Solig avslutning i Tornlunden

--

 Anders Palm på sin spelmansfiol, sliten och välljudande

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Köksgruppen denna dag Carina,Eivor, Gun-Britt, Margareta ,Inga-Britt och Karl-Evert som haft en jobbig sommar med många kaffe och våffelserveringar. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Inga-britt Björn delar ut priset till boulevinnarna Leif och Kjell Rydberg. 
 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Mattias Eklund,Anders Palm och Daniel Wood musiserar i grönskan. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

               

Julgran till kyrkan

--                

Hänt i Runsten med omgivning

--

 

 

Årets ölänning Ragnhild Boström berättar om nuvarande renovering av Långlöts kyrka .För 40 år sedan deltog hon i den stora renoveringen och utgrävningen och fann en kyrka från 1100 talet som låg två meter under nuvarande Det gamla altaret står kvar djupt ner vilket vi kunde se mellan golvbjälkarna.Kyrkan skall åter öppnas till advent. Då är det nya golvet på plats och den dåliga lukten borta.

 

På väg västerut på småvägar låg kamelerna och mådde gott.

Ta inte på dig något gult när rapsbaggarna är i farten! Mössan fick hängas på en stolpe.

Mattieu berättar om planerna för den interaktiva leden för deltagare vid invigningen av Fågelleden.

Från invigningen av Fågelleden hos Kultivator i Dyestad. Grunden till en borg av hassel är anlagd och barn och vuxna skall bygga vidare på den.

Kalle Björn och Kalle Jacobsson läser en tänkvärd dikt av Kenth Andersson vid poesikväll i Tornlunden 

 

Poesikvällen inleddes med Porträtterna av A-M Lenngren med benäget bistånd av medlemmar i Hembygdsföreningen.

En berså för två hos familjen Björn.

 En prunkande hortensia i samma trädgård 

 

 

 

               

Allsång i Lopperstad sprider ljus över byn!

--

Så har allsången kommit även till Lopperstad! Det var byalaget som tog initiativ till en allsångskväll på Örjan Nilssons vackra kringbyggda gård, en mysig miljö för sång och musik.

Sixten Lakes Jättesextett, den 10 man starka mässingsorkestern från Uppsala med Lopperstads Lasse Edler på trummor, utgjorde stommen. Till det kom en lång rad gästartister med Reine Medelius som det största dragplåstret.

- Det känns som att komma hem! sade en glad Reine och sjöng O store Gud till mäktigt komp av orkestern.

Trots att årets sista julikväll kunde varit varmare var det gott om folk som glatt sjöng med. Gästartisterna - från 10 till 75 år! - bjöd verkligen på sig själva och hjälpte till att hålla värmen uppe.

Alla artister uppträdde gratis och intäkterna från kvällen kommer att gå till en pietetsfull ljussättning av kvarnen på Lopperstad gravfält. Något som både bybor och andra förbipasserande kan ha glädje av, inte minst under den mörka årstiden.

Bildkavalkaden här nedan kan förhoppningsvis förmedla lite av den goda stämning som rådde på Lopperstads Norrgård denna allsångskväll!.

Text: Christina Edler

Foto: Eva Ekström

 

 

Örjan Nilsson var kvällens värd.

 

Man kan även läsa dikt på en allsångskväll. Lopperstads diktare Göran Wågesjö framförde bl a sitt eget alster Funderingar vid Silverbäcken.

 

Kvällens fräschaste inslag stod sommarupplagan av Chicken Maniacs för. Här Jessica Svenneheim, Ellen Andersson, Hanna och Lina Svensson samt Alfred Fransson. Frida Göranssons (ej i bild) bidrog med proffsiga pianosolon.

 

 

Runstens egen Grand Old Lady Gun-Britt Nyborg gjorde en bejublad egen version av Vill ni se en stjärna. Släng dig i väggen, Zarah Leander!

 

 

På allmän begäran sjöng Reine Medelius O store Gud.

 

 

 

 

Trevlig musik och fullt med publik i alla åldrar!

               

Mot ljusare tider

--                

KRANS, NUBBE, JORDGUBBAR OCH DANS

--

Många var människorna som samlades vid klockan 18 igår i Lopperstad. I alla åldrar vallfärdades de med en sak i sikte: dans kring midsommarstång alternativt titta på dans kring midsommarstång. Och visst blev det dans, sång och musik!

