Husen på Vanserums malm, del 7
Den sista platsen vi besöker på Husarens väg är nr 3, Vanserum 2:24. Här fanns hus på ofri grund fram till 1950-talet. Den förste ägaren är troligen båtsmannen Anders Arfwidsson Lustig, följd av sonen Jonas Andersson Lustig, ”Lustijon”, och därefter Jonas dotter Tilda Jonsson, som helt följdriktigt kallades ”Lustijontilda”.
Av de gamla husen på platsen finns bara ett uthus i sten kvar. Huset och marken omkring köpte lantbrukaren Allan Johansson på 1980-talet av Vanserum by. Han renoverade stenhuset i gammal stil och byggde intill ett bostadshus åt sig och hustrun Ingrid, när sonen Hans övertog gården i Vanserum. Idag bor Ingrid ensam kvar i huset sedan Allan gick bort år 2000.
Tack vare Målar-Gustavs beskrivning kan vi ändå få en bild av det ursprungliga huset. Men för en gångs skull tycks den gode Gustav har tagit fel på namn: han talar om en John Larsson, men enligt husförhörslängderna finns ingen med det namnet på Vanserums malm. I det här hörnet på malmen finns det dock tre andra Larsson. Lustijons hustru Anna Saras första man Erik, som bodde på samma plats eller i en stuga intill till sin död 1860. På samma sida i husförhörslängden, vilket tyder på närboende och/eller släktskap på malmen, finns också Olof Larsson och Carl Larsson.
Kanske är det detta som förvillat Målar-Gustav och så har Jonas Andersson blivit John Larsson i Gustavs anteckningar. Men som vanligt behåller vi Gustavs stavning och rättar heller inte namnet i hans beskrivning. Så här berättar han:
”På plats nummer nio bodde John Larsson (Lustigjon). Han var jordbruksarbetare och hade en ko. Där fanns en låg, fin stuga med två rum, förstuga och visthusbod i ena ändan. I stora rummet var rundpanel och, så som alltid vanligt på den här tiden, en stor stenspis med bakugn. Vidare fanns det där fähus och brygghus helt av sten, samt en liten timmerlada.
Larsson och hans hustru hade två flickor som hette Emma och Matilda. Emma var gift med Karl Gustavsson, som förut är omtalad (se del 6 i vår serie). Tilda, som hon alltid fick heta, reste till Amerika men kom hem efter några månader, hon var och såg huru mycket klockan var.”
Hur det var med den saken får vi låta vara osagt, för i kyrkböckerna står det att Tilda var tre år i Amerika, 1892-95, inte bara några månader.
Ingrid Johansson, platsens nuvarande ägare, berättar följande om Tilda:
”Hon fick en dotter som hette Greta och som vuxen flyttade till Bergkvara. Gretas son Olle var ofta på sommarlovet hos mormor Tilda och lekte då gärna med jämnåriga barn i Bäck. Han var snäll och glad som sin mormor.
För att återgå till Tilda var hon en trind, gladlynt och rolig gumma. Hon gick omkring i byarna Vanserum och Bäck framför allt för att få en kopp kaffe eller en matbit och helst en matbit med sig hem. När hon kom in i köket på gården sjöng hon gärna för barnen, som gärna lyssnade till Tildas sång. Hon berättade också gärna historier som inte alltid var rumsrena och sångerna var många gånger lite vemodiga.
Hur överlevde hon? Först och främst på ”allmosor” från bönderna, men hon hade också några höns och en ko som huserade i det lilla uthuset som fortfarande står kvar på tomten. Efter Tildas död såldes den lilla stugan som sommarstuga till Strandtorp eller Borgehage i Räpplinge. Tilda var också duktig på att tillverka s.k. sticktäcken samt även att sticka strumpor o.d.
Under den ”alerta” tiden begav hon sig så långt som till Åkerby för att sälja lotter för Kalmar läns hemslöjd. Fick hon 25 öre för varje såld lott?
Vi på 2000-talet borde ta lärdom av Tilda. Det berättas att hon kokade sitt ägg tillsammans med kaffet i kitteln. Hon sparade både energi och vatten!!!”
Målar-Gustavs berättelse ger oss mer förklaringar till hur Tilda överlevde:
”Hon tvättade och lagade kläder åt drängarna på 1920- 30 talet tog hon 25 öre för tvättning och strykning av en skjorta.
Tilda gick i gårdarna och hjälpte till med varjehanda och var skicklig med vävning, spinning, stickning och mästare på täckstickning.
Tilda kunde även stämma blod och så var det folk som trodde att hon kunde trolla. En gång hände sig för en som bodde på Norra Bäcks malm att hans ko blev sjuk och då trodde han Tilda hade trollat. Han skärde av spånar av Tildas brunkroksstång och gav kon. Om det gjorde någon nytta vet jag ej – men inte tror jag att den lilla godmodiga Lustijontilda var någon trollpacka inte.
Lustijontilda bodde i stugan så länge hon orkade, men var de sista åren på Runstens Ålderdomshem.
Efter Tildas bortgång såldes husen på auktion och Einar Karlsson (dvs Husaren, se del 6) ropade in dem. Så sålde han stugan till en sommargäst, vilken flyttade stugan till Köpingsklint. Ladan rev Einar kull och det enda som finns kvar är stenhuset.”
Tildas bostadshus, som alltså flyttades, stod i vinkel med stenhuset utmed muren. I stenhuset finns en stor öppen spis.
Gustav Larsson har skrivit mer om Lustijontilda i Runsten, en öländsk sockenbok, sid 344. Tilda Jonsson dog 1950 och blev 82 år.
Källor: Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar;
Runstens kyrkoböcker
Foto: Siegfried Hessler, Christina Edler
Redigering: Christina Edler
