för mars månad få skriva om innehållet i en riktigt vårmånad. Metrologerna har inte gett några som helst löften och "Norrlandgubben", han som spår väder genom att tolka utseendet på fiskfjällen, har inte heller varit ute i media.

Men i Runsten hoppas vi på en rejäl snösmältning, för på påskafton den 3 april är det dags för årets påskfestival, Den Stora Äggröran!

Text och bild:

Göran Wågesjö

               

Januari 2010 en minus-månad

--

Strax efter Lucia 2009 drog vintervädret in över Öland. Detta bara någon dag efter publiceringen av min december-krönika Grön december i år igen? Av detta har jag tagit lärdom och sammanfattar nu månaden januari först efter att den passerat!

   

Inte en enda dag med plusgrader under hela månaden, faktiskt. Det måste vara flera år sedan en januarimånad såg ut så här!

 

 

Jag förmodar att du likt flertalet runstensbor matar fåglarna? Räkna gärna också  antalet arter vid ditt fågelbord. Gör du upptäckter som du tror att Ornitologiska föreningen kan ha glädje av så ring 0702- 089858 och prata med Anders Waldenström

 

Vid vår foderplats i Lopperstad har vi konstaterat att rödhaken är kvar och att nötväckan både äter och hamstrar, för den är där väldigt ofta. Förutom pil-, grön- och bergfinkar så får vi allt som oftast också besök av en stenknäck. Men var är sidensvansarna? Kanske var de mera förutseende än många andra och drog än längre söder ut?

 

Halvvägs neråt sjön har rådjuren trampat upp en ordentlig stig, och från köksfönstret ser vi djuren ibland fler gånger om dagen. Flera arter av de öländska däggdjuren sover nu sin vintersömn, medan andra lever och mår alldeles förträffligt under det värmande snötäcket. Tyvärr är det nog också så att "kryp" som vi inte har en bra relation till - som fästingar, spansk skogssnigel med flera - också drar nytta av snötäcket.

 

 

Uppskatta och njut av vintern! Visst är vi lyckligt lottade som har fyra årstider och dessutom bor så långt ifrån kontinentens ytterområden att sannolikheten för att det ska hända, som nu hänt på Haiti, är ytterst liten.

 

Ibland kan en ordenlig ölandsfåk ge både ström- och sömnlöshet, oframkomliga vägar och upplevas som att "helvetet brutit ut".  Men endast ett och annat litet jordskalv kan beröra oss ibland, en påminnelse om att för bara 13 - 15 000 år sedan var Öland nedtyngt av ett 3 - 4 000 meter tjockt istäcke.

 

Text och bild:

Göran Wågesjö

               

Grön december i år igen?

--

December, julmånaden, är fortfarande mörk - väldigt mörk. Men där finns ljusare stunder som advent, Lucia och så julhelgen, och när den är över har vi faktiskt redan fått några sekunder tillbaka av dagsljuset.

Vinterdäcken är pålagda som lagen föreskriver, men någon egentlig nytta har väl varken jag eller någon annan haft av hjulbytet.  Om vi över huvud taget kommer att få någon snö som vitpudrar landskapet i december är inte lätt att veta, tyvärr tyder ingen metrologisk långtidsprognos på det. Visst ser det mörkt ut?

Våra cirka 120 miljoner så kallade stavar, ögats sinnesceller, förslår inte långt när det gäller mörkerseendet. Flera däggdjursarter är betydligt bättre utrustade. För mer än 100 miljoner år sedan var de då levande arterna företrädesvis nattaktiva och det är först efter dinosauriernas sorti för cirka 65 miljoner år sedan som de började våga visa sig på dagtid.

Homo sapiens, dagens människoart, kompenserar oftast sina "tillkortakommande" genom kluriga uppfinningar. Visst är fortfarande glödlampan, bilens halogenlampor och de nu allt vanligare lysdioderna exempel på detta?

Ullbaggen? Ni som inte vet vad som menas med att vinna en Ullbagge, vet kanske vad det innebär att ett bestämt år bli tilldelad filmvärldens statyett Guldbaggen?  Ullbaggen är dess motsvarighet när det gäller landsbygdsutveckling, baserat på ideellt arbete. Med visst stöd av Leader-pengar, erövrades denna av Runsten för år 2009!