 

 

 

Alla har sina egna traditioner när det gäller midsommarfirande i Sverige men nubbe, sill och jordgubbar tycks vara gemensamma nämnare landet runt och således även på vår vackra ö. I Runsten inleds firandet efter lunchtid med att barn och föräldrar åker runt i lövade vagnar dragna av traktorer med målet att hitta så många vackra blommor det bara går. Blommor som sedan används till att klä midsommarstången i Lopperstad.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Let's Dance i Runsten

På kvällen möttes besökare upp på landborgen och firandet inleddes med att efterfrågade "starka män" hjälptes åt att få midsommarstången på plats och sedan var det dags att bilda ringar så att dansen kunde börja. En liten, en lite större och en riktigt stor längst ut. Glädjande att se att en del av de "starka männen" även ville vara med och svänga på de lurviga tillsammans med kvinnor och barn. Kanske har de blivit inspirerade av Hasse Aro under förra årets dansshow på TV...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi hade i alla fall tur med vädret

Några små stänk hittade ned från molnen och genast var många beredda med paraply och regnkappor men mer än så blev det inte. Dansen fortsatte och vi gick till marknaden, hängde tvätt, njöt av sommarens soliga dagar, åkte karusell och avslutade med traditionsenlig raket.

Sedan var det dags att återgå till jordgubbar och kaffe(gök). Midsommar är härligt!

 

 

Text Jessica Svärdh

Foto Pernilla Petersson

               

Månadens RUNE: Edvin Gustafsson

--

En kille som väntar på det stora klippet

Maskiner, djur, fotogenlampor, dans och crossbana. Det händer mycket i Edvin Gustafssons liv. Redaktionen fick en pratstund med honom på biblioteket i Runsten.

Jag har placerat mig i hörnan där tidningarna finns. Bläddrar i månadens nummer av Lantliv. Blicken faller på ett recept med pepparkakor och chokladmousse. Mmm. Jag hinner precis börja läsa när snabba, pigga och lätta steg hörs från trappan. En ung kille kommer in i rummet och stegar fram till mig. Han sträcker fram handen, tittar mig i ögonen.

- Edvin.

Vi sätter oss inne i rummet med barn- och ungdomslitteratur. Biblioteket känns som en bra mötesplats då Edvin bor alldeles i närheten tillsammans med mamma, pappa och lillebror Alvin, 7 år. I familjen ingår också hästarna Blixten och Sindri och katterna Tilda och Bertil.

- Vi flyttade hit när jag var 2 månader, så man kan väl säga att jag har bott här hela mitt liv. Det bästa med Runsten är att det är en bra by med skola, bibliotek, affär och kompisar. Det är ett fint ställe, menar han.

Får prova på olika sporter i skolan

Edvin går på Runstensskola i årskurs 6. Han har 14 klasskamrater och trivs i klassen.

- Skolan är bra för den är liten. Lärarna är bra.

Edvin berättar om "Elevens val" och att eleverna får rösta vilka två ämnen som ska ingå. Just nu är det idrott och bild.

- Vi spelar fotboll, innebandy och övar inför friidrottsdagarna i Borgholm. Och så spelar vi Dodge ball.

Jag ser säkert ut som ett stort frågetecken för Edvin förklarar att Dodge Ball är en roligare variant av vad som tidigare kallats "spökboll".

I pappas fotspår

Edvins pappa äger firman Runstens Rep. och Smide och reparerar bland annat lantbruksmaskiner. Under höstlovet hjälpte Edvin sin pappa.

- Jag kapade bitar ur metall och borrade. Och så jobbade jag med mina egna saker. Jag svetsade och slipade ett snöblad till min fyrhjuling, berättar han och det märks att han är mycket intresserad av maskiner och motorer.

- Det bästa med att jobba med pappa är att man lär sig mycket.

Många järn i elden

Fyrhjulingen har nämnts och den kör Edvin gärna på crossbanan i Bäck. Ett annat intresse är historia och det märks inte minst på hans intresse av gamla ting. Edvin samlar på fotogenlampor och har 10 stycken. Han har köpt dem på auktioner, loppis och i antikaffärer.

- Hela familjen är intresserad av auktioner. Min lillebror har handlat på Tradera och jag har kollar både där och på Blocket efter maskiner, antika saker och fotogenlampor. Man vill ju göra klippen, säger Edvin och ler.

Ett annat stort intresse är dans. Edvin har dansat bugg, salsa och cha-cha under 2 år på Dansinstitutet i Kalmar. Men det är inte allt. När Edvin inte är på crossbanan, dansbanan eller på auktion så hjälper han till på en bondgård i Runsten. Han funderar över att bli bonde i framtiden eller att arbeta i pappas företag.

