Juni blev en blomstermånad
Efter en riktigt sval, blåsig och regnig avslutning på maj månad, så börjar juni med något avtagande vindar. Månadens andra dag blir också dagen då den nästan veckolånga kompakta molnigheten avbryts, och solen återvänder till ”Solens och Vindarnas ö”.
En försiktig temperaturstegring är dock inte tillräcklig för att juni inledningsvis ska upplevas som en riktig sommarmånad, men vi får ge oss till tåls. Någon ”norrländsk värmebölja”, det vill säga ett flertal dagar med mer än 25 grader – och där Haparanda vid ett tillfälle i början av maj hade över 28 grader – har vi också klarat oss ifrån.
Vårens och försommarens rika fägring fortsätter in i juni, och mängden gullvivor här i Lopperstad har allt som oftast fått oss att tro på ”en Skaparens kompensation för den långa kalla våren”. Den intensiva lystern och mängden påminner faktiskt emellanåt om ett riktigt men lågvuxet rapsfält!
Den här växtplatsen påminner oss också om att innehållet i många öländska stenmurar, eller som i det här fallet rösen, har sitt ursprung i nordöstra Småland. Odlingsrösets ”tysta stenar” berättar dessutom om otaliga arbetstimmar för att få en bättre odlingssituation, och om inlandsisens förmåga att långtransportera bergsmaterial. Materialet i de stenmurar vi har på mellersta Öland och därmed i Runsten består till övervägande delen av öns egen kalkstensmorän, men materialet är också uppblandat med otaliga ”smålänningar”.
I december månads krönika undrade jag om någon av er läsare visste någonting om hur ett större stenblock, säkerligen 1,5 x 2 meter, kunnat försvinna från strandremsan vid Bjärbybadet. Det här stenblocket säger sig alla äldre runstensbor minnas ifrån 1950-talet.
Dessutom: hur det kommer sig att merparten av stenarna i de nordöländska stenmurarna består av granit och gnejs, d.v.s. ”småländska gråstenar”, medan murar – och rösen med för den delen – hyser allt mera kalksten ju längre söderut vi kommer? Nu har du som funderade en rejäl chans att ”tycka till” i frågan och komplettera eller kommentera detta på vår nya hemsida, som här nedan ger dig de möjligheterna!
Innan skiftesreformerna mellan 1757 och 1827 fanns egentligen inga egendomsskiljande murar på Öland. De forn- och medeltida murar som i dag återfinns i naturen är klassade som fornlämningar och benämns som stensträngar, alla så när som på Karl X Gustafs kalkstensmur som fortfarande inte kallas annat än mur. Flera av öns murar är också klassade som särskilt skyddsvärda utifrån kulturella eller biologiska förutsättningar.
Sandjägaren föredrar sandiga platser och håller dessutom gärna till invid
uppvärmda murar, särskilt om dessa ligger på en gammal strandvall. Insekten är
också en riktig storviltjägare som älskar myror!
Här är ännu en murälskare: från ett lämpligt krypin vågar sig en av stenskvättans ungar för första gången titta ut, observera en kameraman, samla intryck och fundera över vad som kan finnas bortom Lopperstads gravfält.
Öster om Ancylusvallen, den gamla strandvallen som sträcker sig utefter öns östra sida ytterligare två socknar norr ut innan den tar av åt väster, växer på ett ställe den sällsynta orkidén guckosko. Orkidén saknar nektar, och för att få hjälp med pollinationen ”låser den in” det nektarletande sandbiet i den uppsvällda gula blomman. Pollinatören får genom svårigheterna att hitta utgången på så sätt flera tillfällen att beröra blommans pistill med det medhavda frömjölet innan den tar sig ut. Visst är naturen fiffig?
Juni månads hittills högsta temperatur, 23,7 grader, läser jag av under midsommarhelgen på den stora termometern utanför ” Handlar´n”, affären i Spjutterum. Men i dag på månadens sista dag rapporteras 26,7 grader på Ölands norra udde, det är sommar på Öland!
Flera dagars sol och värme lockar allt fler turister till ön och det är positivt, men torkan hämmar tillväxten av framför allt de grödor som nyligen gått i ax och det är mindre bra. Med andra ord är tiden nu inne för de lantbrukare som har resurserna, att konstbevattna grödorna.
Året ljusaste dygn inträffar mellan den 21 och 22 juni och däromkring firar vi numera midsommar. Sommar- och vintersolstånden var en gång i tiden årets mest betydande högtider. Dessa gav oss också anledning till att dyrka och tolka framtida beteenden hos flera av de gudomliga väsen, som vi en gång var så beroende av. På midsommaraftonen skulle det också plockas sju sorters blommor, att läggas under huvudkudden för att i drömmen få möta vår tillkommande etc. Den blomstersmyckade majstången lär, förutom glädjen av att få uppleva sommarens skönhet, också kunna tolkas som en fallossymbol.
I Runsten är midsommarfirandet en barn- och familjefest med ringdans kring en rikligt utsmyckad midsommarstång. I princip har också alla barn och många vuxna från de elva byarna varit med om att plocka och binda ihop blomstren tidigare på dagen, och ruljansen går runt med försäljning av varm korv, lättöl, läsk, kaffe och lotter inte att förglömma.
Och när småttingarna hoppat ”små grodorna” och ”vandrat runt ett enrisesnår” tillräckligt antal gånger så vill de gärna åka hem, vilket också flertalet vuxna, föräldrar, mor- och farföräldrar då sett fram emot sedan länge.
Text och bild:
Göran Wågesjö
