I den tredje delen av vår serie om husen på Vanserums malm stannar vi till vid Vanserum 7:1, Grindmossevägen 13. Vi låter Gustav Larsson, Målar-Gustav, berätta och behåller som vanligt hans stavning:
”Den här platsen ligger på andra sidan vägen och där var en mycket lång, låg stuga och – som på nästan alla platser – ladugård och lada. Där bodde en skomakare som hette Johan Eriksson.
Det var på den tiden då skomakarna gick ikring i gårdarna och arbetade med sko och seldon. Johans hustru hette Ida och de hade tre flickor, av vilka de två äldsta reste till Amerika. Den yngsta hette Ädla som lärde sig till lärarinna och stannade hemma i Sverige.”
Från husförhörslängder får vi reda på mer om skomakaren Johan: han föddes 1849 i Södra Runsten och även fadern, Erik Persson, var skomakare. 28 år gammal flyttar Johan hemifrån till Norra Bäck och gifter sig med den nästan tio år äldre änkan Ida Wickström. Ida hade kommit till Norra Bäck 1870 för att gifta sig med den 37 år äldre (!) Nils Andersson. Nils dör dock sex år senare och äktenskapet var barnlöst.
Men Ida får nu alltså en rask yngling till make och resultatet blir tre döttrar. Den yngsta, Edla, som inte emigrerade till USA, förblev ogift och dog i Södra Runsten 1963.
Ida själv kom från Ullevi och hennes farfar var matros. I släkten fanns även en styrman och en volontär, därav det något ovanliga namnet Wickström. Sjömän, båtsmän, hantverkare och andra yrkesmän tog förr ett annat släktnamn i stället för det vanliga -son eller -dotter namnet.
Vi låter Målar-Gustav fortsätta sin berättelse:
”Efter John Eriksson kom Fridolf Olsson och hans mor. Fridolf var gift med Gunborg från Lerkaka och deras äktenskap var barnlöst. Han var en mycket mekanisk man. Fridolf hade västra nabben, så de hade häst och två kor, samt därtill så var han möllare på Spjuterumskvarnen. Fridolf hade bygt en ny lada, men så år 1927 flyttade de till Spjuterum där de bygt sig en ny villa och då flyttade han ladan dit till cykelverkstad.
Den vackra stugan såldes till Albert Petersson (Stora Albert), gift med Aina som sedan rev den och bygde upp en vinkelbygnad.
Några år senare sålde Albert till brodern Gustav Petersson, gift med Greta. De har fastat in tomtområdet och är nuvarande ägare. G. Petersson har arbetat med lite av varje, men har inom socknen gjort sig mäst känd såsom en kunnig trädgårdsskötare – men nu är han penssionerad.”
1936 löser Gustaf Pettersson in fastigheten enligt ensittarlagen (se första artikeln om Vanserums malm). Gustaf, som var född i Gärdslösa, dog i Runsten 1997. Hans dotter Gerty ärvde huset och sålde det år 2000 till de nuvarande ägarna Jan-Sture och Ingela Karlsson, som har det som sommarbostad.
Källor: Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar
Vi har nu kommit fram till Vanserum 9:1, Grindmossevägen 18.
I över 100 år präglades livet på Vanserums malm av släkten Elgström. Gustav Larsson nämner släkten flera gånger i sina berättelser och talar om att bröderna Elgström var duktiga snickare.
Det började med matrosen Peter Elgström, som kom till Vanserums malm från Möllstorp 1811. Den siste var hans yngste son Gustav, som dog 1920.
Peter Elgström kom till malmen för att gifta sig med Anna Andersdotter. I husförhörslängden från 1811 ser det ut som om Peter och Anna bosatte sig på den plats som Annas föräldrar, Lisa och Anders Nilsson, ägde. Förmodligen är detta nuvarande Vanserum 9:1, men det finns inga bevis.