Jag ber honom att beskriva sig själv och efter en viss tystnad säger Edvin att han är en glad och rolig kille. Jag håller med, tackar för pratstunden och medan Edvin springer hemåt sätter jag mig åter i tidningshörnan. Det var visst ett recept som skulle skrivas ned.

Jessica Svärdh

               

Månadens Rune: Annika Gustafsson

--

Möt snabbköpskassörskan i kvarteret!

Röd T-shirt med trycket Handlar'n, stort leende och mycket energi. Så möts jag av Annika Gustafsson när jag kommer in i affären i Runsten för att intervjua henne inför Månadens Rune. Välkommen att ta del av vårt samtal!

Det är första gången som jag bjuds in i affärens innersta rum och vi sätter oss i det lilla köket. Annika Gustafsson dricker te, jag varmt vatten, och vi börjar från början.

Från landet till storstan och tillbaka igen

Annika är född i byn Åkerby och beskriver sin uppväxt som lugn och harmonisk.

- Vi barn kunde vara ute och leka på egen hand. Det var lugn blandat med äventyr, berättar hon.

Jag anar en del hyss bakom de nämnda äventyren och skulle gärna vilja veta mer, men kanske är det bäst att vissa saker förblir oskrivna!

Annika bor idag i Spjutterum tillsammans med sambon Jacob och barnen Cajsa, 7 år och minstingen Isac, 4,5 år. De har bott här sedan -99 när de lämnade storstaden för att återigen bosätta sig på östra Öland.

- Vi ville lämna stressen och längtade efter lugnet. Jacob är ingen storstadsmänniska och jag är ju uppväxt här så det blev ett gult hus på Cirkelvägen.

Liten affär - mycket som händer

Längre hinner vi inte på intervjun förrän det är dags för Annika att bege sig ut i affärslokalen. Det är leverans från apoteket.

- Man kan be läkaren att skicka receptet hit och sedan själv hämta medicinen här, berättar Annika efter att ha skrivit under ett papper.

Jag ber henne berätta mer om servicen som affären har (och lite förvånad blir jag för att jag mer tänkt på de olika serviceinslagen som enbart inriktat till den äldre generationen och därför inte tagit del av dem själv - tänk vad praktiskt det hade varit förra veckan att hämta medicinen här till lilltjejen istället för Borgholm!).

- Vi har hemkörning av varor, DHL och systembolaget. Systembolaget levererar två gånger i veckan. Om man beställer tisdagar senast klockan 18 så finns beställningen garanterat här på fredagen. Lagom till helgen, säger Annika och ler. Beställer man på torsdagar senast klockan 18 så finns varorna här på tisdagen.

Systembolaget har jag koll på men vad är DHL?

- Genom DHL kan man skicka och hämta paket över hela världen, berättar Annika och hämtar en liten broschyr.

I den läser jag vidare att med slogan som nära, enkelt och säkert erbjuder världens ledande transportföretag privatpersoner att skicka paket mellan olika Service Points i Sverige/världen. Handlar'n i Runsten är en sådan Service Point.

- Vi har nya erbjudanden varannan vecka och kommer att lägga ut dem på hemsidan så småningom. Då kan man ju lätt gå in och kolla där. Tanken är att erbjudandena även ska kombineras med recept, berättar Annika och det märks att hon har många idéer.

Det händer en hel del i affären under vår intervju. Kunder som vill betala i kassan, telefonen ringer (det är ägaren Margareth - Maggan - Kaidi), leverans med mejerivaror, nybakta bröd som är färdiga och under hela tiden förblir Annika glad. Många bollar i luften, tycker jag och är överraskad att det händer så mycket i vår lilla affär.

Slår vad om hur långt man kan gå

- Det bästa med Runsten är "det lilla", tycker Annika. Det är lugnt och gemytligt här. Enda nackdelen är att det saknas ett träningsställe.

Annika berättar att hon är ute och går varje dag.

- Det är min egen medicin för att må bra och för att må bättre, säger hon. Minst en timmes rask promenad per dag.

Sedan i höstas har Annika och Jacob vadslagning varje vecka vem som kan gå flest antal steg.

- Det är en morot att hålla oss igång, menar hon. Under varje vecka går vi båda så mycket vi bara kan och med hjälp av en stegräknare sammanställer vi antalet steg varje söndag. Den som förlorar för överraska den andra under kommande vecka, berättar hon.