 

Häromdagen såg jag nötväckan igen, på väg ner utefter stammen på den hamlade lönnen.

 

En stor del av sommaren ställde jag upp som fodervärd. Nötväckors beteende tyder på en god framförhållning och de är mycket ivriga samlare. Fågeln lär också ha ett bättre "komihåg" när det gäller att vid behov hitta fodergömman än till exempel nötskrikan, som är en annan stannfågel. Även rödhaken verkar ha bestämt sig för att stanna kvar.

Den flitiga nötväckan på väg nedför stammen

 

Jag har fått en och annan synpunkt på novembertexten om strandvallarna, så nu spinner jag vidare på det temat. Fundera på följande förändringar:

 

För ett fyrtio- eller ett femtiotals år sedan låg nere vid Bjärby-badet en större sten, säkerligen tre meter i omkrets och ungefär en och en halv meter hög - och i dag finns där ingen sten?

 

På vilket sätt hade stenen hamnat just där?  Och vart tog den vägen?

 

 

 

Varför består norra Ölands stenmurar mest av hårda graniter medan murarna på den södra delen av ön i huvudsak är jalade med kalksten?

 

 

Göran Wågesjö

               

Regniga november som gjord för att kura skymning

--

 

November, är det fortfarande en riktig vintermånad? Jämför man med vad månaden innebar för bara ett femtiotal år sedan så är den inte det numera, därtill har den nu så omtalade växthuseffekten verkat allt för länge. Men mörkret har naturligtvis inte påverkats, även om det kan upplevas som så, då vi vrider tiden en timme bakåt för ett tidigare morgonljus. Dessutom saknas numera ljuset från snön. I stället har november blivit en mörk, mild och regnrik månad.

Men Kung Bore, som vinterns härskare kallas, har faktiskt varit på ett kort - ja, ett riktigt kort - besök i Runsten, då regnskurarna vid några tillfälle fick sällskap av snöflingor. Bore lär förresten vara en försvenskning av isländskans Bur och i Grekland benämns den kalla nordanvinden för Boreas. Kanske ingen nödvändig kunskap, men man vet aldrig?

I november har också en klar majoritet av de flyttande fåglarna gjort resan söder ut. Bland arter som väljer mellan att stanna eller flytta så har jordugglan alltmer börjat uppskatta öns gnagaretillgång, vilket bland annat medverkat till att den här fortfarande är kvar.

Allt vingburet varken flyttar eller flyger. Runstens kvarnar, som utan tvekan är Ölands mest välbevarade, står stadigt i upphöjd position utefter Ancylusvallen. Strandvallen, som skapades för åtta till tio tusen år sedan, går rakt igenom hela Runstens gamla socken. Denna som i dag är östra sidans mest trafikerade väg, byggdes upp av vindar, som i sin tur skapade de vågor som verkade för att sjöns bottenmaterial hamnade uppe på land utefter den dåvarande kustremsan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  

 

 

 

 

För att en strandvall ska bli till så krävs att vattennivån bör vara någorlunda intakt några hundratals eller ännu hellre några tusen år. Ancylussjön avlöstes av ett saltare Littorinahav, utan att vattennivån förändrades nämnvärt. Landhöjningen ökade däremot takt vid denna tid, så i dag återfinns Ancylusvallen längre upp från sjön. Byn Lopperstad ligger 16,8 meter över havet. Avståndet mellan strandvallarna är i Runsten mellan 700 och 1000 meter och tidsmässigt skiljer sig skapelserna något mer än två tusen år.  I dag lär landhöjningen vara bara någon millimeter eller kanske har effekten av den tyngande inlandsisen nu helt upphört, jag vet faktiskt inte. Innehållet i de båda strandvallarna skiljer sig inte nämnvärt åt. I botten finns klapperstenar, sedan grus, sand och mopartiklar. När det gäller återfynd av en gång levande väsen så är det naturligtvis skillnader på innehållet i de båda strandvallarna.

