En dag i vattenvårdens tecken, LOVA (Lokala vattenprojektet) var ämnet för dagen. Ett försök presenterades: hur man kan utvinna biogas ur alger, vass, musslor och fiskslam. Detta projekt har pågått sedan årsskiftet och pågår i tre år. Stora förhoppningar knyts till detta för de flesta okända projekt. Yvonne Aldentun kunde också glädja åhörarna med att påvisa att tången långsamt kommer tillbaka.
Bertil Lundgren berättade om det pågående arbetet för att återskapa dämmen, som hindrar vatten från lantbruket att rinna direkt ut i Östersjön. I Bjärby finns till exempel tre kanaler, som alltför snabbt tar med sig vattnet direkt ut till sjön.
Bland åhörarna fanns Åsa-Britt Karlsson, samordnande statssekreterare till miljöminister Andreas Carlgren, och ett bekant ansikte från tidigare regering: Olof Johansson, som lyssnade intresserat och gav eloge åt Kalmarsundskommisionens arbete.
Besök på flera intressanta platser fanns inlagt i dagens program.
Sällan har de inledande dagarna av juli, högsommarmånaden, börjat på ett så somrigt sätt! Strålande sol från en molnfri himmel och någon tiondel över 28 plusgrader.
Och det accelererar dessutom, för att i mitten av månaden vara över 30 grader dagligen i närmre två veckor. Varma dagar och varma nätter, och den senare upplevelsen får säkerligen många av oss att tro at det var flera tropiska nätter – men ”Kalle Meteorolog” i S:a Bäck, som är en säker budbärare, har hittills interegistrerat en enda natt med en temperatur över 20 grader.
Att torkan är besvärande är däremot inte enbart en upplevelse, utan en mätbar realitet.
För 1200-1300 år sedan tillbads i liknande situationer med stor säkerhet Tor åskguden, i hopp om att få hjälp. Vid den här tiden fanns inte heller några motstridiga önskemål om fortsatt högsommar, för så vitt vi vet var inte Öland under vikingatiden platsen för några sol- och baddyrkande turister.
I kalla februari var mina och säkerligen många andras funderingar kring de förväntade temperaturstegringarna, den s.k. växthuseffekten, väsentligt annorlunda än dagens. I de nordligare delarna av Europa har medeltemperaturen sedan början av 1980-talet stigit med närmre en grad. Årets julimånad lär ha varit närmre två grader – två hela grader – utöver den genomsnittliga julitemperaturen för de senaste 60 åren! Visst är det spännande, men också oroande att få ta del av klimatförändringarna?
Bygemenskapen och omsorgenom varandra är något utöver det vanliga i Runsten. Och omtanken om alla besökare är inte sämre. Vi erbjuder guidningar i Ölands enda kvarvarande linbastu, dvs. platsen där det skördade linet torkades. Vi har årliga kvarnaftnar, där det utöver sång och musik spelas upp pjäser, författade av lokala förmågor och oftast baserade på historiska händelser från området, allsångsaftnar m.m. Inte är det konstig att turisterna mer än gärna återvänder till den här delen av ön?
Allsång på Lopperstads Norrgård sommaren 2009
Mera väder! Den 17 juli efter närmre en månads torka kommer så regnet. De kraftigaste åskfronterna drabbar öns norra delar, som förutom rikligt med regn också får bekymmer efter ett flertal blixtnedslag. I Runsten får vi tills vidare vara nöjda med 26 mm och att nederbörden inte orsakade att de mera högväxta spannmålsodlingarna la sig platt mot marken. Vad som krävs för att de numera allt vanligare och storbladiga majsodlingarna ska ”kröka rygg” vet jag inte, men om du har den kunskapen, så låt oss få del av den.
Och efter det att fronten passerat blev det åter närmre 30 grader!
I slutet av ”fruntimmersveckan”, det vill säga vecka 29 , är temperaturen nere på knappa 18 grader och uppmätt regnmängd är 92 mm. Men det kommer mer under vecka 30, då vi får 45 mm.
I Lopperstad har vi under juli månad således fått 163 mm regn. Regnmängderna som de senaste dagarna varit mera av skurkaraktär skiftar naturligtvis mellan byarna, men på de senaste 14 dagarna har den här byn fått något mer än 30 procent av årsnederbörden. Tala om rotblöta!
Högsta dags- respektive nattemperatur för månaden har varit 32,4 resp. 18,0 grader, med andra ord fattas det ännu ett par grader till definitionen ”tropisk natt”.
Men vi har den normalt hetaste månaden framför oss, och ifall det ryska högtrycket får för sig att åter dra västerut så kan vi bara hoppas på drägligare temperatur än den som just nu återfinns i Ryssland och i trakterna av Moskva, nästan 40 grader!
N:a Möckleby och Gårdby är grannsocknarna söder om Runsten. I den senare av dessa finns åtskilliga kvadratkilometer alvarmark. Stora Alvaret, som också är världens störta alvarmark, är en del av världsarvet Södra Ölands Odlingslandskap och här återfinns relikter i form av både djur och växter ifrån senaste istiden för cirka 12 000 år sedan. Från den torrare värmeperioden under yngre stenåldern hittar du Ölands landskapsblomma, solvändan. Den torr- och värmeälskande växten har på ön utvecklats till en egen art: Helianthemum oelandicum.
Masklav
Alvarets verkliga överlevare är de ljusälskande lavarna. Dessa växer i motsatts till mossorna helst på sydsidan av en sten eller ett träd etc. Lavar lever dessutom i riktigt livslånga relationer. En lav är en växt i vilken en alg, som drar direkt nytta av solljuset, och en svamp bestämt sig för att leva tillsammans. Alvarets masklav är ett exempel på en sådan relation och den kan vara i mer än 1000 år!
Backsvalebon
Till norra Bjärby och i Ancyllusvallen har de kolonihäckande backsvalorna återvänt efter några års frånvaro. Arten är vår minsta svala och om bara fem-sex veckor är förmodligen flertalet av de här fåglarna redan på väg tillbaka till sina övervintringsområden i västra Afrika.
Gärdsmyg
I motsats till backsvalan är gärdsmygen ingen långflyttare och milda vintrar kan den till och med stanna kvar på Öland. Gärdsmygen är en liten fågel, och av de fåglar som häckar i Sverige är det bara den lågmälda kungsfågeln som är mindre. Gärdsmygen är i motsats till kungsfågeln en kraftfull, ja högljudd storsångare. Här har den valt att häcka i en blomkruka, i konkurrens med en större Fuchsia magellanica!