Vem som har vunnit flest gånger? Ja, låt mig skriva såhär: Annikas sambo har fått komma på både den ena och andra överraskningen.

Vänner - nummer ett

Annika tycker att det är kul med inredning, kläder, blommor och att gå på bio. Men hon är även gärna kreativ och fotograferar och scrappar.

- Jag scrappar och fyller barnens album. Vill ge dem ett bra minne att ta med sig när det är dags för dem att flytta hemifrån, säger hon.

Fast nummer ett på listan - förutom alla C:na förstås - är vännerna. Gärna i kombination med god mat.

- Jag gillar att äta god, vällagad mat.

När du inte ser Annika i affären, gåendes, hämtandes (dagis eller skola), scrappandes eller ätandes och allt annat som ska hinnas med under dagarna, ja, då kanske du kan hitta henne framför TV:n. Om det är inredningsprogram, Danska serier eller Let's Dance.

När jag går ut från affären står Annika leendes i kassan och pratar med en kund. Jag fyller mina lungor med kanelbulledoften som finns i lokalen och går ut i februari diset. Jag har inte bara fått lära känna Annika bättre, jag har även fått ta del av en vanlig dag i vår lilla affär och det har varit överraskande, lärorikt och imponerande. Kan inte låta bli att nynna "Snabbköpskassörskan i kvarteret där jag bor..."

Jessica Svärdh

Mer information om DHL: prata med affären eller gå in på www.dhl.se

               

Skvaller-centralen har haft möte

--

Mammor och barn träffas regelbundet i Runsten

Det som började som en engångsträff har nu, 6 år senare, blivit ett regelbundet inslag för mammor och barn på östra sidan i Runsten. Varje torsdag träffas föräldralediga mammor med sina barn hemma hos varandra. Det turas om att ta fram leksaker, koka kaffe och baka något smarrigt. Hur går det då till vid en sådan träff? Nedan följer en beskrivning av en vanlig torsdagsträff. Välkommen att följa med på en mamma-bebis-fika!

Livia, 7 månader, och jag, ålder mindre intressant, kommer in i hallen. Vi möts av en glad och pigg liten Vera som först hoppar lite och som sedan ger Livia en stor och blöt puss. Vera är en hund men kanske inte medveten om det just idag. Hon verkar lycklig över att det är just hennes matte, Pernilla Peterson, som har hand om dagens mamma-träff, för det betyder fler kompisar att leka med. Två ben, fyra ben, vem bryr sig om skillnaden? Inte Vera i alla fall.

Fikabordet är framdukat och det bjuds på morotskaka med piff, kakor, kaffe, te och för undertecknad varmt vatten. Vi pratar och fikar en timme ungefär. Sedan hämtar jag block och penna och förklarar att jag vill skriva en artikel till hemsidan. Då blir det tyst. För er som aldrig har varit i ett rum med 6 mammor och 8 barn så ska jag tala om att tystnad är något som sällan uppstår. Aldrig, för att vara mer exakt. Hur som helst, så sprider sig snart ett skratt och mammorna slappnar av igen.

Har träffats i många år

Jenny Salebäck berättar att mamma-träffarna startade 2002 och att hon har varit med från 2003 när dottern Wilma föddes. Under något år var så många mammor och barn på träffarna att de ett tag träffades i klubblokalen vid Rungården.

- Att träffas såhär är ett sätt att lära känna varandra. Jag är uppväxt i Norra Möckleby men bor i Åkerby nu och känner många. Men för andra som flyttar hit så tror jag att det är ett sätt att komma in i bygden, menar Jenny som har med sin son Lukas, 7 månader.

- Att träffas så här när barnen är små gör att vi föräldrar lär känna varandra bättre. Och då blir det lättare att ta kontakt med varandra när barnen växer upp under dagis- och skoltiden, fortsätter Jenny.

Ett sätt att få prata av sig

Caroline Petersson bor i Spjutterum och är mamma till Stella, 2 år, och tvillingarna Liam och Milo, 4 månader.

- Torsdagsträffarna är ett bra sätt att få komma ut och att få prata av sig, säger hon och skrattar.

Vad är det då vi pratar om på torsdagarna? Vad som händer i bygden och i samhället, dagis, våra män (vad de gör och kanske vad de borde göra), telefonförsäljare (nu berättar mammorna om en del roliga samtal), hur man blir (eller inte blir) av med graviditetskilon och inte minst om veckans TV-tablå. Nu utbryter en diskussion kring veckans "Bonde söker Fru"-avsnitt och det råder delade meningar kring vissa kandidater.