I Ancylusvallen kan du kanske hitta musslan som givet namn åt sjön. I Littorina - eller som det ibland kallas Stenåldershavet  -  levde littorinasnäckan. För att hitta denna behöver du faktiskt inte ha lika stor tur, den finns nämligen kvar! Anpassningen till bräckvattenhavet Östersjön har säkerligen varit påfrestande, för i dag är den betydligt mindre till formatet. Mussla eller snäcka?  Blåmusslan är en av fyra arter som lever i Östersjön och i Västerhavet, där den är dubbelt så stor. Musslor har två skalhalvor medan snäckor bara har ett skyddande skal, att krypa in och ut ur.

 

 

Halloween, som lär ha rötterna i Mexico, har passerat liksom den mera dämpade nordiska högtiden Alla Helgons Dag, då vi uppmärksammar och minns våra nära och kära. Genom att tända ett eller flera ljus, som växer till hundra- eller tusentals eldslågor på våra kyrkogårdar, manar beteendet till eftertanke, funderingar och stillhet.

Att bli ett med både mörker och ljus, eftertanke och stillhet och kan vara att "kura skymning". Att kunna betrakta Vintergatans stjärnljus ifrån en mörklagd omgivning är inte alla förunnat. Miljontals storstadsbor världen över har faktiskt aldrig haft möjligheten att tänka tanken om att "kura skymning" kan vara någonting värdefull.

 

Men i Runsten finns möjligheten att i vintermörkret då och då "kura skymning"!

 

Göran Wågesjö

               

Oktoberfunderingar

--

 Höstsådden är avklarad, frön har grott och omvandlats till en spirande grönska, som varslar om tillväxt så snart ljuset och värmen återvänder.

Säsongens första frostnatt i Lopperstad blev natten när september övergick till att bli oktober och därmed kortades också svampsäsongen av. En av senhöstens arter är den aromatiska och väldoftande hönsbensvampen, som företrädesvis återfinns i mossiga barrskogar, något vi dock inte har särskilt stora arealer av i Runsten. Hönsbensvampen - mer känd som trattkantarell! - har i likhet med den vanlig kantarellen fått  3 stjärnor i svampböckerna. Det har dock inte röd flugsvamp...

 

 

Om vi inte har barrskog så har vi desto mer av mittlandskog. Där har Naturvårdsverket nu beslutat att för några hundra tusen kronor gynna tillväxten av den starkt hotade djävulssoppen. Det är faktiskt den enda oätliga soppen vi har i landet. Vill du hjälpa till i det föryngringsarbetet ska du verka för att solens strålar når marken i ett antal mindre ljuskäglor och ha storklövade gräsätare i skogen.

Äppel, päppel...

Läste vidare i DN, som hämtat uppgifter från forskningscentrat "i Pack" på KTH, att i Europa låter vi bli att årligen ta till vara frukt för c:a 1 000 000 000 kronor ( 9 nollor = en miljard!). Vilken tur att det inte var i euro! I år fullkomligt dignar bland annat äppelträden av frukt - och visst är det väl så att vi i Runsten tar till vara på mycket av detta överflöd? Att behöva köpa blankpolerade äpplen från södra halvklotet längre fram i vinter är ju ett klart sämre och mindre miljövänligt alternativ!

Härom kvällen så smög sig jaktinstinkten på. Visst fanns väl grävlinggrytet i N:a Runsten kvar? Ljuset från en fullmåne är optimala förutsättningar för att kunna se något djur vid den här årstiden, vars födosök är sniglar och insekter, på hösten gärna kompletterat med spannmål och frukt. Kameran var jaktvapnet, men något skottillfälle fick jag inte den här kvällen - men jag skymtade faktiskt en grävling i ficklampsskenet.

Ljus hindrar inte djuret från att nattarbeta, vilket åtskilliga kadaver utefter våra vägar är ett sorgligt bevis för. Men de är ytterst lyhörda, det minsta ljud som inte är bekant - och bara svarta natten är kvar!