Med Anna fick Peter tre döttrar samt sonen Olof, som är en av de tre omtalade snickarna och som bevisligen ägde Vanserum 9:1 fram till ca 1890. När Anna dör gifter Peter om sig, men även andra hustrun går bort och Peter gifter sig för tredje gången, nu med Maria Persdotter. Paret får två döttrar och två söner, Fredrik och Gustav, som är de andra två omtalade snickarna på malmen. Fredrik ägde huset som idag är Vanserum 12:1 och Gustav huset som idag är Vanserum 10:1.
Så här berättar Gustav Larsson om Vanserum 9:1:
”Den fjärde platsen på Malmen skiljer sig mycket i byggnationen från de övriga platserna, Denna är inbyggd som de öländska gårdarna var förr i tiden – den är med en liten portingång samt med dubbla portar åt bygatan samt är bevarad i den gamla stilen.
Till denna plats fanns en liten finmjölskvarn – där fick byns och närliggande byar sin siktmått malen, vetemjöl, rågsikt och fint kornmjöl. Till fram på 1890-talet eller däromkring ägdes denna plats av Olof Elgström, som var en av de stora snickarkunniga Elgström-släkterna på Vanserums Malm. Olof Elgström var vist känd för att hålla sig mycket vid tinget och prossessa.
Någon gång runt 1883 gifte undertecknads far Per Larsson sig första gången med Olof Elgströms dotter Anna. De övertog senare platsen och O. Elgström med familj flyttade till Norra Möckleby.
På den tiden var den förut omtalade Bonabben i Vanserumsmarken på förpantningskontrakt under fyrtionio år till denna plats – så de födde häst och två-tre nötkreatur.
Min far var i huvudsak sjöman och var till sjöss i tio år, Men när så den förste postångaren Öland började traden om vintrarna mellan Öland och Sveriges fastland, som det då hette, så började min far där. Han var där i trettiotre vintrar såsom andre maskinist, vilken befattning han skötte och för vilken han erhöll prisbelöning från dåvarande Drottning Viktoria.
På den tiden fanns det inga tåg eller andra kommunikationer, utan det var till att gå mellan Vanserum och Färjestaden. Far talade om det hände ibland när det var hårda vintrar och han var hemma och hälsade på – han kunde komma sent på kvällen och sedan gå tillbaka tidigt morgonen efter.
Min far sålde sedan denna plats eller, som det står i kontraktet, huslägenheten den 23 september 1897 för en summa stor 800 kr till Johan Alfred Olsson. Då var Alfred Olsson ung och ogift och bodde tillsammans med sin mor.
Alfreds far var Nabb-Johan, vilken reste till Tyskland innan pojken föddes och kom aldrig tillbaka. Alfred gifte sig med Jenny, som i början gick under namnet ”Prästpigan” från Norra Möckleby. Hon var nämligen Prosten Åstrands tjänsteflicka i många år. Jenny och Alfred fick en son som heter Gillis som nu äger platsen. Han har nu fastat in jord både till denna plats och den s. k. Smedplatsen. Men kvarnen tog Alfred kull för många år sedan. I fyrtio år arbetade Alfred Olsson i södra gården i Norra Bäck.”
Så långt Målar-Gustavs berättelse. Alfred Olsson går bort 1941 och Jenny äger ensam huset fram till 1971, då även Jenny dör och sonen Gillis tar över. Men redan 1949 hade Gillis Olsson löst in marken, 10 635 kvadratmeter, enligt ensittarlagen för 1 500 kronor.
I början på 70-talet, sedan Gillis ärvt fastigheten, styckade han av och sålde tre tomter från Vanserum 9:1. På dessa tomter, Vanserum 9:2, 9:3 och 9:4, byggdes senare fritidshus – mer om dessa längre fram i vår serie.
Gillis testamenterade sin fastighet till Svenska Kyrkans Mission, som ärvde den vid hans bortgång 1994. Sedan 1995 ägs och vårdas den vackra gården av Annika och Leif Åsman, som här har sitt året runt-boende sedan de flyttat från Nybro.
Källor: Gustav Larssons och Siegfried Hesslers anteckningar