- Kanske kan vi kalla mammaträffen för "Skvaller-centralen", säger Lotta Thorstensson och vi skrattar allihopa. Lotta är mamma till Alva, 1,5 år, och gängets minsting Ossian, 2 månader.

Runstensandan

Irene Andersson har med sig sin son Elias, 8 månader. Storebror Albin, 2, 5 år, är på dagis. Hon tycker att det bästa med Runsten är att det är landet men ändå med närhet till Kalmar. Jenny tycker att det är en bra miljö för barn att växa upp i.

- Det känns tryggt här och vi känner varandra, säger hon.

Caroline tycker att det bästa med östra sidan är tystnaden. Lugnet. Hon får medhåll av alla.

- Sammanhållningen i byn är bra, säger Pernilla. Kalla det "runstensanda" eller något annat men det finns här.

Hon tycker också att det känns tryggt här. Pernilla har sonen Leon, 11 månader, och Ella, 7 år och Eddie, 4 år.

- Häromdagen skulle jag hämta Ella i skolan och då var alla flickorna ute på skolgården och hoppade hage. Alla var med i blandade åldrar. Hur ofta händer det på andra ställen, att alla får vara med och att alla elever på skolan känner varandra? Det var häftigt att se, menar hon.

Förmiddagen har gått över till lunchtid och det är dags för mammor och barn att gå hem. Vi bestämmer hos vem vi ska träffas nästa torsdag och vi säger hejdå. Barnen är trötta, mammorna har pratat av sig och Runstens lugn tar vid. Den enda som fortfarande är lika pigg och ivrig som vanligt är Vera.

 

Jessica Svärdh

               

KONSTNÄRER I RUNSTEN!

--

I församlingshemmet kan Du njuta av verk av följande konstnärer:

 

Anneli A Rickardsson

Annika Thyselius

Emelie Solberg

Gunilla Ryd

Olof Johannesson

Olof Tränk

Paula Anneli Strömberg

Signe Högström

Staffan Thulin

Stina Olsson

Tage Nilsson

Åke Johansson

Samtidigt visas From the Rocks - hällristningar i plattor av öländsk kalksten och bohusgranit.

               

Våra framtida stjärnor i RMIF

--

Cajsa Ihre ägde planen när hon satte bollen i mål.

 

Vi ska ge dem, vi ska ta dem, vi ska göra köttfärs av dem!! Så lät det i söndags när våra minsta fotbollstjejer skrek ut sin hejjarramsa över hela Sandbyvallen. Stämningen var på topp och tjejerna var rejält laddade inför matchen mot Smedbys flicklag födda 2001-2002.

Under drygt ett års tid har våra tjejer födda 2001-2003 träffats varje vecka i Gårdby gymnastikhall och tränats av Roger Jonsson och Andreas Nilsson. Den något fnittriga tjejligan kan beskrivas som ett gäng oslipade diamanter som antagligen kommer sopa mattan med de flesta lag framöver. Övning ger färdighet som det sägs och med lite mer träning kommer vi säkerligen snart se resultat.

Våra tjejer fick kämpa hårt mot Smedby. Här gör målvakten Cornelia Nilsson en mycket snygg räddning.

Söndagens första match började inte på bästa sätt. Smedbytjejerna satte bollen i krysset nästan omedelbart och efter det regnade bollen tätt på målisen. Matchen slutade 15-0 till Smedby. Våra tjejer verkade dock ta förlusten bra och laddade om inför nästa match. Motståndarna visade sig denna gång vara samma lag som de mötte i första matchen. Något hade hänt i pausen för plötsligt tog RMIF kommandot flera gånger under matchen. Målen från motståndarna duggade visserligen fortfarande tätt men det var ett helt annat fotbollslag vi fick skåda nu. Vi gav Smedby verkligen en match denna gång. Det bästa av allt var att tjejerna fick känna på segerns sötma genom att göra sitt första och enda mål för dagen. Match-hjälten Cajsa Ihre blev rejält omfamnad av ett gäng lyckliga tjejer efter att hon snyggt sparkat bollen i mål.

Som sagt ett gäng oslipade diamanter i dag men jag anar ett ljusnande framtid för RMIF:s damlag.

Pernilla Petersson

               

Pilgrimsvandring

--

Vår präst Ann-Cathrin Roubert hade inbjudit till pilgrimsvandring med målet ,Långlöts sjömark och Klongesten.