Färgprakt och fågelsträck

Vi har haft riktigt regn- och ruskväder med vindar upp mot 20 meter i sekunden. Trots detta sitter förvånansvärt mycket blad kvar i ett höstsprakande, nästan självlysande lövverk. Det här gäller dock inte alla träd och definitivt inte för Lönnen- vårdträdet på Siv Olséns gårdsplan i Lopperstad, eftersom trädet hamlades veckan före första frostnatten.

 

 

 "European bird watch", helgen då mängder av fågelintresserade människor i Europa försöker få någon uppfattning om antalet arter och individer, var det dåligt väder på Öland. Då är fåglar inte nämnvärt intresserade att visa upp sina flygkonster. De mindre och långflyttande småfåglarna har nu lämnat ön, medan t ex starar och ringduvor som inte flyttar så långt är kvar ett tag till.

Öns häckande "storfåglar" har naturligtvis förberett och förbereder sig för en eventuell flytt söderut. Arter som tranor, men företrädesvis gäss, har numera i allt större utsträckning chansat på att stanna kvar. Går det bra slipper de två riskabla och tröttande flyttningar. Dessutom är de först på plats till våren för att välja bland de bästa häckningsplatserna.

Men det är vackert att se dem flytta! Den tydliga V-formen underlättar flygningen för den bakomvarande fågeln - jodå det sker platsskiften inom gruppen - och de har lättare att se sig omkring då ingen framförvarande individ skymmer sikten. Därmed kan de också bättre lägga på minnet hur landskapet såg ut för att kunna hitta tillbaka till samma område när hormonerna, vårkänslorna, börja krypa i kroppen. Men stor hackspett är ingen flyttfågel!

 

 

 

 

Text och foto: Göran Wågesjö

               

Miljöglimten - september

--

Nu är vi inne i september - den i de allra flesta fall färgsprakande skördemånaden som i år är ovanligt grön och mest saknar de intensivt gulröda färginslagen.  Men en riktig öländsk folkfest är den - skördemånaden!

 

Avkastningen från vall- och rapsfält är sedan länge inhöstat. Därefter en spannmålsskörd som lär ha varit något utöver det vanliga, visst går det bra för oss i Runsten! Om sedan den mer än manshöga majsen, den populära fodermajsen ger vad den lovar, så finns det inte mycket att gnälla över.

 

En lagom blandning av sol och väta för att passa all växtlighet är svår att få, men i år har till och med krusbärsbuskarna gett så mycket att det gått att spara lite i vinterförrådet. Och plommonen!

 

När det gäller flygfän som getingar, flugor och myggor har vi faktiskt saknat deras surrande och sjungande ljud denna sommar... i varje fall i Lopperstad. Men nu sedan sommarens fallfrukter börjat multna har framför allt getingarna börjat hälsa på i byn.

 
Den 22 september inträffar höstdagjämningen. De nu ljusa delarna av dygnet blir allt mörkare och den cykliska skapelseprocessen allt långsammare.  Men den finns där! Har du observerat mängderna av fjärilslarver? En del riktigt skräckinjagande och färggranna - dessa berättar för oss om att ett nytt fjärilsliv är möjligt att upptäckas till våren.

 
Till de tidigaste vårflygarna hör nässel- och citronfjärilarna, men deras larver kommer inte att förpuppa sig för att komma ut som färdiga fjärilar till våren. Dessa fjärilar övervintrar som just fjärilar för att tidigt kunna lägga sina ägg, så de vi ser tidigt på våren är "övervintrarna" och de på högsommaren är den nya generationen.

 
I dag söndag morgon spatserar det ett tiotal sädesärlor på den gräsbevuxna tomten, intensivt jagande efter föda, för snart bär det iväg söder ut. Och i går satt det säkerligen ett trettiotal ladusvalor i den lövfattiga asken, varifrån de startade jakten på de få flygfän vi har här.

 

 

Men de har ändå några mil ner till Lång Jan, och när de väl är där gäller det att ha ätit upp sig till en "lagomvikt" för att klara överfarten till norra Tyskland. För lite mat innebär ju att individen inte orkar fram, och för mycket att möjligheten att bli tagen av en rovfågel ökar högst påtagligt.

 

Ha en bra skördefestmånad!

 

Text och foto: Göran Wågesjö