stathu:s 7

Understundom understimulerad

utforskar undertecknad

utifrån öns östligaste ödsliga utpost

unionens uppenbarelse.

Uppseendeväckande upptäckter

utlöser upprepade uppstötningar.

Utdrag ur utvärderingen:

Urbefolkningens urmodiga underdånighet

uppenbara underkastelse

utmålar utvecklingens underminering.

Urbaniseringens utarmning

uppmuntrar utlokaliseringen

understryker uppgivenheten.

Uppåtgående utsikter utmärglas.

Uppiggande utflykter uppskjuts.

Underhållande upplivande umgänge utslätas.

Uthålligheten undanflys.

Ungdomen uttrycker uppgivenhet

upprepar upprörande upptåg

utagerandet upprör

utlevelsen urartar.

Uppförstorande undvikna urladdningar

undertryckta undringar

uteblivna utopiska underverk

urlakar upplysande undervisning

undergräver uppehället

urholkar unionen

urlakar urkraften.

Utvärdera  utgångspunkten!

Uppmuntra underifrånperspektivet!

Uppskatta underbefälhavarna!

Upptäck upptäckarna!

Utmana utförsbackarna!

Utlys unison upplyftande uppslutning!

Utan ursäktande undantag!

Uppställning!

Text och bild: Staffan Thulin

Kommentera här

               

Signatur:

Namn:

Epost:

Rubrik:

Kommentar:

Verifieringskod:

               

       

stathu:s 6

Nils-Bertil Fridlund har aldrig varit någon Nisse.

Han är Nils-Bertil.

Barnen har alltid kallat honom Nils.

Aldrig pappa.

Hustrun brukade kalla honom Nille.

I församlingen talar man om honom som Fridlund.

Men man tilltalar honom alltid pastor Fridlund.

I kyrkokören säger man Berra,

så som även vännerna gör.

Men inför sig själv har han alltid varit Nils-Bertil.

Så som han alltid varit inför föräldrarna.

Nils-Bertil är en av dem som inte kommer ihåg vad han gjorde

när John F Kennedy blev skjuten.

Inte heller kommer han ihåg vad han gjorde

när Olof Palme blev skjuten.

Däremot minns han mycket väl vad han gjorde

när det stora fartyget förliste.

Han var med ombord.

Tillsammans med sin hustru.

Hon blev kvar ombord.

Från den dagen

skulle Nils-Bertil aldrig mer vara någon Nille.

Han skulle aldrig mer sjunga i kyrkokören

som någon Berra.

Inte heller skulle de närmaste vännerna

riktigt känna igen sin vän Berra längre.

Och barnen skulle med vemod söka sin Nils.

Från den dagen

blev Nils-Bertil mycket mer inom sig

och mycket mer utom sig.

Den överlevande

men inte riktigt den levande.

Den som steg upp ur havet

till det som inte längre var sig likt.

Nils-Bertil var så långt från någon Nisse

som någon Nils-Bertil

någonsin kan komma.

Text och illustration: Staffan Thulin

Kommentera här

               

Signatur:

Namn:

Epost:

Rubrik:

Kommentar:

Verifieringskod:

               

       

stathu:s 5

Nog verkar det som om måsar

hellre skiter på svarta bilar

Om man ställer en svart SAAB

en leasad GL

speciallackad

för 75 kronor extra i månaden

förvillande lik en turbo

prydligt parkerad

bland röda, gula, vita

Volvo, Fiat och Opel

så framstår den svarta elegansen

som ett slags laxermedel

likt Alcos anal

eller plommonkompott

som ett lavemang

för måsar och tärnor.

De bevingade vitas

svartas förnedring.

De högre sfärernas förakt

mot de lägre stående.

Känner en skränande prickskytt

historiens vingslag

när den tömmer tarmen

mot det som är svart på ytan.

Ser denna vita varelse

i sin egen nöd

allt svart som lovligt

för att stilla sina stinkande behov.

Eller är det helt enkelt så

att även en ljusblå Audi

får motta en stank från ovan

om nöden är tillräckligt stor.

Text och illustration: Staffan Thulin

Kommentera här

               

Signatur:

Namn:

Epost:

Rubrik:

Kommentar:

Verifieringskod:

               

       

stathu:s 4

Han sitter

och han minns.

Det vill säga han har satt sig

inte just för att minnas

som om det vore ett beslut.

Utan han har satt sig

rätt och slätt slagit sig ner

bara för att han vill sitta en stund.

I lugn och ro.

Han kan inte minnas

när han senast satte sig ner

i lugn och ro

och tyckte det var helt i sin ordning

att så få sitta.

Utan att behöva komma ihåg

vad han inte får glömma.

Väldigt konstigt

för det var just när han stod rakt upp och ner

eller rättare sagt rusade framåt

som han var fullt upptagen av

vad som väntar härnäst.

Och riktigt oroade sig för

att glömma något

som absolut inte fick glömmas.

Kanske rent av oroade sig för oron.

Hade han satt sig ner mycket tidigare

hade det ju inte funnits så mycket

som skulle hända sen

och som inte fick glömmas bort.

Hur det nu än var

och vad det än handlade om

vilket han nu har glömt

så ordnade det sig ju.

Trots allt.

Så vitt han kan dra sig till minnes.

Staffan Thulin

Kommentera här

               

Signatur:

Namn:

Epost:

Rubrik:

Kommentar:

Verifieringskod:

               

       

stathu:s 3

Ni har
oss
på kornet.
Ymnighetshornet
var
ett irrbloss
ett klent
och för sent
försvar
mot
hot
och försåt.
Så förlåt
vår aningslösa
nervösa
blunder.
Svårförlåtliga
äro de stunder
som stundar
i våra apellundar.
Vi är att gratulera
om vi kan mobilisera
mod
utan högmod.
Nu bövlar
drar vi av era stövlar.
Inga fler maskerader.
Spel upp en charader
där Kloker
och Glader
ger Toker
och Trötter
kalla fötter.
Prosit!

Staffan Thulin

Läs mer om Staffan, klicka här.

Kommentera här

               

Signatur:

Namn:

Epost:

Rubrik:

Kommentar:

Verifieringskod:

               

       

stathu:s 2

En bro

flera bröder

sinnesro

men också det som glöder.

Vi förblöder

om vi bara

vill bevara

ber att få vara

i fred.

Var inte dyster

syster

vad dig än lyster.

Bed

om ett besked

från dom som styr

kräv att dom bryr

sig om

vår bolibom

pa

det ska dom

pa

ssionerat

och engagerat

sanktionera.

Vi är flera

från Källa

till Rälla

från Grankullavik

med KL-trafik

till Runsten.

Brunsten

och lusten

gäller hela kusten.

Vi är en gemensam ö

nu gäller det att leva eller dö.

Vad har ni för tankar i Stora Frö?

Staffan Thulin

Vill du läsa mer om Staffan, klicka här.

Kommentera här

               

Signatur:

Namn:

Epost:

Rubrik:

Kommentar:

Verifieringskod:

               

       

stathu:s 1

Vad är det som gör

att man skriver

Vad är det som sker

när man målar.

Jag tror man berör

en slags iver

att fylla

de tomma skålar

den allerstädes bägaren

som tömts av den rättmätige ägaren.

Bokstäver i förening

ger en mening.

Att förgylla

en sidenmatt yta

att förbrylla

det som alltid tycks flyta

är att hylla

en inre verklighet.

En realitet!

Om sen kreativitet

kallas magi

mani

fåneri

fjanteri

galanteri

eller utopi

det struntar jag i.

Kanske är det en dröm

om att få beröm

att bli nominerad

kärleksfullt inviterad

för att man är det bästa

som någonsin hänt ens nästa

där man själv för befäl

över sin kropp och sin själ.

Bevare oss väl

du briljante

antijante!

Staffan Thulin

Vill du läsa mer om Staffan, klicka här.

Kommentera här

               

Signatur:

Namn:

Epost:

Rubrik:

Kommentar:

Verifieringskod: